Utdrag ur Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider

Utdrag ur Vattenvägarna in mot Roxen i Äldre tider, Johansson Inger E, C-uppsats Historia, Linköpings Universitet 1993

2.4 Uppsatsens metodlösning 

Olika källproblem har setts igenom för att finna en metod för att göra multianalysen. I uppsatsen har däremot inte de olika ämnenas skilda vetenskapsteoretiska syn, avseende källmaterial och deras användning vid de olika svenska och utländska universitetens institutioner, behandlats. Detta hoppas jag få återkomma till vid senare tidpunkt. Kort kan dock följande noteras: Kraven som ställs på det arkeologiska materialet respektive det medeltida forskningsmate­rialet är olika. Detta beror bl.a. på olika förutsättningar för den exploaterande och den analyserande forskningen.

Med exploaterande forskning menas i denna uppsatsen forskning som sker p.g.a. att marker på ett eller annat sätt skall användas för annan verksamhet och den då uppkommande såväl arkeologiska som markanvändningsanknutna forsk­ningen främst (både avseende vatten, luft och mark). Med analyserande forskning menas i denna uppsatsen forskning som sker utifrån redan gjorda fynd/ pågående utgrävningar, skriftanalyser, tolkningsanalyser av äldre skriftligt material etc. 

Arkeologiska källproblem: Det går inte alltid att utifrån ett visst fornfynd fastställa hur gammalt ett enskilt fynd är. Tidsdateringen är beroende av material, omgivande fynd samt tidigare liknande fynd. Arkeologerna kan oftast fastställa i vilket lager i jorden föremålen hittats samt om föremålets ålder överensstämmer med lagrets datering. Datering kan ske med kol 14-metoden, dendrokronologi, pollenanalys, avlagringar m.m.23 Samtliga dateringsmetoder har en viss grad av osäkerhet inbyggda, valididitetsanalysen överlåter jag på de som är specialister inom respektive område. Ett problem som ibland uppkommer i den arkeologiska forskningen är att boplatser från tiden efter 1500 f.Kr. kan vara svåra att skilja från tidigare boplatser. Andra källproblem är relaterade till att alla uppgifter från arkeologiska under­sökningar inte finns registrerade varken i t.ex. Fornminnesregister eller hos Myntkabinettet orsaken härför har redan redovisats i samband med det arkeologiska forskningsläget.  

Kulturgeografiska källproblem: Det är först under senare år som kulturgeografiska undersökningar skett i större omfattning. Kulturgeografiska delundersökningar har skett tidigare. De fossila åkrarna som hittats under senare tid finns sällan redo­visade för större områden utöver i de olika Länsstyrelsernas Naturvårdsplaner och kulturminnes­program.

4.4  JÄRNÅLDERN
Äldre järnåldern

Förromersk järnålder    500 f. Kr – 0

Romersk järnålder                   0       –  400   e. Kr

Folkvandringstid          400 e.Kr –  550   e.Kr

Yngre järnålder

Vendeltid                          550 e.Kr –  800   e.Kr

 Vikingatid                        800 e.Kr – 1050 e.Kr

Källa:Widgren Mats 99

Inom undersökningsområdet saknas med några få undantag järnåldersfynd söder om en linje Källsåker i Törnfalls socken och Locknevi.100  Någon närmare analys av detta  faktum har inte skett då socknarna delvis ligger utanför undersökningsområdet. En förändring i åkeranvändning har skett under järnåldern. Mats Widgren konstaterar att gjorda pollenanalyser visar att den mänskliga påverkan på landskapet ökat i omfattning under två olika perioder – 200 f.Kr- 450 e.Kr respektive 800 – 1100 e. Kr.101  Den tidiga expansio­nen märks främst i ett begränsat antal områden där delar av Östergötland, Åland och Gotland ingår.102

