Landrise – Landhöjning(svensk text)

Det har varit så många missförstånd av forskare och andra från länder utanför Europa i fråga om vad istiden faktiskt gjorde till Skandinavien samt vad som orsakade landrise / skred / landsinking etc. så jag tycker det är hög tid att de olika processer som har betydelse för effekterna av den senaste istiden i Skandinavien.
© Johansson Inger, Landhöjning, Förstudie i manuskript 1995 rev. 2000.

Vid peaken av den senaste istiden istäcket nått sin maximala räckvidd. Täckte hela Norden och ner mot samt över till de brittiska öarna och ner i norra delarna av central Europa. Det fanns en istäckes’arm’ som sträckte sig ner till dagens Berlin omfattade norra Polen, Baltikum och nordvästra Ryssland bort mot dagens Moskva och österut.

Största utsträckningen av istäcket nåddes för cirka 70,000 år BP och den sk. peaken/toppen då allt helt och hållet vände startade för ca 20,000 år sedan.

Som mest var istäcket över t.ex. dagens Östergötland var över 2500 meter tjock. Med andra ord det är det som gör att istäckets vikt över en plats tryckte ner marken beroende på tyngden ovanför vilket är anledningen till att landhöjningen i Sverige, Norge, Finland och nordvästra Ryssland i dag, och annorstädes, började vid olika tidpunkter allteftersom isen ovanför en plats smälte. Men mer om detta senare. För 20,000 år sedan var vattennivåerna i oceanerna 200 meter lägre än idag.

Landskapet under istäcket förändrades allteftersom inlandsisen utvidgades, tjocknade, smälte o.s.v. Det är alltså naturliga förhållanden beroende på vatten-, vind och iserosion som påverkat vårt landskap gett oss ytterligare, vind-,vatten, frosterosioner speciellt i områden där förändringen under årtusendena av lett till att vi idag har vind och temperaturerosion, vattenerosion samt t.ex. jordskred, jordglidningar och jordbävningar m.m.

[Observera att jordskred och jordglidningar inte är samma förfaranden – ett innebär lera som glider ner när gränsen för lera mark-material uppnås ibland på grund av alltför kraftiga regn, den andra beror på att jorden-materialet försöker att nå den lägsta motverka poise läge i landskapet på senare processen vind och vattenerosion är två av dem som orsakar störst effekt].

Andra viktiga fakta att komma ihåg vissa delar av landskapet hade tjockare istäcke över vissa delar av underliggande landskap än över andra. Den delvis säsongbundna tillstånd som förändras från minusgrader till upp till 14 grader Celsius i områden där isen hade redan smält var en av anledningarna till att isens infrysningsprocedur hade stor påverkan på landskapet i södra Sverige vilket ledde till en ”knäckt” landskap i till exempel Östergötland.

På grund av att de skandinaviska forntida jordar geologiska tillstånd efter tidigare istider innebar detta att den ursprungliga berggrunden förblev intakt i vissa områden medan berggrunden i andra spruckit. Tidigare orsakat av att material  transporterats med smältvatten och isälvar (under istäcket) från en plats till andra platser i terrängen. Ibland transporterade smältvattnets floder stora mängder större stenar över långa avstånd. Från den tidpunkt då istäcket smält/tillfälligt dragit sig norrut från ett område fortsatte det dit transporterade materialet, slam, lerröra, stenar från ör och upp till stora bergstycken att brytas ner, flytta vidare, osv som vanligt. 

 För 20,000 år sedan gick den nordvästra Ocean linje (kustlinjen som motsvarar vår till dagens Atlanten) i närheten av nutidens mellersta delar av Jylland över dagens Nordsjön till Yorkshire. Det innebar att det var möjligt vid denna tidpunkt att gå landvägen från Skåne i dagens södra Sverige över till dagens Danmark och över till södra England. [Kom ihåg att vattennivån då var 200 meter lägre ], men det var inte möjligt att gå österut från mellersta Småland eftersom den Baltiska sjön samlade smältvatten från i princip hela nuvarande Norden, Baltikum, och norra Ryssland. 

Då, för 20,000 år sedan, var istäcket över norra delarna av Östergötland  mindre än 1800 meter samtidigt som istäcket över t.ex. Uppland omkring 3500 meter tjock. Således är orsaken till det enkla faktum att landskapet i Östergötland längre har varit över havsytan än Uppland och att landhöjningen inte bara startade tidigare i Östergötland än i Uppland men också att landhöjningen som är en avstannande rörelse startade först i söder och senare i norr samt delarna norr om Mälaren reste har en långt senare avtagande landhöjningshastighet.   

