Cassiodorus – en av Jordanes källor till Goternas Historia

Bakgrund
Goternas historia har traditionellt berättats utifrån Jordanes. Av det skälet är Jordanes uppgifter fundamentala för värdering av goterna i arbeten som behandlar äldre historia och eventuella Skandinaviska ursprung.

GOTERNA I ÖVERSÄTTNING OCH LITTERATUR
Goternas ursprung har länge diskuterats. Bland de forskare som diskuterat Goternas ursprung finns Peringskiöld d.y. Getica (1719); Curt Weibull <em<Goternas utvandring från Scandia (1955); Brady zem>The Legends of Ermanarich (1943); Wagner Jordanes Getica, untersuchungen zum leben des Jordanes und zur frühen Gesichte der Goten (1967); Svennung Jordanes und Scandia (1967); Korkkanen The People of Hermaneric, Jordanes Getica 116 (1975); Teillet Des Goths à la nation gothique (1984); Burns A history of the Ostro-Goths (1984); Wolfram History of the Goths (1988); Kazanski Les Goths (1991); Heather The Goths in the fourth centuryz (1991) och Goths and Romans 332-489 (1991) och Goths (1996); Nordin Andreas, Jordanes Getica – om goternas ursprung och bedrifter (1997) samt Ingemar Nordgren Goterkällan : goterna – religion, organisation, struktur : om den gotiska etniciteten (1998) m.fl.

Andreas Nordin skriver i inledningen till Jordanes Getica – om goternas ursprung och bedrifter:
”Som historisk källa är Jordanes inte helt pålitlig och i synnerhet hans redogörelse för goternas äldsta historia måste tas med en nypa salt. Det finns emellertid inte några andra utförliga källor om just goternas äldsta historia och därför är Jordanes Getica ett viktigt dokument.

Flera av de uppgifter som Jordanes refererade till stod Cassiodorus för. Kunskapen om Jordanes är inte stor. Bland frågor som diskuterats finns: vem han var och vad hade han för möjligheter att berätta om goterna. Åsikterna om vem Jordanes var går isär. Mommsen ansåg att Jordanes ”ante conversionem meam” betydde att Jordanes blev munk. Detta höll inte Mierow med om. Mierow trodde att Jordanes kan vara den Biskop Jordanes of Crotona som besökte Konstantinopel tillsammans med Påve Vigilius år 551. Mierow hänvisar till: ”Iordanes defensor ecclesiae Romanae” från år 556 som Påve Pelaius skrev om i sitt 5:e brev till biskoparna i Tuscia (Mansi 9,716) samt till Muratori (Scriptores 1,189) Mierow menade i sin analys, att en koppling till Crotona i Bruttium kan göra det troligt att Jordanes haft tillgång till Cassiodorus gotiska historia, eftersom Cassiodorus på äldre dagar dragit sig tillbaka till klostret Vivariense. Klostret låg i närheten av Crotona i Bruttium.

Cassiodorus bakgrund samt möjlighet att känna till goternas äldre och samtida historia är därför viktig att försöka fastställa.

Cassiodorus

Cassiodorus 500-talets början
Cassiodorus skrev en gotiska historia i 12 volymer. Boken anses vara förlorad. Cassiodorus var romersk konsul ordinarius från 514, magister officiorum 524. Cassiodorus skrev kejsar Theodoric officiella brev och författade ett antal skrifter. Bland dem Variæ. Variae är en samling med brev från bl.a. kejsar Theodoric.

Flavius Magnus Aurelius Cassiodorus föddes ~487 och dog ~583/585. Född i Bruttii inom en välkänd romersk släkt(Flavius) med rötter hos tidigare kejsare, blev Cassiodorus redan under ungdomsåren ”questor sacri palatii”. En questor sacri palatii hade till uppgift att ansvara för kejsarens juridiska affärer. I arbetet ingick både att upprätta lagar samt kontrasignera kejserliga dekret. (Not 1)

Cassiodorus farfar hade varit tribune och notarius vid Valentinian III:e kejserliga hov. (Samme Valentinian III som mördats 455). Farfadern deltog som med en god vän när dennes far var med i den romerska attachegruppen som skickades till Attilla. Därefter kom en del goter att få tillstånd att bosätta sig på släktens ägor.

