Utdrag ur Vattenvägarna in mot Roxen i Äldre tider, Johansson Inger E, C-uppsats Historia, Linköpings Universitet 1993
2.4 Uppsatsens metodlösning
Olika källproblem har setts igenom för att finna en metod för att göra multianalysen. I uppsatsen har däremot inte de olika ämnenas skilda vetenskapsteoretiska syn, avseende källmaterial och deras användning vid de olika svenska och utländska universitetens institutioner, behandlats. Detta hoppas jag få återkomma till vid senare tidpunkt. Kort kan dock följande noteras: Kraven som ställs på det arkeologiska materialet respektive det medeltida forskningsmaterialet är olika. Detta beror bl.a. på olika förutsättningar för den exploaterande och den analyserande forskningen.
Med exploaterande forskning menas i denna uppsatsen forskning som sker p.g.a. att marker på ett eller annat sätt skall användas för annan verksamhet och den då uppkommande såväl arkeologiska som markanvändningsanknutna forskningen främst (både avseende vatten, luft och mark). Med analyserande forskning menas i denna uppsatsen forskning som sker utifrån redan gjorda fynd/ pågående utgrävningar, skriftanalyser, tolkningsanalyser av äldre skriftligt material etc.
Arkeologiska källproblem: Det går inte alltid att utifrån ett visst fornfynd fastställa hur gammalt ett enskilt fynd är. Tidsdateringen är beroende av material, omgivande fynd samt tidigare liknande fynd. Arkeologerna kan oftast fastställa i vilket lager i jorden föremålen hittats samt om föremålets ålder överensstämmer med lagrets datering. Datering kan ske med kol 14-metoden, dendrokronologi, pollenanalys, avlagringar m.m.23 Samtliga dateringsmetoder har en viss grad av osäkerhet inbyggda, valididitetsanalysen överlåter jag på de som är specialister inom respektive område. Ett problem som ibland uppkommer i den arkeologiska forskningen är att boplatser från tiden efter 1500 f.Kr. kan vara svåra att skilja från tidigare boplatser. Andra källproblem är relaterade till att alla uppgifter från arkeologiska undersökningar inte finns registrerade varken i t.ex. Fornminnesregister eller hos Myntkabinettet orsaken härför har redan redovisats i samband med det arkeologiska forskningsläget.
Kulturgeografiska källproblem: Det är först under senare år som kulturgeografiska undersökningar skett i större omfattning. Kulturgeografiska delundersökningar har skett tidigare. De fossila åkrarna som hittats under senare tid finns sällan redovisade för större områden utöver i de olika Länsstyrelsernas Naturvårdsplaner och kulturminnesprogram.
4.4 JÄRNÅLDERN
Äldre järnåldern
Förromersk järnålder 500 f. Kr – 0
Romersk järnålder 0 - 400 e. Kr
Folkvandringstid 400 e.Kr - 550 e.Kr
Yngre järnålder
Vendeltid 550 e.Kr – 800 e.Kr
Vikingatid 800 e.Kr – 1050 e.Kr
Källa:Widgren Mats 99
Inom undersökningsområdet saknas med några få undantag järnåldersfynd söder om en linje Källsåker i Törnfalls socken och Locknevi.100 Någon närmare analys av detta faktum har inte skett då socknarna delvis ligger utanför undersökningsområdet. En förändring i åkeranvändning har skett under järnåldern. Mats Widgren konstaterar att gjorda pollenanalyser visar att den mänskliga påverkan på landskapet ökat i omfattning under två olika perioder – 200 f.Kr- 450 e.Kr respektive 800 – 1100 e. Kr.101 Den tidiga expansionen märks främst i ett begränsat antal områden där delar av Östergötland, Åland och Gotland ingår.102
