Nicholas Bergthorsson, by some scholars believed to have been the
‘mythic’ Nicholas of Thingeyer who in 1120′s visited and carthographed
Vinland.

Background:
Greenland, Vinland and Nicholas Bergthorsson (d 1158)
© Johansson Inger E, extrakt from manuscript Greenland and the
Greenlanders, 1995-2008

East of Denmark is Sweden, then comes Oland Gotland, then Hälsingland
Vermland and the two Kwenlands, located north of ‘Biarmaland’.
Biarmaland is an inhabited land which extands northwards all the way
to Greenland. South of Greenland is Helluland, then Markland, from it
is not far to Vinland the Good. Which some people think extands all
way to Africa. If so, there must be an extended sea area between
Vinland and Markland. It is said that Thorfinn Karlsefne was cutting
wood [in Markland] before he went out to seek Vinland. He came to
where they thought the country was, but it was not, but none of the
riches with him. Leif the lucky were the first to discover Vinland and
when he met some merchants at sea as he was with the goodness of God
saved the life. He introduced Christianity to Greenland, and it was
not long before a bishop’s seat was built at a place called the
Garden … ”
—— end of extract ——-

source: Nicholas Bergthorsson, Landa- och thjókdalysing. Abbot
Nicholas work is also edited as Leidarvisir och borgaskipan; or
Vejviser og byers beliggenhed The book dealing with land, towns and
ways to the Holy land from Island was written around 1154 is mentioned
by several scholars from those days up to present days.

Among those scholars is Kirsten A Seaver who managed to misinterpret
the islandic text due to beliving that the only sea mentioned was the
Atlantic. Which in a way is correct, but not if one read the text
completely. The important thing to be noticed is that Nicholas
Bergthorsson made a special note that the sea must have extand
between Vinland and Markland. In other words if abbot Nicholas was
correct than there must be a larger bay or gulf one had to pass while
sailing from Markland to Vinland. This has an impact which rarely been
discussed: While it’s true that Viking settlement been found in L’Anse
aux Meadows, Newfoundland, that settlement hardly can have been the
Vinland of the Icelandic Sagas. Please remember that vikings in those
days sailed from Scandinavia to and around Ireland and England. The
scholars and historians in Iceland would have known if Vinland was the
island Newfoundland.

Ett påvebrev från 1519 säger än mer. Speciellt tillsammans med andra samtida dokument. Men här och nu skall jag bara berätta bakgrunden till påvebrevet och lite kortfattat om detsamma.

Under 1470-talets senare år for ett skepp tillhörigt Pothurst och Pinning västerut via Bergen, Island mot Grönland. Ombord på skeppet fanns dels Columbus bror och även den navigator som sedemera seglade med Columbus. Där fanns en svensk adelsman som för Vadstena klosters räkning följde med för att säkra en annal från klostret i Mellanbygden nära de heta källorna. Klostret som i början av 1400-talet hade övergått till att bli Birgittinerkloster för munkar. Bland de övriga uppräknade i samtida källor finns även en person vars namn om det hade översatts till nordiskt språk från spanska skulle kunna varit Columbus själv. Det personen under alla förhållanden har gemensamt med Columbus är att ett flertal länder gör anspråk på honom som ‘sin’ medborgare.

Pothurst och Pinning seglade då som tidigare under den danske kungens flagg. Några år tidigare hade de som så ofta förr besökt Grönland. Speciellt en hamn söder om Österbygden. Där hade det enligt samtida dokument då fortfarande funnits skepp som mot danske kungens uttryckliga förbud handlade skinn, valrossbetar och torkad cod (torskfisk). Det finns inget i de handlingarna som säger att hela Österbygden fortfarande var bebodd i början på 1480-talet.

Om man ser i Annalen nämnd ovan samt i andra dokument tycks de flesta flyttat från området under mitten av 1430-talet. Samtidigt med det fiskekrig och röveri som enligt Kung Erik av Sverige, Norge och Danmark påtalat i sitt brev daterat 1431 som finns att läsa på Diplomatarium Norvegicums sidor bind 20 nr 794. Där står bl.a. :
” Summa Summarum aff begge Register, 217348. Nobbel,”

En för sin tid oerhört stor summa som Kung Erik krävde engelsmännen på. Ungefär samtidigt, dvs några få år senare 1435 finns i ett annat dokument uppgift om att grönlänningar ‘räddades’ över till fastlandet…. Orsaken till att jag inte ger denna och ett antal andra källor jag hittat, står att finna i mitt manuskript om Grönlänningarna som ännu inte är publicerat. Ett tips dock. Den som är intresserad bör leta i svenska avhandlingar från slutet av 1700-talet för att söka vidare via de referenser som ges där. Dokumenten från 1400-talet finns, eller fanns åtminstone så sent som för fem år sedan tillgängliga för läsning delvis via nätet alternativt kontakter.

När Pothursts och Pinnings skepp gjort en av sina landstigningar var de på väg till centrala Österbygden. Där råkade de ut för att möta en större grupp som i skinnbåtar jagade dem ut på öppet hav där de råkade ut för storm och fördes söderut där de landade och övervintrade. Det finns t.o.m. dålig teckning på den vinterbostad de byggde av fällda träd. Det troliga är med tanke på att de fällde ett större antal träd att de landade någonstans i Labrador. Kanske på ett av de ställen där det på en karta från mitten av 1500-talet som drottning Elizabeth I fått i gåva från Kung Erik av Sverige, deras historia förtjänar att förtäljas men inte här, och som återfanns i hennes arkiv av en engelsk historiker för dryga 10 år sedan. Jag fick en digitalversion av kartan och tillåtelse att använda den i mitt manuskript.

Via Bergen fördes Annalen som satt samman med en Gula Things lagbok till Vadstena och kom senare att ägas av Linköpings biskopen. Känner man till Grönlands historia och de namn som nämns i samband med mer kända diplom i Diplomatarium Norwegicum respektive danska och svenska diplomatarier, så får Annalen sin egen betydelse. Gör man det inte, kan man missa mycket.

Troligen 1480, kanske redan på hösten året innan nåddes Nordens katolska biskopar av uppgifterna om förödelsen på Grönland. 15 juni 1481 ledde detta till att påven skrev ett särskilt brev för ” Provision Prædikebroderen Jakob Blaa” där denne avkrävdes att resa till Grönland och ersätta den döde Grönlandsbiskopen Andreas, om Andreas någonsin kom fram till Grönland står dock skrivet i stjärnorna. Jakob Blaa fick med sig brev till Kung Hans och brev till menigheten på Grönland.

