Isländska sagornas källvärde

Ang. debatten om Isländska sagornas värde….
Isländska sagorna är skrivna flera hundra år efter händelserna. De har i vissa fall missförstått de uppgifter som via Tjodrik, en norsk benediktinermunk i Munkaliv, skrev i slutet av 1100 talet, troligen runt år 1177, om de norska kungarna i sitt verk Historia de Antiquitate Regum Norwagiensium

Det påstås ibland att Tjodrik för uppgifter om Olav den helige stött sig på Odd Snorressons verk om Olav den helige, så är icke fallet. Troligare tvärt om för Odd Snorresson (förväxla inte med Snorre flera hundra år senare) skrev sin text på 1190-talet. Skall inte gå in på lingvisters analyser av de texterna här.

Historia Norvegiæ är en annan mycket viktig text skriven under andra hälften av 1100-talet om norska kungar. Även från denna har de isländska sagorna hämtat uppgifter som broderats ut ibland till oigenkänlighet….

Johansson Inger E, Källorna till svenskt 800-tal i europeiskt perspektiv, en kritisk granskning av Lars Gahrns avhandling Sveariket i Källor och historieskrivning;
Institution tema Avdelning för Historia, Linköpings Universitet 1995

””Ättesagorna som berättar om lokala och inom en mindre grupp välkända händelser rimligtvis har större värde än konungasagorna, som berättar om vad som skett utomlands. (Gahrn sid 22)
Hur är det med de olika sagornas tillförlitlighet? Ättesagorna har muntligt traderats innan de nedtecknades inom Island från 1100-talet och framåt. Landnámabók som behandlar kolonisationens tid(~870-950) är skriven lokalt nära källan för de muntliga traderingarna. Om det är så, att de isländska ättesagorna är relativt tillförlitliga, då borde Landnámabók åtminstone vara minst lika tillförlitlig som ättesagorna. Ättesagorna har större avstånd i tid, det som berättas sker sällan enbart lokalt på Island – allt talar till Landnámabókens fördel. Vi prövar Landnámabókens tillförlitlighet.

P1 Ättesagor om isländska händelser har större källvärde än kungasagorna
P2 Landnamaboken är en lokalt skriven isländsk berättelse om isländska händelser
S1: Landnamaboken har större källvärde än de olika kungasagorna.

Daterbara gravplatser eller husgrunder på Island stämmer dåligt med de förväntade uppgifterna från ättesagor och Landnamaboken. De flesta av husgrunderna på platser som finns omnämnda i Landnamaboken är avsevärt yngre än de på 1100-talet skrivna uppgifterna säger. Det finns husgrunder på Island som är avsevärt äldre än den s.k. landnamatiden. Varken dessa platser eller flertalet av de gårdar som kan dateras till landnamatiden är bland de orter som Landnamaboken nämner. (Einarsson Bjarni F, Einarsson Bjarni F, The settlement of Iceland, a critical approach : Granastaðir and the ecological heritage)

P3 Landnamaboken berättar om var de första invandrarna byggde sina gårdar.
P4 Husgrunder på de platser som omnämns i Landnamaboken är inte från Landnamatiden.
S2 Landnamaboken kan inte anses vara speciellt tillförlitlig m.a.o. källvärdet är lågt.

Detta innebär att vi inte kan lita på Landnamabokens uppgifter om människor och orter lokalt på Island. Detta gör inte att trovärdigheten ökar för andra källor som inte är lokala. Utifrån ovanstående analys fås två premisser.

P5(=S2) Landnamabokens källvärde är lågt
P6(=S1) Landnamaboken har större källvärde än de olika kungasagorna.
S3 Kungasagorna har lågt källvärde.

M.a.o. torde källvärdet hos namn och ortsuppgifter som återges i kungasagorna vara låg. Detta medför: När de isländska sagorna berättar om svenska förhållanden före år 1000, så är sagornas källvärde lågt eller tvivelaktigt. Aldrig så många sagor nedtecknade på 11-1200-talet bevisar därför inget om svenska förhållanden varken på 500-talet, 800-talet eller 1000-talet
– – – – – — – SLut på utdraget ur D-uppsats ——-

Annons