På grund av Cassiodorus släktskap med de ledande romerska familjerna fanns det en viktig förutsättning redan från början för att östromerska riket skulle godkänna en västgotisk stat i Italien. Kontrollen över det juridiska fältet låg således fortsatt kvar inom samma maktsfär i Rom som tidigare. Cassiodorus upprätthöll således posten som qurestor hos västgoternas kung Theodoric. Vid denna tid var den östgotiska staten godkänd av Östrom – såväl senat som övriga administrativa romerska funktioner upprätthölls under kung Theoderic och hans efterträdare Athalarics tid. Det finns därför starka skäl som talar för att tjänsten som questor och andra tjänster, som Cassiodorus upprätthöll i det östgotiska riket, i stort motsvarade de funktioner som fanns i andra romerska prefektorat.(Not 2) Denna tjänst gav Cassiodorus stora möjligheter att få kännedom om de goter som besökte Theodoric och deras historia såsom den fanns nedtecknas (här hänvisas oftast till Ablabius på 300-talet) och som den återberättades.

Cassiodorus blev tidigt utsedd till patrician och kom senare även att bli senator i den Romerska senaten. Detta var i sig inte konstigt då hans Den unge Cassiodorus steg tidigt i graderna och år 514 blev han ”consul ordinarius”. En consul ordinarius hade att självständigt ansvara för den administrativa skötseln av ett honom tilldelat område.
Efter att Cassiodorus varit konsul en tid kom han att utses till senator och bodde senare i Rom.(Not 3)

Andra källor om Cassiodorus år 526-533:
Cassiodorus tjänstgjorde som ”Magister Officiorum” hos Theodorik den store och Athalaric.(Not 4)

En Magister Officiorum var kejsarens högste administrative tjänsteman och hade som en av sina uppgifter att ha kontroll av alla ”officia” i riket. Han var vidare ansvarig för kejsarens säkerhet och chef för kejsarens livvakt. Utöver detta var Magister officiorum även cermonimästare, d.v.s. ansvarig för mottagningarna av alla främmande ambassadörer samt hade i denna roll till uppgift att sitta med vid förhandlingar med främmande länders sändebud. Utöver detta var Magister officiorum även chef för den kejserliga posten (cursus publicus). Till sin hjälp hade Magister Officiorum en Quaestor Sacri Palatii som var ansvarig för rikets juridiska affärer.

Cassiodorus arbetade för Athalaric 526-533 som ”Magister officiorum.” En Magistrer officiorum innehade den ledande administrativa tjänsten i centrala administrationen.

Magister officiorum hade som sin uppgift: Att kontrollera alla ‘officia’, vara ansvarig för Theoderiks säkerhet och som sådan även chef över ”scholae palatinae” = kejsarens livvakt. Som Magister officiorum var Cassiodorus även cermonimästare, han var ansvarig för mottagningandet av alla främmande ambassadörer och satt dessutom med som kejsarens representant vid förhandlingar med främmande länders sändebud. Härutöver var en Magister officiorum även chef över rikets post och postkontor, (cursus publicus). Närmast under Magister officiorum var en quaestor sacri palatii ansvarig.(Not 5) Detta innebär att det fanns få samtida som hade så god muntlig som skriftlig kännedom om t.ex. de goter som fanns i den romerska armen eller besökte östgoternas store, nämligen Theoderik.

I Variæ utgiven år 537, återgav Cassiodorus 32 brev. Av breven framgår att Cassiodorus själv finansierade de gotiska soldaternas uppehälle som bodde inom hans ”egna” ansvarsområde. Detta för att inte belasta den ansträngda statskassan med utgifterna. (Not 6) För nordiska förhållanden (Herulerna) är det intressant, att Cassiodorus talar om att Herulernas kung Rodulf, var vapenson till Theodoric. Kung Rodulf adopterades av Theodoric (Not 7).