Det är knappast troligt att Jakob Blaa skulle till annat än den koloni som på den tiden fortfarande fanns längs nordamerikanska östkusten, diakonatet kallat Korsnes från det att Leif Eriksson fann området som minst fram till 1364 då Ivar Bardson efter resa till de församlingar som fanns under den Grönländske biskopen erlade tiondet bl.a. för församling med samma namn. Källa för påvens brev av 1481 Rom Vatikanen, är Reg. Later. 805 (Sixt. IV, ao 9-10, lib. I) fol. 17.

Om Jakob Blaa själv kom till Grönland råder det delade meningar om i samtida dokument. Han fanns kvar i Rom 1483. Men det var inte sista gången som Vatikanen och Grönland-Vinland hade kontakt. Mer om det senare. Dock finns brevet från 1481 kvar som en påminnelse om att Grönlands och de nordiska grönlänningarnas historia ännu inte är fullt utredd och presenterad.

Det intressanta är att det utöver den karta från 1500-talet jag nämnt ovan även finns en Mappa Mundi av Hanns Rüst i the Morgan Library and Museum collection som vid närmare kontroll visar sig ha en uppgift som skulle kunna tolkas som kännedom om Vinland/nordisk koloni i väst. Uppgiften kan diskuteras men finns där och tillsvidare får djupare analys av kartan anstå till någon som har tid och kunskaper nog för att ägna åt den.
© Johansson Inger E, Göteborg 3 januari 2011

Källa: Landnámabók(skriven under första hälften av 1100 talet) samt

Erik den rödes saga skriven på 1400-talet. 0985 – 986 Bjarni, son till Herjulf, upptäckte Vinland, Markland, and Helluland sydväst om Grönland under en resa från Island till Grönland.

Källa Kung Olafs saga i Flateyboken nedtecknad 1387 med andra ord cirka 400 år efter händelserna 1000 Vinland sägs ha ”upptäckts” av Leif Eriksson på resa från Norge hem till Grönland där han på uppdrag av kung Olaf av Norge skulle predika den katolska tron.

Källa: Kristni saga, och Snorres kungssagor (skrivna cirka 1150) samt kartografen och abboten Nicholas av Thingeyre(d. 1159) 1000 Ari Thorgilsson(d-1148) säger att Vinland det goda upptäcktes av Isländske handelsmannen Thorfinn Karlsefni som var gift med Gudrid änka efter en av Erik den rödes söner. Upp till 150 personer skall ha deltagit i seglatsen

Källa: Landnámabók 1006 Karlsefni skall ha besökt Markland på hemväg till Grönland från Vinland.

Källa: Karlsefni sagan i Hauks bok nedtecknad 1305 – 35 med andra ord cirka 300 år efter händelserna. 1006 På resa från Vinland till Grönland blev Karlsefnis kompanjon Bjarni med besättning vinddrivna, båten sjönk och endast halva besättningen räddade sig till Irland(?) 1047 Stadfestings- og privilegiebrev fra pave Clemens [II] for Adalbert, erkebiskop av Hamburg, og hans etterfølgere: Erkebiskopen av Hamburg skal fortsatt ha overhøyhet over de nyomvendte folkene i nord, svear og daner og folkene på Østersjøkysten. Hamburg og Bremen skal fortsatt være forenet til ett stift.

Källa: Regesta Norvegica  bind 1 nr 33 från ett original som fram till 1943 fanns i Hannover Staatsarchiv tryckt i Curschmann nr 22. 1053 – 01-06

Rom Påve Leo IX bekräftar att Ärkebiskob Adalbert af Hamburg och hans efterföljare på Hamburgs Ärkebiskopstol utses till påvlig legat över Sverige, Danmark, Norge, Island, Skridfinnarnas land, Grönland och alla nordiska folk samt över Slaverna mellan Pene och Eideren.

”..in omnibus gentibus Sueonum seu Danorum, Norunechorum, Islant, Scrideuinnum, Gronlant et universarum septentrionalum racionum…”

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 17 nr 849

Orig. p. Perg. i Hannovers Statsarkiv;

Edited in Diplomatarium Norvegicum from: Rydberg’s Sveriges Traktater I. S. 56-59; earlier editions Lappenbergs Hamburgisches Ur-kundenbuch I. S. 74 f. and

Dipl. Island. I. S. 57-60. Blybullen er borte;Silketraaden er hvid, gul og rød.

Viktiga uppgifter om detta finns i Regesta Norvegica bind 1 nr 34 ” Stadfestings- og privilegiebrev fra pave Leo [IX] til Adalbert, erkebiskop av Hamburg, og hans etterfølgere: Under henvisning til privilegiene fra Nicolaus [I], Agapetus [II] og Benedikt. Observera att det enligt regestans edito troligen är Benedikt VIII (1012-24) eller IX (1033-44) som avses. Vilket får konsekvenser för hur vi ser på Nordens kristnande. 1055 – 10-29 Stadfestingsbrev fra pave Victor [II] til Adalbert, erkebiskop av Hamburg, og hans etterfølgere: Under henvisning til tidligere privilegiebrev [jfr nr 34] stadfester han erkebispedømmet Hamburg med alt som ligger under det, inbefattet overhøyheten over biskopene hos svearne, danene, nordmennene, islendingene, skridfinnene, grønlendingene og alle folk mot nord; dessuten biskopene i slavernes landområder fra Peene til Eideren.

Källa: Regesta Norvegica 1 nr 35 från Diplomatarium Norvegicum bind 17 nr 850 som går tillbaka till en fotokopia av original som försvann 1943 under kriget. Tryckt i RydbergTraktater I nr 25 ; PL 143 sp 811; Curschmann nr 24; DD 1 R II nr 2. 1070 Adam av Bremen skriver om Grönland, Halagland/Helluland och Vinland.

Källa: Adam of Bremen, Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum, book 4 kapitel 37-39 1120

-talet Första geografiska beskrivningen av Vinland: ”twelfth century by a geographer, probably Nicholas, Abbot of Thingeyre (d. 1159). According to him, south of Greenland lies Helluland, next lies Markland, and from there it is not a great distance to Vinland the Good.”

Källa: Catholic Encyklopedia ” Pre-Columbian Discovery of America” 1120

- 1140 talet Ari Thorgilsson skriver Landnámabók. När det gäller Grönland har Ari fått uppgifterna av sin farbror Thorkel Gelisson som sägs ha fått uppgifterna från en nära bekant till Erik den röde som upptäckte Grönland.

Källa: Landnámabók

Historiskt värde tveksamt, se Johansson Inger D-uppsats.