För cirka 10,500  år sedan hade nuvarande Östersjön, dåvarande isinnanhav nått sin maximimala volym och högsta punkter i terrängen. Vid denna tidpunkt Ice Coat dragit sig tillbaka till en linje norr om Skara / Mariestad – Nyköping – St.Petersburg samt havsytan från nuvarande Atlanten nått Billingen norra klippor. Vid den tiden bröt innanhavet i nuvarande Östersjön sig väg västerut över det vi idag kallar ”Sveaälvl”  Allt som allt föll vattennivåerna i den Baltiska Isjön under snabbt under 500 år som snabbast sjön vatten ytan 26 meter under en period cirka 7,800 före Kristus. Det var då som även Vättern skars av från innanhavet som vi i dag benämner som Ancylus sjön . Vattenfallet över Svea fall dränerades på grund landhöjningen och att vattennivåerna i Ancylu sjön över tiden orsakade/ledde till/skapade ett nytt utflödet av vattnet i dagens Öregrund och den danska Bält någon gång omkring 8500 före vår tid. Detta hade under en kort period, något/några år, en stor påverkan genom att havsvattenytan snabbt steg med cirka 151 meter samt att floder vände från att vara nordgående till att i princip bli sydrinnande i hela centraleuropa och Baltikum. 

Ovan nämnda två höga havsnivåer och slamavlagring/ lera på havsbotten gör att det är lätt att hitta Högsta Kustlinjen (HK på svenska kartor, högsta kustlinjen). Observera att alla HK markerade på kartan inte nödvändigtvis är från exakt samma tid, eller snarare bara en del är från exakt samma tid. 

 8.500 BP är en lång väg tillbaka, men vid den tiden vi synd länge haft den första kända bosättarna i Skandinavien efter den senaste istiden. 9.000 BC (= 11000 BP) fanns män / kvinna som säsongsvis bosatte sig i Mörby, Mjölby, (Östergötland) där vid den tiden den Baltiska isjön dragit sig tillbaka till en linje öster om Mjölby-Kalmar-Kristianstad på sjöns östra sida hade St Petersburg och Riga nu blivit kustområden. Svea Fall enorma vatten-float kan idag ses i en dal nära dagens Degerfors på gränsen mellan Västmanland och Närke. Periodens ökadde temperaturen gör det möjligt för räv, fjällräv,vessla, hermelin och isbjörnar att vandra in och bosätta sig i landskapet. I havet och floderna har fisken hittat bra förhållanden.

Det är vid denna tidpunkt i historien som norra kusten nästan exakt följt riktlinjerna för dagens Roxen ( Östergötland) upp till Laxå – Karlskoga och Degerfors där kontakten över till Vänern som avknoppats från nuvarande Atlanthållet fortfarande existerar. Norr och öster om den linjen, dvs. norra och östra Östergötland,  Sörmland, Uppland och Västmanland hade då kustkontakt med Yoldiahavet (som havet efter Baltiska issjön kallas). Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vid dagens Motala låg Vätterns vatten då 4 meter under dagens nivå och att vattennivån vid Jönköping i södra Vättern låg mer än 43 meter under dagens nivå. Ett av de bästa exemplen på hur landhöjningen skett och att Sverige tippat mot söder tack vare att de områden som först blev isfria började resa sig tidigt och att ‘farten’ avstannade allt eftersom.

Det är nu som den skandinaviska floran och faunan ändras drastiskt. Ek och Alm flyttar in och sprider sig  norrut i Skandinavien att vara och en jätterådjur [senare nämnde Plinus detta, men fram till nyligen troddes det aldrig ha existerat här i Skandinavien hittades härom året djupt i marken under en utgrävning ], älg, hare och bäver flyttar in i landskapet.

Omkring 5.700 före Kristus orsakade Vätterns tippning p.g.a. landhöjningen att vattnet behöver söka nya vägar. I spricklandskapet öster om Vättern bildas dagens Motala Ström. Perioden 9000 f.Kr.-2000 f.Kr. är den period vi kallar stenåldern. Cirka 4500 f.Kr. låg vattennivån i Kolmårdenområdet 45 meter över dagens Östersjös vattennivå. Samtidigt låg vattennivån i Tjust (Teuste , Tiust) i sydöstra Östergötland var 35 meter över dagens nivå. Dagens centrala delar av Östergötland var helt över vattenytan under stenåldern. Detta är viktigt att veta, liksom att varmare klimatet än vad vi har i nutiden då banade väg för bison och andra uroxe samtidigt som vindruvor växte ändå upp i nuvarande Sörmland.

 

Här tillkommer en karta inom kort. Kartan är från min C-uppsats Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider.