De tidiga järnåldersfynden i Sverige är av utländskt ursprung. Framställning av järn ute i Centraleuropa började redan under vår bronsålder103. När den svenska järnproduktionen ur dagbrott och myrmalm kommit igång tycks den främst varit inriktad på lokal­produktion och användning.104 Detta märks inte minst eftersom det finns en skillnad mellan fosforhalten i järnåldersfynden som gjorts i olika delar av nuvarande Sverige. Olof Arrhenius fann efter att ha undersökt 700 förhisto­riska järnföremål att föremålen från Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland har högre fosforhalt än fynden från Skåne och Mälarlandskapen/ Dalarna vilkas fynd har låg fosforhalt. Fördelen är att järnet blev lättare att bearbeta till vass egg, nackdelen är att järnet blir något sprödare.105 Under den förromerska järnåldern var ensidiga svärd vanliga. Med mer lättarbetat material blev dubbelsidiga svärd vanligare. Det anses ibland att det varit ett upphåll i järnproduktionen i Östergötland från folkvandringstiden fram till den tidiga medeltiden. Detta ”uppehåll” är inte verkligt utan beror mest på att det är få yngre järnåldersboplatser som grävts ut.106 Väster om undersökningsområdet har vi många fynd av dessa svärd i Norra Kinda i Östergötland.107

TJUST under äldre järnålder

I Tjust var människorna under äldre järnålder främst bosatta i Gamleby, Lofta och Västra Ed:s socknar. Dessa socknar har 1650 av de 3500 gravarna från järnåldern som finns i Tjust.108  Under järnåldern började även de tyngre lerjordarna att odlas upp. Dessa lerjordar låg längre ner i dalarna där landhöjningen gett ökad möjlighet att odla. Mule­stad, Odensvi socken har fossil odlingsmark med stensträngar och odlingsrösen som ligger på tyngre lerjord. 109

Gravfälten i Tjust har ofta använts under lång tid. I Ullevi Gamleby socken började ett av gravfälten använts redan under bronsåldern och användes även under järnåldern.110  Men flera orter med en klar nedgång i fyndmaterialet från yngre järnåldern förekommer i Tjust. Tibbhult i Hjorteds socken har fornlämningar från både bronsåldern och äldre järnåldern. Tibbhult saknar fynd från yngre järn­åldern och fram till återkoloniseringen under medeltiden.111  Gladhammars central­ort i Gladhammar socken var bebott från brons­åldern med en lucka från yngre järnåldern in i våra dagar.112 Bilden är inte helt entydig inom undersök­ningsområdet, i Rummenhavsviken av Gamlebyån i Gamleby socken finns 3 gravfält som visar på längre konti­nuitet. Gravfälten har använts från bronsåldern och in i yngre järnåldern.113   Ett av gravfälten i Hammar, utgrävt av Hans Hansson 1906-07,  användes från bronsåldern och in i yngre järnåldern. Eventuellt har detta gravfält även använts under vikingatiden. Bland fynden ingick urnor, nitar, spikar, beslag, ett arabiskt silvermynt, spännbuckla(ev. 800-t), knapp med 4 ornerade fält, bronsbeslag.114

I Uknadalens dalgångar finns exempel på att mer svårarbeta åkermark började uppodlas under järnåldern.115  Här finns flera exempel på att de tyngre lerjordarna började odlas upp under denna tid. Från järnåldern har Dalhems socken två framträdande fornlämningskoncentrationer med totalt 3 gravfält. Dessa två koncentrerade områden  började användas redan under bronsåldern och användes in i äldre järnåldern. Ett av gravfälten finns i Hackenäs.116  I Dalhems socken finns det få uppgifter om fossil åkermark från dessa tidsperioder. I Odensvi socken, nordväst om Mulestad, finns fossil odlingsmark med både stensträngar och odlingsrösen.117  I Mulestad finns även gravfält från järnåldern.118

Flera platser i Västra Eds sock­en har fasta och lösa fynd som tyder på en lång kontinuerlig användning. De fasta fornlämningarna i Håkenstad bestående av bosättningar och gravfält, visar på kontinuiterlig användning från bronsåldern och in i yngre järnåldern. I Blidstena visar den uppodlade fossila marken tillsammans med gravfälten att Blidstena har använts som bosättning från brons­åldern in i yngre järnåldern.119  Även Vinäs, med sina stora fossila uppodlade partier på jordbruksom­råden från bronsåldern och in i yngre järnåldern, visar ett område som avviker från teorin om någon form av allmän ödeläggelse under folkvandringstiden.120  Runt Hellerö finns  gravfält som tyder på bosättningar under längre perioder eventuellt redan på  bronsåldersbosättning och framåt i tiden.121