Härutöver låter uppgifterna mycket mycket tveksamma. Om Ari Thorgilsson dog 1148, borde hans farbror rimligt att döma dött inom 50 år före. Farbrodern har ingen gång sagts vara exeptionellt gammal, alltså borde han varit yngre än 90 år när han dog. Enligt källorna upptäckte Erik den rödes son Leif Eriksson Amerika 1000 eller däromkring. Grönland upptäcktes enligt källorna 985-986. För att uppgifterna om farbroderns bekante som var nära bekant med Erik den röde skall gå ihop, får vi i bästa fall fjärdehands uppgifter förmedlade via Ari Thorgilsson minst 100 år efter upptäckten.(Erik den röde – hans bekant- Ari’s farbror – Ari Thorgilsson). 1120

- 1140 talet Kartogrefen och abboten Nicholas av Thingeyre(d. 1159) skriver om Leif Erikssons upptäckande av Amerika samt att Thorfinn Karlsefni efter upptäckten gav sig av för att söka Vinland det goda och fann det där ”där detta land antogs finnas”. Nicholas nämner även två andra land som låg söder om Grönland ”Helluland” och ”Markland”

Källa: Nicholas av Thingeyres lämnade uppgifter skrivna cirka 100 år efter upptäckten av Amerika 1121 Biskop Erik ger sig iväg från Grönland för att söka Vinland.

Källa: Isländska Annaler för 1121

även återgiven av Lyschander i den Grönländska krönikan tryckt 1609

Biskop Erik sägs ha tagit med sig emigranter och den kristna tron till Vinland.

Källa: Torfaeus(Torfeson), ”Historia Vinlandiae antiquae” tryckt 1705 1123 Påve Calixtus II skriver ett stadfästningsbrev till kejsar Henrik V där han tillbakaför Norges, Svealands och Götalands biskopssäten till Hamburg-Bremen. Källa Hamburgischen Urkundenbuch 1 nr 134. Hur det var tänkt med Grönlands biskop som vid det laget hörde under Bergen är okänt då bullan saknas i original. 1124 Norske kungen Sigurd Jorsalfar skriver brev till ärkebiskop Asser av Lund och föreslår att det skall upprättas en biskopstol på Grönland. Källa Regesta Norvegica bind 1 nr 67

Samma år vigs klerken Arnald till biskop för Grönland. Källa: isl annaler I, III, IV, VIII og X 1125 Biskopsstolen i Gardar byggs enligt abboten Nicholas av Thingeyre(d. 1159) som ett resultat av Leif Erikssons tidiga kristnande av Grönlänningarna.

Källa: Källa: Nicholas av Thingeyres lämnade uppgifter 1133 Stadfästningsbrev från påve Innocensus II till ärkebiskop Adalbero av Hamburg som klagat över att biskop Asser i Lund samt andra biskopar i Danmark har nekat honom överhögheten över deras kyrka. Påven stadfäster åter Hamburgs överhöghet över biskoparna i Danmark, Sverige, Norge, på Färöarna och Grönland, i Hälsingland och på Island, hos skridfinnarna och slaverna i enlighet med äldre privilegier och på kung Lothars böner. Källa en fotostatkopia av en 1300-tals avskrift som försvann 1943 under andra världskriget. 1135 -04-25 Tre nordmän besöker Kingittorsuaq (72° 55′ north lat.) ön och kvarlämnar en runsten. Runstenen hittades 1824 och finns nu på National museum i Köpenhamn. 1152 Island och Grönland tillhör Norge och kommer under ärkebiskopsstolen i Tronheim.

Källa: Jansen Henrik M,A critical account of the written and archaeological sources’ evidence concerning the Norse settlements in Greenland, Meddelelser om Grönland 182:4, 1972

Ordericus Vitalis, Historiske besetninger om Normanner og Angelsaxere fra Orderik Vitals kirkehistorie I-III. Edition 1889 1154 ”Vtkváma Nicholas abbóta.” dvs. Abbot Nicholas återkommer till Island från sin korsfararresa via Rom. Källa Annales Regii

samma år: Stadfästningsbrev från påve Anastasius IV till ärkebiskop Jon i Trondheim, och underliggande biskopsdömen i Oslo, Hamar, Bergen, Stavanger, Orkney och Söderöarna, Island och Grönland, där påven kräver att ärkebiskopens efterföljare skall vigas i Rom och lova lyda den apostoliska stolen. Källa: Regesta Norvegica bind 1 nr 92 från en pappersvidissa av original. Vidissan daterad 24 juni 1479  1159 Den för Grönlands del viktige Nicholas abbot avlider. Källa: Annales regii 1185 ”Týnndiz Gró’nlanndz far.” Källa Annales Regii 1189 ” Asmundr Castandrazi com af Gron landi” Annales Reseniani resp

”Ásmvnndr kastanndratzi kom af Gr´’onlanndi ór Crosséyivm ok þeir .xiij. saman á þvi skipi er esymt var trésávmi einvm nér þat. Ok bvnndit sini. Hann kom i Breiðafiorð á Islanndi. Hann hafði ok verit i Finnzbvðvm” Annales Regii 1191

 - 1216 Grönlännningar står i opposition till Påve Innocentius III.  Flera källor. Kan det möjligen ha något med Asmund Castandrizis besök på Grönland att göra? 1194 De norska grönlänningarna når Svalbaror or Svalbaroi According to Storm’s investigations, this island is thought to be Jan Mayen or Spitzbergen

Källa: the Vatican Encyclopedia Kollas 1200 ” Fannz Ingimvnndr pretr þorgeirs sonr vfvinn i vbyggð á Gró’nlanndi” källa Annales regii 1202 Jon Grönlands biskop besöker Island Källa Henrik Høyers Annaler och Annales regii 1209 ” Jón Gró’nlenndinga byskvp en .ij. skip qnnvr rak till Gró’nlanndz. Skip Jón rika ok Ketils stama.” Källa Annales Regii 1212 ” Helgi byskvp kom til Gró’nlandz. ….. Ketill stami kom af Gró’nlanndi” Annales Regii.