Bland breven finns ett brev från kejsar Theodoric(d. 526) till Austi (Ester i nuvarande Estland) angående bärnstenshandeln samt även ett brev till Herulernas konung efter att Herulernas huvudstyrka återvänt(?) till Skandinavien. Dessa brev skall fram till Andra Världskrigets utbrott funnits i Villa Medici i Rom samt omnämnt i det enda original som finns/fanns av Saxiska Annalerna(obs inte Anglo-Saxiska), fram till början av 50-talet i Berliner Stadts Museums ägo enligt uppgift till UB i Linköping 1995 fanns MS i bibliotekssamling i Berlin då.

Uppgifter om Cassiodorus 533-34
från flertal mindre källhänvisningar ur äldre källor:
Cassiodorus blev omkring 533-534 ”Praefectus praetorio” En pretorian prefect hade till uppgift att vara högste ansvarige i den administrativa och juridiska ledningen av en prefectura – i detta fallet den gamla romerska prefecturan Italien. Även under den tid som östgoterna övertagit ledningen i Rom fungerade fortfarande det gamla romerska administrativa systemet.

En pretorian prefect av Rom ansågs vara en hög och betrodd tjänsteman. Detta betydde t.ex. att när Cassiodorus efter att goterna besegrats av Belisarius fortsatt räknades som en som representerat kejsaren. Att så är fallet framkommer inte minst i de källor som hänvisar till Cassiodorus som skicklig, tillförlitlig och intelligent.

Cassiodorus skrev en ”public eulogy” till Theodahad som efterträdde Athalaric. Under Theodahad och Vitiges hade Cassiodorus tjänsten som ”Questor”
Fåtal och mycket fragmentariska uppgifter om Cassiodorus 535-539

540-talet
När östgoternas rike krossades blev Cassiodorus munk och grundade ett kloster. I detta kloster skrev sedan Cassiodorus ett stort antal teologiska och historiska böcker. Han skrev även böcker om utbildning och ortografi.

550-551
Under åren 550-551 befann sig Cassiodorus i Konstantinopel.

Cassiodorus tillförlitlighet
Tillsammans innebär ovanstående uppgifter att det fanns få samtida som hade så god muntlig som skriftlig kännedom om goterna som den Cassiodorus hade. Mommsens teori att Cassiodorus inte skulle ha kunnat haft en muntlig kännedom om goternas historia och legender faller således på Cassiodorus egna uppgifter i Variæ 9,25,9 samt på Cassiodorus arbetsuppgifter som Questor respektive Magister Officiorum.

I förlängningen av detta faller även Mierows m.fl forskares analyser om Cassiodorus möjligheter till direkt kännedom om goterna och deras historia. Under åren 550-551 befann sig Cassiodorus i Konstantinopel som Norbert Wagner (1967) visade. Se not 11 igen.

Not 1 Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 36

Not 2 Cassiodorus, Variae IX,25

Not 3 Diaconus Paulus, Langobardernas historia, 1:25

Not 4 Mierow J, sid 23

Not 5 Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 36

Not 6 Cassiodorus, Variae, 9,25,9 De gotiska soldater som avses var bosatta i Cassiodorus omedelbara närhet och ansågs tillhöra elitgardén .Jfr med vikingatidens Väringar.

Not 7 Cassiodorus, Variae, 4,2,2-3 (brevet brukar dateras till år 507, kung Rodulf dog ~515), Om det är så att Cassiodorus ansvarat för utskriften av detta brev, så var han endast 20 år när han tillträdde sin första höga tjänst.

Not 8 I ett antal källor finns uppgift om att Herulerna som var kvar i Gaul skickade brev till Herulerna som utvandrat/återinvandrat via Jutland upp till Skandinavien/Sverige skickat ett brev där de bett att någon av Herulernas ledare/kungafamilj skulle sändas till dem då deras ledare dött. Ursprunget till de källuppgifterna har jag inte lyckats spåra.

Not 9 Cassiororus, Variae IX,25

Not 10 Diaconus Paulus, Langobardernas historia 1:25

Not 11 Wagner Norbert, Jordanes, Getica, untersuchungen zum leben des Jordanes und zur frühen Gesichte der Goten, Berlin 1967,sid 66-71 se även Wagners not 37 sid 72.

Annonser

One Response to Cassiodorus – en av Jordanes källor till Goternas Historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s