Östergötland under Äldre järnåldern

Inom undersökningsområdet i Östergötland finns den lokalmässiga kontinuieteten bland annat vid Ljunga i Skönberga socken. Här föreligger det periodiska avbrott i användningen av gravfälten. 27 st av Ljungas högar grävdes ut under åren 1905-1912. Fynden visar att grav­platsen använts under 3000 år ända fram till omkring 900 e.Kr.122  Även en gravplats vid Fårhagen, söder om Skönberga kyrka har varit i bruk både under stenåldern, bronsåldern och järnåldern.123   Bland fynden från Fårhagen märks sländtrissor, nycklar, mönstrade glaspärlor, svärd, spjut, lans, sköld.124 I Sörby i Landeryds socken har utgrävningar visat en  järnåldersby med intilliggande gravfält.125

Ett av fynden från denna tidsperiod är  från Eggeby i Skärkinds socken, där fann man ett silverbeslag till svärdslida som är tillverkad i Rhenområdet.126  Fyndet är ett av många som visar på handelskontakter med södra delarna av Östersjön. Fyndet kan vara samma som ingår i SHM4609.127 Längre in i landet, längs den vattenled som ledde från Roxen via Motala ström och Vättern, har man i Hassle i Närke funnit 2 brons­kärl av etrusktiskt ursprung samt 2 böjda bronssvärd av grekiskt ur­sprung. Fynden är från övergångsperioden mellan bronsåldern och järnåldern. Hassle ligger inom samma språkmässiga område i Sverige som undersökningsområdet samt har under aktuell tidsperiod haft vattenväga förbindelse med undersökningsområdet. Det anmärkningsvärda är att man alldeles väster om uppsatsens undersökningsområde i Sjögesta Vreta Klosters socken funnet ett liknande importerat brons­svärd från samma period.128

………..

YNGRE JÄRNÅLDERN

Hur nuvarande Sverige såg ut i forna tider har intresserat många forskare. Flera av de olika s.k. skolorna utgår från om samarbete har förekommit eller inte under äldre tider. På vilket sätt har samarbete förekommit? Har männi­skorna flyttat samman eller ej? Grunden till vilken historisk sanning vi vill acceptera ligger till stor del i hur vi ser på detta äldre samarbete. Björn Ambrosiani har ifrågasatt om det överhuvudtaget går att tala om byar som begrepp ens under den senare delen av järnåldern i Sverige. Ambrosiani gör sitt ifrågasättande utifrån en studie om fornlämningar och bebyggelse.136  Ambrosiani står inte oemotsagd på denna punkten. Mats Widgren finner att en förändring skett vad gäller boområden, åkeranvändning och antalet bosättningar under en kortare begränsad period i början eller alldeles innan yngre järnåldern. Han anser till skillnad från Ambrosiani att det går att identifiera områden med samarbete i Sverige. Widgren identifierar 3 områden i Östergötland med samarbete redan under äldre järnåldern. Av dessa tre områden ligger Hagerstad-Dövestad-Källerstad-Kvästad helt och hållet och Hässelstad-Alvestad delvis inom undersökningsområdet.137

TJUST

I Västra Eds socken fortsatte den under brons- och äldre järnåldern uppodlade marken att brukas även under yngre järnåldern. Vid Storsjön och Flaken138 , samt vid Håckenstad och Blidstena finns mark som brukats under delar av yngre järnåldern.139 I Västra Eds socken finner vi längre brukningsperioder runt Vinäs.140 I Ukna socken finner vi fossil åkermark som uppodlats under längre perioder i Kasinge.141 Lång odlingskontinuitet in i yngre järnåldern har även området runt Gamlebyån-Rummen142, och runt Hammar143  Under järnåldern började tyngre lerjordar brukas bland annat i Ullevi, Gam­leby socken, där 2 gårdar under yngre järnåldern låg vid kanten av gamla sjöbottnar.144  Vissa förändringar i bebyggelsen skedde inom Tjust i Västra Eds socken koncentrerades bebyggelsen runt Storsjön.145  Vi har från yngre järnåldern ett depåfynd i Hässelstad, Lofta socken, av bl.a.  6 öst och västromersk guldmynt, sk. solidi.146  Notera att vid Sundsholm finns Gladhammars sn:s enda gravplats från yngre järnåldern147