Fundering vem var Ketill stami? 1243 ” Oláfr byskvp fór till Gró’nlanndz” Källa: Annales regii men se även 1246 1246 ” Vigðr Olafr Gró’nlenndinga byskvp” Källa: Annales regii 1247 ” Olafr biskup for till Grænlands.” Källa: Henrik Høyers Annaler 1200

-talet

(English 13^th Century) Historia Norwegiae was written. Re. Greenland the author wrote:

” Some sailors wishing to return from Iceland to Norway were driven by adverse winds into the icebound regions. At last they landed between Greenland and Bjarmeland in a country which, according to their report has men of remarkable size, and in the land of the virgins who conceived by drinking water. Greenland is separated from them by rocks covered with ice; it was discovered, colonized, and converted to the Catholic faith by Icelanders”

Source: Historia Norwegiae. 1253 -02-25

Perugia Pave Innocents IV stadfæster sine Formænds Bestemmelser angaaende Nidaros Erkestol og de samme af Kardinal Nicolaus af Alba underlagte Bispedömmer Oslo, Hammer, Bergen, Stavanger, Orknöer, Færöer, Syderöer, Island og Grönland, samt bestemmer Byen Nidaros til Erkebiskoppens faste Sæde til evig Tid.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 3 nr 3

samma dag:

Pave Innocents IV stadfæster sine Formænds Bestemmelser angaaende Nidaros Erkestol og de samme af Kardinal Nicolaus af Alba underlagte Bispedömmer Oslo, Hammer, Bergen, Stavanger, Orknöer, Færöer, Syderöer, Island og Grönland, samt bestemmer Byen Nidaros til Erkebiskoppens faste Sæde til evig Tid.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 3 nr 4

Efter Arne Magnussöns Afskrift af Orig. p. Perg. i Danske Cancelli, hvilkennu ei findes. (Trykt i Thorkel. Dipl. II. 41-44.) 1262 ”Olafr Grønlendiga byscop kom i Herdisar vik” Källa Annales Reseniani

” Olafr Grænlendinga biskup kom i Herdisar vik.” Källa Henrik Høyers Annaler

”Oláfr Gró’nlenndingabyskvp kom till Islanndz”  Källa: Annales regii

Herdisarvik ligger på sydvästra Island närmast Grönland 1264 ” Utferð Olafs Gronlenndinga byskvps.”  Källa: Annales regii 1266 ” þa brávt Gró’nlanndzfar á Hitarnesi. xli. Menn letvz.”  Källa Annales regii

Sommaren samma år:

Grönländske prästen Haldur berättar om en polarexpedition norr om Kingittorsuaq (72° 55′ north lat.). Den som ledde expeditionen var Arnold, tidigare präst på Grönland och senare kaplan för kung Magnus av Norge. De fann endast spår av skraelingar vid Kroksfdjaroarheior.

Från ”The last Viking”

”Thereupon the priest sent a ship towards the north in order to have investigations made with regard to the conditions north of the most distant region which they had yet visited”. Driven by a southern gale, the ship sailed northward from Kroksfdjaroarheioi, ”right into the bay (hafsbotnin, bay of the sea, seems to correspond with Melville Bay) and then they lost sight of the whole land, both the southern stretch of the coast, and the glaciers”. On the return voyage, a three days’ sail brought them to a place where they found traces of Skraelings who had visited islands south of Snaefjall. ”After that, they sailed south to Kroksfdjaroarheioi, a good day’s rowing, St. James’s day”. They there took an observation which even today can serve as an approximate indication of the latitude. ”It froze”, they say, ”there, then at nights but the sun shone both night and day, and it was no higher when it was in the south that that when a man laid himself cross-wise in a six-oared boat, stretched out against the railing, then the shadow of the railing which was nearest to the sun fell on his face; but at midnight it was as high as it is at home, in the colony, when it is in the northwest. Then they traveled home to Gardar”. These statements formerly led to the belief that Kroksfdjaroarheioi should be sought for about 75° north lat., on the other side of Bafin Bay. Latterly, Thalbitzer has expressed the opinion that the ”heioe” was situated on the western coast of Greenland. At all events, the Vikings clearly penetrated much farther than Upernivik (73° n. lat.).” 1276 ” Brárt knorr inn mikla við Vestmanna eyiar. Eclipsis solis.” Källa: Annales vetustissimi

” Braut kan/rr við Vestmanna eyiar.” Källa: Henrik Høyers Annaler 1276 -12-04

Viterbo Pave Johannes XXI tillader Erkebiskop (Jon) at lade Tienden til det hellige Land fra Garde Bispedömme paa Grönland indsamle ved paalidelige Mænd, da Erkebispen paa Grund af den lange og farlige Vei ikke selv kan drage derhen.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 6 nr 36

Orig. Reg. i d. pav. Ark., Reg. Johann. XXI. an. I. fol. 23. ep. 93. 1279 -01-31

Rom Pave Nikolaus III bifalder, at Erkebiskop Jon har benyttet Skibsleilighed til Garde (paa Grönland) for at didsende en paalidelig Mand at indsamle Tiende og aflöse bandsatt Prester, ligesom han for Fremtiden overdrager Erkebispen denne Myndighed paa Oceanets Öer.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 1. Nr 67

Orig.-Regesten i Vatikanets Arkiv.(Nic. III. An. II. ep. 39). 1279 -01-31

Rom Pave Nikolaus III bifalder, at Erkebiskop Jon har benyttet Skibsleilighed til
Garde (paa Grönland) for at didsende en paalidelig Mand at indsamle
Tiende og aflöse bandsatt Prester, ligesom han for Fremtiden overdrager
Erkebispen denne Myndighed paa Oceanets Öer.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 1 nr 66

Orig.-Regesten i Vatikanets Arkiv.(Nic. III. An. II. ep. 39) 1280 ” Olafr Grenlendinga biskvp” Källa: Annales vetustissimi samt Henrik Høyers Annaler 1282 -03-04

Rom Pave Martin IV bemyndiger Erkebiskoppen af Nidaros til at omsætte den fra Island, Færöerne og Grönland indkommende Tiende fra Geistligheden i Sölv eller Guld, da Huder, Sælskind, Hvalrostænder m. v., hvori Tienden ydes, ei vel kan indsendes til Rom.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 1 nr 71

Efter Marinis Afskr. af Orig.-Regesten i Vatikanets Arkiv.(Mart. IV. ann. I. ep. 119.) 1282 -03-04 Påve Martin IV skriver till ärkebiskopen i Trondheim: ”Non percipitur nisi in bovinis et phocarum corii ac debtibus et funibus balenarum.” Brevet behandlar Grönlänningarnas Peters-penning och i vilken form denna betalades. Påven vill att ärkebiskopen av Nidaros omsätter Hudar, Sälskin, Valrosständer m.m. i vilken tiondet från Island, Färöarna och Grönland erlades till silver och guld då det inte är lätt att transportera tiondet som det är till Rom. 