De tidiga järnåldersfynden i Sverige är av utländskt ursprung. Framställning av järn ute i Centraleuropa började redan under vår bronsålder103. När den svenska järnproduktionen ur dagbrott och myrmalm kommit igång tycks den främst varit inriktad på lokalproduktion och användning.104 Detta märks inte minst eftersom det finns en skillnad mellan fosforhalten i järnåldersfynden som gjorts i olika delar av nuvarande Sverige. Olof Arrhenius fann efter att ha undersökt 700 förhistoriska järnföremål att föremålen från Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland har högre fosforhalt än fynden från Skåne och Mälarlandskapen/ Dalarna vilkas fynd har låg fosforhalt. Fördelen är att järnet blev lättare att bearbeta till vass egg, nackdelen är att järnet blir något sprödare.105 Under den förromerska järnåldern var ensidiga svärd vanliga. Med mer lättarbetat material blev dubbelsidiga svärd vanligare. Det anses ibland att det varit ett upphåll i järnproduktionen i Östergötland från folkvandringstiden fram till den tidiga medeltiden. Detta “uppehåll” är inte verkligt utan beror mest på att det är få yngre järnåldersboplatser som grävts ut.106 Väster om undersökningsområdet har vi många fynd av dessa svärd i Norra Kinda i Östergötland.107
TJUST under äldre järnålder
I Tjust var människorna under äldre järnålder främst bosatta i Gamleby, Lofta och Västra Ed:s socknar. Dessa socknar har 1650 av de 3500 gravarna från järnåldern som finns i Tjust.108 Under järnåldern började även de tyngre lerjordarna att odlas upp. Dessa lerjordar låg längre ner i dalarna där landhöjningen gett ökad möjlighet att odla. Mulestad, Odensvi socken har fossil odlingsmark med stensträngar och odlingsrösen som ligger på tyngre lerjord. 109
Gravfälten i Tjust har ofta använts under lång tid. I Ullevi Gamleby socken började ett av gravfälten använts redan under bronsåldern och användes även under järnåldern.110 Men flera orter med en klar nedgång i fyndmaterialet från yngre järnåldern förekommer i Tjust. Tibbhult i Hjorteds socken har fornlämningar från både bronsåldern och äldre järnåldern. Tibbhult saknar fynd från yngre järnåldern och fram till återkoloniseringen under medeltiden.111 Gladhammars centralort i Gladhammar socken var bebott från bronsåldern med en lucka från yngre järnåldern in i våra dagar.112 Bilden är inte helt entydig inom undersökningsområdet, i Rummenhavsviken av Gamlebyån i Gamleby socken finns 3 gravfält som visar på längre kontinuitet. Gravfälten har använts från bronsåldern och in i yngre järnåldern.113 Ett av gravfälten i Hammar, utgrävt av Hans Hansson 1906-07, användes från bronsåldern och in i yngre järnåldern. Eventuellt har detta gravfält även använts under vikingatiden. Bland fynden ingick urnor, nitar, spikar, beslag, ett arabiskt silvermynt, spännbuckla(ev. 800-t), knapp med 4 ornerade fält, bronsbeslag.114
I Uknadalens dalgångar finns exempel på att mer svårarbeta åkermark började uppodlas under järnåldern.115 Här finns flera exempel på att de tyngre lerjordarna började odlas upp under denna tid. Från järnåldern har Dalhems socken två framträdande fornlämningskoncentrationer med totalt 3 gravfält. Dessa två koncentrerade områden började användas redan under bronsåldern och användes in i äldre järnåldern. Ett av gravfälten finns i Hackenäs.116 I Dalhems socken finns det få uppgifter om fossil åkermark från dessa tidsperioder. I Odensvi socken, nordväst om Mulestad, finns fossil odlingsmark med både stensträngar och odlingsrösen.117 I Mulestad finns även gravfält från järnåldern.118
Flera platser i Västra Eds socken har fasta och lösa fynd som tyder på en lång kontinuerlig användning. De fasta fornlämningarna i Håkenstad bestående av bosättningar och gravfält, visar på kontinuiterlig användning från bronsåldern och in i yngre järnåldern. I Blidstena visar den uppodlade fossila marken tillsammans med gravfälten att Blidstena har använts som bosättning från bronsåldern in i yngre järnåldern.119 Även Vinäs, med sina stora fossila uppodlade partier på jordbruksområden från bronsåldern och in i yngre järnåldern, visar ett område som avviker från teorin om någon form av allmän ödeläggelse under folkvandringstiden.120 Runt Hellerö finns gravfält som tyder på bosättningar under längre perioder eventuellt redan på bronsåldersbosättning och framåt i tiden.121