ÖSTERGÖTLAND

Redan under äldre järnåldern fanns i  Östergötland stensträngar som delade av olika marker från varandra. Östergötland var ett enhetligt område som snarare förenat olika boplatser än skiljt dem från varandra i avseende på likheten i utvecklingen.148 Skärkinds härad har enligt Mats Widgren, har 28 tänkbara järnåldersboplatser. 5 boplatser går att säkert identi­fiera enligt Widgren. Även områden som det går att visa att de har samarbetat med varandra finns bland dessa.149 I tidigare nämnda Ljunga i Skönberga socken finns ett gravfält som använts från bronsåldern och in i järnåldern. Från yngre järnåldern har utgrävningar(1905-12) gett fynd av bälteshake i järn, mönstrade glaspärlor, sländ­trissor, nycklar, svärd med skida, spjut, lans, sköld m.m.150

……… 


23 Urförlig förklaring av de olika dateringsmetoder finns i kap 9.0 not 23 sid 34

99   Widgren, Mats, Settlement and farming systems in the early Iron Age, Stockholm 1983, sid 8

100  Möller Olof,  Det forntida Tjust, ur Västerviks stads historia, Gamleby 1983 sid 68

101  Widgren Mats, Stockholm 1983 sid 8

102  Ibid. sid 9

103  Thålin-Bergman Lena, Blacksmithing in PrehistoricSweden, Stockholm 1979, sid 9

104  Thålin-Bergman Lena Stockholm 1979, sid 100

105  Serning Inga, Prehistoric Iron Production, Iron and Man i Prehistoric Sweden, Sth 1979,sid 53

106  Eriksson Jan, samtal

107  Göransson Hans, The Flandrian Vegetational history of southern Östergötland, Lund 1977 sid 19

108 Rönnby Johan, ”FornVästervik”- från vikingagård till medeltidsstad, Sth-s universitet 1986,sid 25

109  Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun, Västervik 1986 sid 47

110  Rönnby Johan, Stockholm 1986 sid 38

111  Kulturminnesvårdsprogram För Västerviks kommun sid 182

112  Ibid. sid 204

113  Rönnby Johan, Stockholm 1986, sid 33

114  Ibid. sid 33

115  Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun 1986, sid 30

116  Ibid. sid 26

117  Ibid. sid 47

118  Häger G, Tjust en forntida bygds utveckling, Stockholm 1984 sid 51

119  Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun, sid 34

120  Ibid. sid 40

121  Ibid. sid 86

122  Danielsson Hilda, Östgötarna under forntiden, Stockholm 1937, sid 126-131 samt

       Eriksson Jan samtal

123  Loos Wiggo, Östergötland, ur STF:s Tusen sevärdheter i Sverige, Stockholm 1960 sid 149

124  Danielsson Hilda, Stockholm 1937, sid 128

125  Cnattingius Bengt, Vägen och Samfundet, ur Östergötland, Stockholm 1937, sid 222

126  Danielsson Hilda, Stockholm 1937, sid 132

127  Oxenstierna Eric,Die ältere Eisenzeit in Östergötland, Lidingö 1958, Sid 139

128  Holmqvist Wilhelm, The first Iron In Sweden, Stockholm 1979 sid 1-4

136  Ambrosiani Björn, Fornlämningar och bebyggelse, Uppsala 1964 sid 202ff.

137  Widgren Mats; Settlement and farming systems in the early Iron Age, Stockholm 1983 sid 106-108

138  Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun 1986 sid 34ff

139  Se även nästa sida

140  Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun 1986 sid 40

141  Ibid. sid 30

142  Rönnby Johan, Stockholm 1986 sid 33

143  Arkeologiskt undersökt 1906-07 av Hans Hansson

144  Rönnby Johan, Stockholm 1986 sid 41

145  Ibid. sid 25

146  Stale Harald,sid 34

147  Kulturminnesvårdsprogram för Västerviks kommun 1986 sid 208

148  Eriksson Jan, samtal

149  Widgren Mats, Stockholm 1983, sid 101  v.v. se även kap 9.0 Notförklaringar

150 Danielsson Hilda, Östgötarna under forntiden, Stockholm 1937, sid 128-129

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s