Källa Diplomatarium Norvegicum bind 1 nr 71 från originalregest i Vatikanets Arkiv.(Mart. IV. ann. I. ep. 119.) 1285 ”Helga synir sigldu i Grænlandz obygðir”  Källa: Henrik Høyers Annaler

samma år

Two priests Aldalbrand[Adelbrand?] and Thorvald, sons of Helge discovered the Dunen Islands

Källa: the Vatican Encyclopedia Kollas 1288 ”Vigðr þorðr byscop til Grónlandz.” källa: Annales Reseniani liknande text i Annales vetustissimi, Annales regii och Henrik Høyers Annale 1289 ” þorðr byscop fór tukk Grón landz.” källa: Annales Reseniani liknande text i Annales vetustissimi, annales regii och Henrik Høyers Annaler 1294 Norske kungen sägs ha beslutat att all handel på Grönland skulle ske med norska skepp och norska sjömän.  KOLLA

Charles W. Moore in The Mystery of the Mandans(1998): 1305 – 35 Karlsefni sagan om Karlsefnis upptäckt av Vinland skrivs ner i Hauks bok. Upptäckten skall ha skett 300 år tidigare 1308 -06-22 Biskop Arne av Bergen skriver ett brev till Biskop Þordr i Gardar.(Notera att Grönlands ärkebiskop var på Grönland).

Innehållet ref. till ett kloster på Grönland.

Källa: Jansen Henrik M,A critical account of the written and archaeological sources’ evidence concerning the Norse settlements in Greenland, Meddelelser om Grönland 182:4, 1972

ref till: Diplomatarium Norvegicum, X, no 9 som talar om ” Efterretning om Kong Eirik  (Magnussöns) samt fem Norske Biskoppers Död i de sidst forlöbne Aar, beder ham betænke deres Sjæle og oversender Gaver til ham selv og Klostrene” Diplomet är tryckt i Grönlands hist. Mindesmærker, III S. 96

se vidare i:

Arneborg J, Norbverne i Grönland 1988

The Roman Church in Norse Greenland, editor G F Bigelow, ”The Norse of the North Atlantic, Acta Archaeologica 61(1991) page 142-150 Köpenhamn   [From Arneborg,1991; I haven’t had access to the book yet]

Rousell A, Farms and churches in the Medieval Norse settlement of Greenland, Meddelelser of Grönland 86(1). 1310 ”þorðr biskup kom af Grænlandi” Källa: Henrik Høyers Annaler 1314 ” Arna Byskups af Biorgyn ok þórðar byskvp af Græna landz. …… Vigðr Auðfinnr byskup till Biórgyniar. Ok Arni byskup till Græna landz”  källa: Annales regii 1319 Magnus Eriksson blir svensk kung och norsk kung. Hans mor princessan Ingeborg var dotter till den norske kungen Hakon V, hans far hertig Erik var bror till den svenske kungen Berger Magnusson. Hertig Erik var också bror till Hertig Valdemar och till Eufemia som senare gifte sig med hertigen av Mechlenburg. De sistnämnda fick en son som senare blev svensk kung under namnet Albrekt av Mechlenburg. 1325 -07-24

Bergen Brev fra Biskop Audfinn/k til Erkebiskop Eilif betræffende de Throndhjemske
Grönlandsfareres omtvistede Forpligtelse til at svare Tiende i Bergen af
de Varer, de bringe did fra Grönland.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 7 nr 103 med ref till

Efter Afskr. i Barth. IV (E) S. 101-2 af en tabt Bergensk Kopibog.(Trykt i Saml. t. d. N. Folks Spr. og Hist. V. 547-48). 1325 -08-05

Nidaros Erkebiskop Eilif besvarer Biskop Audfinns Brev angaaende Grönlandsfarernes Forpligtelse til at betale Tiende, hvilket han tror bör skee i Nidaros, naar de ikke sidde Vinteren over i Bergen.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 7 nr 104

Efter Afskr. i Barthol. IV (E) S. 102-4.

Tryckt i Saml. t. d. n. Folks Spr. OgHist. V. 548-50). 1333 År 1824 hittas en runsten, Kinigtorsuaq, som dateras till 1333 norr om Disco Bay i Upernavik(73º nordlig bredd)

Ref. Olsen M, Kingigtorsauk-stenen og sproget i de grønlandske rune inskrifter, Norsk Tidskrift for Sprogvidenskap V, Oslo 1932. 1335 Kung Magnus Eriksson gifter sig med Bianca av Namur. Drottning Bianca var dotter till herig Jean av Namur 1340

 -1342 By 1340, nearly all of the Western Settlement’s 190 farms had been expropriated by the Church in lieu of payments for indulgences, special masses for the departed, etc. The once free and independent Greenlanders were reduced to the status of serfs and tenant farmers on their own former holdings. In 1342 the Western Settlement apparently decided en masse to clear out for parts unknown An ancient account says:

”The inhabitants of Greenland fell voluntarily away from the true faith and the Christian religion, and after having given up all the good manners and true virtues, turned to the people of America (‘ad Americae populos se converteunt’ ) Some say that Greenland lies away near the western lands of the world.”

Källa: Charles W. Moore in The Mystery of the Mandans(1998)   KOLLA!!!!  1341 -08-08 Biskop Haakon af Bergen udsteder Pas for en Prest i sit Stift Jvar Baardsön [Ivar Bardsson]
som i Bergens Kirkes Anliggender skal afseile til Grönland.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 5 nr 152 1342

- 1364 Ívar Bárðarson (Ivar Baardssøn) var präst på Grönland för Ärkebiskopens räkning från 1341 till 1364. Någon gång under denna tiden besökte han Västerbygden och fann den gården han besökte öde. Hans uppgifter om detta finns nertecknade av okänd person i anslutning till AM 777 a 4 som  innehåller  Bárðarsons egna uppgifter om Grönland:

Jtem dette alt som forsagt er, sagde oss Jffuer *Baardtsen Grønlænder, som war forstander paa biskobs garden, i Gardum paa grønnland udi mange aar, att hand haffde alt dette seett och hand war en aff dennem som war wdneffender aff Lagmanden at fare till westerbijgden emod de skrelinge att wddriffue de skrellinge, wdaff westerbijgd, och da de komme didt da funde de ingen mand, endten Christenn eller heden wden noget willdt fæ och faaer, och bespissede sig aff det willtt fæ, och *toge saa meget som skiuene kunde berre och zeijlede saa der med hiemb och for(schreffne) Jffer war der med.