Östergötland under Äldre järnåldern
Inom undersökningsområdet i Östergötland finns den lokalmässiga kontinuieteten bland annat vid Ljunga i Skönberga socken. Här föreligger det periodiska avbrott i användningen av gravfälten. 27 st av Ljungas högar grävdes ut under åren 1905-1912. Fynden visar att gravplatsen använts under 3000 år ända fram till omkring 900 e.Kr.122 Även en gravplats vid Fårhagen, söder om Skönberga kyrka har varit i bruk både under stenåldern, bronsåldern och järnåldern.123 Bland fynden från Fårhagen märks sländtrissor, nycklar, mönstrade glaspärlor, svärd, spjut, lans, sköld.124 I Sörby i Landeryds socken har utgrävningar visat en järnåldersby med intilliggande gravfält.125
Ett av fynden från denna tidsperiod är från Eggeby i Skärkinds socken, där fann man ett silverbeslag till svärdslida som är tillverkad i Rhenområdet.126 Fyndet är ett av många som visar på handelskontakter med södra delarna av Östersjön. Fyndet kan vara samma som ingår i SHM4609.127 Längre in i landet, längs den vattenled som ledde från Roxen via Motala ström och Vättern, har man i Hassle i Närke funnit 2 bronskärl av etrusktiskt ursprung samt 2 böjda bronssvärd av grekiskt ursprung. Fynden är från övergångsperioden mellan bronsåldern och järnåldern. Hassle ligger inom samma språkmässiga område i Sverige som undersökningsområdet samt har under aktuell tidsperiod haft vattenväga förbindelse med undersökningsområdet. Det anmärkningsvärda är att man alldeles väster om uppsatsens undersökningsområde i Sjögesta Vreta Klosters socken funnet ett liknande importerat bronssvärd från samma period.128
………..
YNGRE JÄRNÅLDERN
Hur nuvarande Sverige såg ut i forna tider har intresserat många forskare. Flera av de olika s.k. skolorna utgår från om samarbete har förekommit eller inte under äldre tider. På vilket sätt har samarbete förekommit? Har människorna flyttat samman eller ej? Grunden till vilken historisk sanning vi vill acceptera ligger till stor del i hur vi ser på detta äldre samarbete. Björn Ambrosiani har ifrågasatt om det överhuvudtaget går att tala om byar som begrepp ens under den senare delen av järnåldern i Sverige. Ambrosiani gör sitt ifrågasättande utifrån en studie om fornlämningar och bebyggelse.136 Ambrosiani står inte oemotsagd på denna punkten. Mats Widgren finner att en förändring skett vad gäller boområden, åkeranvändning och antalet bosättningar under en kortare begränsad period i början eller alldeles innan yngre järnåldern. Han anser till skillnad från Ambrosiani att det går att identifiera områden med samarbete i Sverige. Widgren identifierar 3 områden i Östergötland med samarbete redan under äldre järnåldern. Av dessa tre områden ligger Hagerstad-Dövestad-Källerstad-Kvästad helt och hållet och Hässelstad-Alvestad delvis inom undersökningsområdet.137
TJUST
I Västra Eds socken fortsatte den under brons- och äldre järnåldern uppodlade marken att brukas även under yngre järnåldern. Vid Storsjön och Flaken138 , samt vid Håckenstad och Blidstena finns mark som brukats under delar av yngre järnåldern.139 I Västra Eds socken finner vi längre brukningsperioder runt Vinäs.140 I Ukna socken finner vi fossil åkermark som uppodlats under längre perioder i Kasinge.141 Lång odlingskontinuitet in i yngre järnåldern har även området runt Gamlebyån-Rummen142, och runt Hammar143 Under järnåldern började tyngre lerjordar brukas bland annat i Ullevi, Gamleby socken, där 2 gårdar under yngre järnåldern låg vid kanten av gamla sjöbottnar.144 Vissa förändringar i bebyggelsen skedde inom Tjust i Västra Eds socken koncentrerades bebyggelsen runt Storsjön.145 Vi har från yngre järnåldern ett depåfynd i Hässelstad, Lofta socken, av bl.a. 6 öst och västromersk guldmynt, sk. solidi.146 Notera att vid Sundsholm finns Gladhammars sn:s enda gravplats från yngre järnåldern147