Det är nu verkliga bosättningar börjar i Östergötlandsområdet. Det syns inte minst i alla flintaverktyg och avslag som hittats vid utgrävningar. Eftersom det inte finns något flintaområde i Östergötland, det närmaste är i Skåne och på andra sidan Ancylussjön borta i Baltikum, så MÅSTE flintan ha transporterats hit. Knappast genom hand i hand på korta distanser eftersom nuvarande Smålands högland var i princip oframkomligt från söder till norr. Men var åtkomligt från väster och öster. Dåtidens autostrada var Ancylussjön och vattendragen. På kartan syns de ‘vägar’ in till Roxen som fanns från Gamleby i söder till Söderköping i norr. ‘Vägar’ som b a r a var vattenvägar.

Det är viktigt att påpeka att alla större fynd och boplatser från stenåldern precis som vid senare tidperioder fram till vikingatiden återfinns inom en räckvidd på 800 meter från respektive ålders mest lämpliga vattenvägar.

Från mitten av stenåldern på framåt, med andra ord i lager daterade till 4500 f.Kr.-2000 f.Kr. finns många artefakter t.ex. keramik. De tidigaste keramiken inte görs lokalt kan leran som ska visas för ursprung från sydöstra Europa. Senare keramik från denna period görs med hjälp av lokala claymaterial och är likadana som i den östra delen av Europa. Från denna period över 10 bosättningar är kända i Tjust (Teuste) och flera i Tjusts omedelbara närhet.

Som framgår ovan och av kartan var vattenvägarna viktiga transportvägar i äldre tider. De flesta flinta artefakter, bortsett från grönstenyxor från yngre stenåldern tidig bronsålder, har kommit i Östergötland över vatten. Det finns inga vägar i naturen stigar ja, men inga som är möjliga att färdas längs med ömtåligt gods från t.ex. Skåne förrän långt senare i historien. Bortsett från att bara ett fåtal fornborgar byggdes före 800 -talet utan att skydda en vattenväg, som leder till dagens Östersjön är den indikationen skarp att vi måste se forntida långväga handel via vatten inte bara som en möjlig men som en trolig möjlighet.

Transport av varor över vatten från stenåldern på långa avstånd, kan säkert bevisas, eftersom det var inget landbron över till Sverige från kontinenten och/eller Danmark längre fanns vid den tid då äldsta keramiken dateras till. Typ av keramik som då var använd i kontinental Europa. Vissa av artefakterna, t.ex. liknande keramik har påträffats längs Östersjön, i Polen, Ungern etc. C-14 dateringen därifrån pekar på samma period i Sverige som i övriga delar av Europa.

Det är bevisat bortom rimligt tvivel att ”svenskar” från stenåldern tog sig över vattnet i båtar eller flottar etc. Detta innebär att de faktiskt kunde segla, ro eller glidit av strömmar över öppet vatten. Således har vi ett avgörande bevis för att folk under den europeiska stenåldern, åtminstone från stenåldern idkade handel och eller hade nära kontakt tvärs över nuvarande Östersjön söderut och österut.

Inger E Johansson

© Johansson Inger, Landrise manuskript 1995 rev. 2000 All Rights Reserved.

 

Källor:

Asklund Bror, Östergötlands geologiska historia, ur Natur i Östergötland, Göteborg 1949, sidan 30

Cnattingius Bengt, Östgötskt fornliv, Särtryck ur Sveriges bebyggelse Landsbygden Statistisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd, Östergötlands län del 1, Stockholm 1947 s. 30ff

Danielsson Hilda, Östgötarna under forna tider, ur Östergötland, Stockholm 1937 s. 126-127

Johansson Inger, Vattenvägarna in mot Roxen I äldre tider, C-uppsats, Tema historia Institutionen, Linköpings universitet 1993.

Lennart Klang, Småland Kalmar län, ur Med arkelogen Sverige runt, Stockholm 1987, sidan 152f

Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun, Västervik 1986, s. 116-134

Lindahl Anders, Människan kommer till Östergötland, Östergötland ur en läsebok om Hembygden, Uddevalla 1958 sida 33-35

Länstyrelsen i Östergötlands län, Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Linköping 1986, s. 108ff

Möller Olof, Det forntida Tjust ur Västerviks stads historia, Kalmar 1983, s. 21ff

Rönnby Johan, ”Forn Västervik” från vikingagård till medeltidsstad, Stockolm 1986 s. 11

Tillägg 6 juni 2010 10:59. Eftersom jag idag fått påhopp pga hur jag skriver, så vill jag göra klart att jag aldrig haft svårt att läsa men svårt att stava och svårt med grammatik – det ger INGEN rätt att hoppa på min form av dyslexi eller någon som helst rätt att sätta sig på höga hästar! För upplysnings skull vill jag också göra klart att ovanstående text varit uppe i ämnet historia på C-nivå och används på D-nivå med godkänt resultat. Sluta upp med att pika mig eller andra för att vi har stavningsproblem eller problem med grammatiken!/ Inger E(norah)