English translation:

All this that has been said here was told to us by Ívar Bárðarson, a Greenlander, who was steward of the Bishop’s estate at Garðar in Greenland for many years, that he had seen all these things, and that he had been one of those who had been chosen by the Governor to go to the Western Settlement against the Skrælings (i.e. Esquimaux) in order to drive them out of the Western Settlement, and that when they got there they found no-one, neither Christian nor heathen, only some wild cattle and sheep, and they ate some of the wild cattle and took as much as the ships could carry and sailed back home with it, and the aforementioned Ívar was there with them.

Källa: AM 777 a 4to Ívar Bárðarson’s description of Greenland presented as such on the net.

Hemsidan på nätet hänvisar till:

Grönlands historiske Mindesmærker, udgivne af Det kongelige nordiske Oldskrift-Selskab, [ed. Finnur Magnússon and C. C. Rafn] (København, 1838-45), III, pp. 248–264.
Det gamle Grønlands beskrivelse af Ívar Bárðarson (Ivar Bårdssön), ed. Finnur Jónsson (København, 1930). 1342 ”The inhabitants of Greenland voluntarily left the Christian faith and turned to the American people”

Källa: Isländska annaler, där Biskop Isle Odds år 1637 ref. till äldre källa för år 1342

samma år:

” Vigðir byskupar herra Jon Sigurðar son til Skala holltz. Ormr Aslaks son til Hola…… Havarðr byskup til Færeyia. Jon skalli Eiriks son till Græn landz, ok komz eigi.” källa: Skálhols-Annaler 1343 ” Jon byskop skall till Greinlandnz(!) visse Pall erkebyskop eige at Arne byskop lifde.” källa: Lögmanns-annáll efter AM 420 B 4to

” Jonn byskup skalla til Grænlandz ok Lifdi Aarni byskup a Grænlandi. At ovitanda Pæli erchibyskupi.” källa: Flatø-annaler 1344 Biskop Jon kan ha besökt Grönland eftersom han for över Vestfjordir och fick veta att Biskop Arne av Grönland levde. Efter resan över Vestfjordir invigde han en halv(? nybygge?) kyrka i Aluidru. (var det nu låg)

” Jonn byskup vigdi hælf kirkiu i Aluidru” Källa: Flatø-annaler. Liknande text: Gottskalks Annaler

Biskop Isle Odds refererar år 1637-s avkrift till äldre källa för år 1342 1344 Påve Clemens VI beviljar presten Ivar Baardssöns ansökning om ämbete i Bergens Biskopsdöme

Källa: Diplomatarium Norwegicum 6 nr 171 efter Orig. Reg. i d. pav. Ark., Reg. suppl. Clem. VI. an. II. p. 2. fol. 161 vs.

samma dag:

Pave Clemens VI overdrager Præsten Ivar Baardssøn fra Bergens Diocese det første ledige kirkelige Beneficium med eller uden Sjælesorg i Bergens Diocese og paalægger Provsterne i St. Omer og i Apostelkirken i Bergen samt Kanniken Arne Vade at indføre ham deri.

Källa: Diplomatarium Norwegicum 17 nr 59 avskrift från Reg. Auinion. 75 – Clem. VI t. 20 an. 2 p. 5 – fol. 467 1345 Kom ett tidigare aldrig skådat skepp till Breida fiordi. Breidafjorden ligger på västra sidan om Island vid inloppet till  Denmark Strait mellan Vestfjarða och Snaefellsnes. Dvs närmast Grönland. 1346 Kungens Knorr återvände lastad med värdefull last till Bergen från Grönland Källa: Skálhols-Annaler

samma år for Biskop Jon till Grönland över Vestfjordir Källa: Gottskalks Annaler 1346 -08-11

Nidaros Jon Biskop paa Grönland, Olaf Abbed i Nidarholm og 8 andre Mænd kundgjöre et Forlig mellem Kaare Thorleifssön, Chorsbroder i Nidaros, og dennes Stifmoder Astrid Eindridsdatter, hvem han forpligter sig til at afstaa 10 Merker Guld og 2 Spands Leie i Gaarden Viker i Dönnes Sogn paa Haalogaland.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 2 nr 276

Orig. p. Perg. i Dipl. Arn. Magn. Fasc. 10. No. 11. 1347 ” Vtan ferd Jons byskups og Orms byskups. Kom skip j Stravmfiardar os af Grænlandi. Bolna sottar haust. Manndaudi micill. Drep sott micil vm Romam suo af pafi flydi hingatt j Frans j gramunka klavstr er Ponti het.” Källa: Gottskalks Annaler

samma år:

”Þa kom di skp af Grænlandi/minna at vexti enu sma Islandz fór. Þat kom i Straum/fjord inn yttra. Þat var akkeris laust þar voru a xvij menn ok hofðu farit till Marklandz enn siðan vorðit hingat hafreka.” Källa: Skálhols-Annaler.

Jansen’s translation from Old-Norse: ”Then a vessel, small sized, came from Greenland to Iceland. It came to Straumfjord. It had lost it’s anchor; they were 17 men and they had sailed to Markland but thereafter they were driven hither(i.e. Iceland)”

Vetenskapligt arbete om detta: Jansen Henrik M, A critical account of the written and archaeological sources’ evidence concerning the Norse settlements in Greenland, Meddelelser om Grönland 182:4, 1972 med ref till: ”Islandske annaler til 1578” 1888 page 213 under 1347 AD(Skalhóltann)

annan version av samma händelse:

”Vtan ferd Jons byskups ok Orms byskups i Hualfirdi a einu skipi ok byskups laust a landinu. Xiij skip komu af Noregi til Islandz ok braut ij letuz .xxx. manna af odru. Enn vij skip voru fyrir. Þa kom skip af Grænlandi þat er sott hafdi til Marklandz ok attian menn aa. Pa var eitt skip ok xx. A Islandi vm vetrin” Källa: Flatø-annaler

Senare samma år: Besättningen på skeppet som vindrivits från Markland till Island sägs ha kommit till Bergen. 1347-

1364 Ívar Bárðarson (Ivar Baardssøn) was a Norwegian, who was sent by Bishop Hákon of Bergen to the (then unoccupied) bishop’s seat at Garðar (now Igaliko) in Greenland in 1341 and acted as officialis, steward or superindendent, there from 1347. The description of Greenland attributed to him dates from after his return to Norway, probably in about 1364. The original is lost, but a Danish translation from the 16th century survives in several 17^th-century manuscripts, of which this, AM 777 a 4to is the best preserved. The title, shown here, reads “Enn kortt Beschriffuellse om Grønnland, Om Segladsenn did henn saa och om Landtzens Beschriffuelse” (A short description of Greenland, on the crossing thereto and a description of the country). The text, although unfortunately corrupt in many places, is important in that it is obviously based on the statements of someone with many years’ experience in Greenland. The text begins:

Saa sigger wisemend som føde ehre wdj Grønnland, och sist komne aff grønland, att Norden af stad wdj Norge er vij dagge seijling rett vdi wester thill Horns som ligger *østen paa Issland. Jtem fraa Sneffelzness aff Jssland som er stackist till grønnland 2 dage och thou netters seijling rett i wester att zeijlle och da liger gunbiernerskier rett paa mitt weyen emellum Grønnland och Jssland. Thette waar gammell seijlling, en nu er kommen *js wdaff landnorden *botnen saa ner forskreffne sker att ingen <kan> wden liffs fare denn gamble leed seijle som her effter hørres.