ÖSTERGÖTLAND
Redan under äldre järnåldern fanns i Östergötland stensträngar som delade av olika marker från varandra. Östergötland var ett enhetligt område som snarare förenat olika boplatser än skiljt dem från varandra i avseende på likheten i utvecklingen.148 Skärkinds härad har enligt Mats Widgren, har 28 tänkbara järnåldersboplatser. 5 boplatser går att säkert identifiera enligt Widgren. Även områden som det går att visa att de har samarbetat med varandra finns bland dessa.149 I tidigare nämnda Ljunga i Skönberga socken finns ett gravfält som använts från bronsåldern och in i järnåldern. Från yngre järnåldern har utgrävningar(1905-12) gett fynd av bälteshake i järn, mönstrade glaspärlor, sländtrissor, nycklar, svärd med skida, spjut, lans, sköld m.m.150
………
23 Urförlig förklaring av de olika dateringsmetoder finns i kap 9.0 not 23 sid 34
99 Widgren, Mats, Settlement and farming systems in the early Iron Age, Stockholm 1983, sid 8
100 Möller Olof, Det forntida Tjust, ur Västerviks stads historia, Gamleby 1983 sid 68
101 Widgren Mats, Stockholm 1983 sid 8
102 Ibid. sid 9
103 Thålin-Bergman Lena, Blacksmithing in PrehistoricSweden, Stockholm 1979, sid 9
104 Thålin-Bergman Lena Stockholm 1979, sid 100
105 Serning Inga, Prehistoric Iron Production, Iron and Man i Prehistoric Sweden, Sth 1979,sid 53
106 Eriksson Jan, samtal
107 Göransson Hans, The Flandrian Vegetational history of southern Östergötland, Lund 1977 sid 19
108 Rönnby Johan, “FornVästervik”- från vikingagård till medeltidsstad, Sth-s universitet 1986,sid 25
109 Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun, Västervik 1986 sid 47
110 Rönnby Johan, Stockholm 1986 sid 38
111 Kulturminnesvårdsprogram För Västerviks kommun sid 182
112 Ibid. sid 204
113 Rönnby Johan, Stockholm 1986, sid 33
114 Ibid. sid 33
115 Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun 1986, sid 30
116 Ibid. sid 26
117 Ibid. sid 47
118 Häger G, Tjust en forntida bygds utveckling, Stockholm 1984 sid 51
119 Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun, sid 34
120 Ibid. sid 40
121 Ibid. sid 86
122 Danielsson Hilda, Östgötarna under forntiden, Stockholm 1937, sid 126-131 samt
Eriksson Jan samtal
123 Loos Wiggo, Östergötland, ur STF:s Tusen sevärdheter i Sverige, Stockholm 1960 sid 149
124 Danielsson Hilda, Stockholm 1937, sid 128
125 Cnattingius Bengt, Vägen och Samfundet, ur Östergötland, Stockholm 1937, sid 222
126 Danielsson Hilda, Stockholm 1937, sid 132
127 Oxenstierna Eric,Die ältere Eisenzeit in Östergötland, Lidingö 1958, Sid 139
128 Holmqvist Wilhelm, The first Iron In Sweden, Stockholm 1979 sid 1-4
136 Ambrosiani Björn, Fornlämningar och bebyggelse, Uppsala 1964 sid 202ff.
137 Widgren Mats; Settlement and farming systems in the early Iron Age, Stockholm 1983 sid 106-108
138 Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun 1986 sid 34ff
139 Se även nästa sida
140 Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun 1986 sid 40
141 Ibid. sid 30
142 Rönnby Johan, Stockholm 1986 sid 33
143 Arkeologiskt undersökt 1906-07 av Hans Hansson
144 Rönnby Johan, Stockholm 1986 sid 41
145 Ibid. sid 25
146 Stale Harald,sid 34
147 Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun 1986 sid 208
148 Eriksson Jan, samtal
149 Widgren Mats, Stockholm 1983, sid 101 v.v. se även kap 9.0 Notförklaringar
150 Danielsson Hilda, Östgötarna under forntiden, Stockholm 1937, sid 128-129