Svensk översättning:

Så säger visa män som äro födda på Grönland och som sist kommet från Grönland, att Norden från stad i Norge är 7 dagars segling rätt västerut till Horn som ligger på Islands östra kust(?) och från Sneffelsness på Island som är närmast Grönland är det två dagar och två nätters segling rätt västerut att segla och då ligger Gunbienerskär rakt(rätt) mitt på vägen mellan Grönland och Island. Detta var den gamla segelvägen, som nu är övergiven då nordanvinden gjort att det förskräckliga hänt att ingen [kan] utan fara för livet fara den gamla segelleden som här nämns.

Källa: AM 777 a 4to Ívar Bárðarson’s description of Greenland presented as such on the net.

Text editions:

Grönlands historiske Mindesmærker, udgivne af Det kongelige nordiske Oldskrift-Selskab, [ed. Finnur Magnússon and C. C. Rafn] (København, 1838-45), III, pp. 248–264.
Det gamle Grønlands beskrivelse af Ívar Bárðarson (Ivar Bårdssön), ed. Finnur Jónsson (København, 1930). 1347 -06-15 Kung Magnus Eriksson donerade en stor summa pengar till Grönlands Katedral i Gardar.

(Diplom) quotation:

”Jtem ecclesie cathedrali jn Grænlande centum marchas denariorum. ju vestibus pro ornatu ecclesie preciosis”. 1349 Slog pesten till i England, Orkney, Färöarna, Shetlandsöarna och Norge: ” Englandz kvggr aauck nidr med nær ollu gozinu ok daudum monnom ok vard eigi ruddr. Fleiri skip ok buzsur sucku nidr ok rak vids vegar. En samma sott for vm Hialltland Orkneyiar Sudreyiar ok Færeyiar. Þat var kyn sottarinnar a menn lifdu eigi meirr enn eitt dægr edr .ij. med hordum stinga. Eftir þat setti at blodispyiu ok for þar aundin med. ….. enn þeir voru astantes Ormr ok herra Jon skalli þui at þeir einir byskupar lifdu i Noregi.”  Källa: Flatø-annaler 1354 ” Jon byskup skalli Eiriks son er vigðr hafði verit til Grænlandz var kiorinn til Hola.” Källa: Skálhols-Annaler 1356 ” Herra Jon byskop skall for vt ad curiam at impetrera byskops stolsins a Holum pa Islande.” Källa: Lögmanns-annáll efter AM 420 B 4to

Bakgrunden till att Biskop Jon for till curian var att det bara fanns han och biskop Ormr av alla de norska biskoparna kvar i livet efter 1349. Nu förelåg ett behov av att rådgöra med påven hur biskopar skulle kunna utses snabbt. Vi vet inte när under året biskop Jon for. 1358 Biskop Jon kom tillbaka från påvebesöket och blev vigd till biskopsstolen i Hola, Island kort efter hemkomsten. Källa: Lögmanns-annáll efter AM 420 B 4to

Detta torde vara en av orsakerna till att det inte fanns någon biskop på själva Grönland från 1349 eller 1350. (Kolla när biskop Arne dog.). 1358 -05-15 Påve Innucentirus VI skriver till Kung Valdemar av Danmark respektive ärkebiskoparna i Uppsala och Lund samt deras suffraganer för skydd och fri lejd för Henrik Biskop när han för den apostoliska kammarens ärenden färdas genom deras områden, stift och kyrkoprovinser.

Källa: Svenskt Diplomatarium 5897, 5898

Ref till

Reg Vat. 244 K (archetypa epistolarum), nr 186 and Reg. Vat.243, fol.137 v, Vatikanarkivet

Reg Vat. 243 fol. 138r Vatikanarkivet

Danskt Diplom III:5 nr 122 och 123 1362 Öräfajökull på Island får 1362 ett vulkanutbrott som är det största sedan Pompeji. 10 km³ aska slungas upp i luften och faller ner från Grönland till Europa. En större ort ödelägges helt och stora områden är obeboliga för 100 år.

Källa:

Vetenskapliga arbeten:

Rune S. Selbekk och Reidar G. Trønnes,  The 1362 AD Öræfajökull eruption, Iceland: Petrology and geochemistry of large-volume homogeneous rhyolite, Journal of Volcanology and Geothermal Research Volume 160, issue 1-2, 1 February 2007, pages 42-58

Sharma, Kirti, Self, Stephen, Blake, Stephen, Thordarson, Thorvaldur and Larsen, Gudrun (2008). The AD 1362 Öræfajökull eruption, S.E. Iceland: Physical volcanology and volatile release. Journal of Volcanology and Geothermal Research, 178(4), pp. 719–739. 1362 ? Kensington runstenen om den är ”äkta”

KRS-text:

8 : goter : ok : 22 : norrmen : po : opdagelsefard : fro : vinland : vest : vi : hade : lager : ved : 2 : skjar : en : dags : rise : norr : fro : deno : sten : vi : var : ok : fiske : en : dagh : aptir : vi : kom : hem : fan : 10 : man : rode : af : blod : og : ded : AVM : fraelse : af : illy : har 10 : mans : ve : havet : at : se : aptir : vore : skip : 14 : dagh : rise : from : deno : oh : ahr : 1362 : 1366 -11-28

Bergen Grönlands biskop Alf befinner sig i Bergen.

 Broder Alf, Biskop af Grönland, kundgjör, at efter det edelige Vidnesbyrd, han har aflagt for Erkebiskop Olaf af Nidaros, Biskop Gisbrikt af Bergen, Drotseten Hr. Ogmund Finnssön og Apostelkirkens Provst Thorstein, eier Munkelivs Kloster de Tomter, som ligge omkring Kirken paa Nordnes (Bergen) udenfor Kirkegaarden, hvorfor de af ham selv med Klostrets Hjælp der opförte Huse atter skulle tilfalde Klosteret, efter at hans Söstersön Tideke Nikolassön har benyttet dem, saalænge han vil.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 12 nr103

Från Transscript af 28 Juni 1392, indfört 1427 i Munkelivs Brevbogi Univ. Bibl. I Kbhvn. (Addit. No. 98. 4to p. 12). 1387 Kung Olafs saga skrivs ner i Flateyboken. [Kung Olafs saga berättar om Olaf Tryggvasson] 1389 -05-20

Bergen De af Fehirden i Bergen Erlend Philippussøn udnævnte Mænd, der sammen med Lagmændene i Bergen og paa Helgeland skulde undersøge Forholdet med de Mænd, der den foregaaende Sommer kom fra Grønland og Island, erklære for Dronning Margrete, at de frikjendte dem, efter at have hørt deres Forklaring og Ed, for Haakon Jonssøns Tiltale for at have seilet ulovlig og drevet Handel paa Grønland, da de kun af Nød havde maattet søge derhen.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 18 nr 33

Orig. p. Perg. i danske Rigsarkiv (N. Perg. Br. No. 19). Af 13 Segl ved-hænge No. 1, 8, 9, 11 og Levn. af No. 12.

Trykt i Grønlands Hist. Mindes-mærker III S. 135-42

med Forklar., Molbech og Petersen, Dan. Dipl. I S. 19 f.og Arild Huitfeldt, Danm. Riges Krønike in fol. S. 588 f., in 4to IV S. 81 ff. 1407 -11-13

Herdal Berthold, Biskop af Grønland, gjør vitterligt, at dengang han paa Erkebiskop Eskils Vegne af Nidaros visiterede i Lille Herdal, indviede han Kirken sammesteds og fastsatte efter Sognemændenes Bøn deres Kirkemessedag til 12 Novbr., hvorhos han tilstaar andægtige besøgende eller dem, der hjælpe til Kirkens Bygning, 40 Dages Aflad.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 16 nr 56

Efter Afskr. bl. Apogr. Arn. Magn. (med Arnes egen Haand) i Univ. Bibl. iKbhvn.

Trykt i Grønlands Historiske Mindesmærker III. S. 890 ff. efter enAfskr. fra c. 1600 i Arnes Brevsaml. 1408 -08-29

Svartland (Sortland) Biskopsbrev till Shetlandsöarna som ligger under Grönlandsbiskopen Biskop Bertold

Erkebiskop Eskil af Nidaros og Biskop Bertold af Garde (Grönland) tilstaa de bodfærdige, som paa visse Festdage besöge eller paa nogen Maade hjælpe St. Michaels og St. Dionysii Kirke paa Svartland (Sortland), 40 Dages Aflad fra paalagte Pönitentser.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 13 nr 68

Orig. p. Perg. i oldnord. Museums Arkiv i Kbhvn. Begge Segl mangle.

Trykt i Grönlands historiske Mindesmærker III S. 142-45 1408-09-16 Þorsteinn Ólafsson (~1388-1431),  lagman 1421-31 boende på gården Akrar i Blönduhlið nära Víðimýri (Iceland) vigdes med Sigríður Björnsdóttir i Hvalsey kyrka på Grönlands Østerbygd Källa: Släkttavla http://home6.inet.tele.dk/steffan/is13.htm

Sigríður Björnsdóttir hade tidigare varit gift sig med kunglige sysslomannen Gunnlaugur Magnússon som avled 1400. 1418

Diplom från

1448-09-20

Rom Påvebrev skrivit 1448

Pave Nikolaus V paalægger Biskopperne af Skaalholt og Hole at sörge for at skaffe Indbyggerne i Grönland Prester og en Biskop, hvilken sidste de ikke have havt i de 30 Aar siden Hedningernes Indfald, da de fleste Kirker bleve ödelagte og Indbyggerne bortförte som Fanger.

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 6 nr 527

Orig. Reg. i d. pav. Ark., Reg. Nicol. V. (de curia), T. 23. fol. 251 vs.

Tryckt i Grönlands historiske Mindesmærker III. S. 168-74 1420 ca. Two mathematical manuscripts containing the second chart of Claudius Clavus map from his travel to Greenland where he himself carthographed the area. The names on the map-manuscipt are preserved in an old Danish folksong.

The manuscripts was found during the late 20^th Century by the Danish scholar Bjönbo and Petersen.

Source: originals in Hofbibliothek at Vienna.

Mentioned in the Vatican Encyclopedia

Clavus name have later been refered to by carthographers Nicolas Germanus(a fifteenth-century cartographer) and Henricus Martellus. Nicolas Germanus made two maps, the first one was correct and the second corrupt. 1426 -02-12

Nidaros Biskop Bertold af Garde (Grönland) udgiver i Forening med 2 Prester et Transcript af Kong Haakon V.s Brev om Almenningen mellem Kannikegaarden og Haavardsgaarden i Nidaros.

Andra omnämnda personer Peder Grønlendiger

Källa: Diplomatarium Norvegicum bind 13 nr 91

Indfört m. Haand fra 16de Aarhundrede i Throndhjems Kapitelsbog No. 1 p. Perg.(Arn. Magn. No. 332 in fol. i Univ. Bibl. i Kbhvn.) fol. 60. b. 1427 The map of Greenland and it’s surrondings carthographed by the Danish cartographer Claudius Clavus Niger(Swart) is preserved in the Ptolemy manuscript of Cardinal Filaster of 1427.

Source: Original in the city library of Nancy France 1444 Gregorius biskop på Grönland Källa: http://www.vigerust.net/adel/heraldica_nra39.html 1540

ca Around 1540 a German merchant ship, blown into these now inhospitable waters by gales, came cautiously up a Greenland fiord. Islands complicated it; on some, Eskimoes lived, and these the skipper, Jon, decided to ignore. He landed at last on an island heavy with the silence of solitude. Above the shore, however, he saw buildings, half-ruined but familiar, buildings like those he had seen often in Iceland: fish-sheds, drying houses for fish, dwellings for men. Before them, a man lay, the woollen hood on his head covering his features as he curled face-down in the dirt. Sealskin and woollen clothes covered him. A knife lay beside him, curved, the blade worn by years of use and sharpening. At the feet of these astonished sailors he rested there in the long inertia of the dead – they the last European visitors to Greenland’s Viking colony, he the last Greenland Viking anyone would ever see.

Källa: The Last Viking som refererar till

Peter Brent, THE VIKING SAGA, Tinling, Prescott, 1975: 213)  KOLLAS!!!!

 © Johansson Inger E, Göteborg 1999