Grönland, en skriftlig källa från 1431

© Johansson Inger E, Göteborg februari 2002 English text
All rights reserved.

Bakgrund/Inledning
Under de senaste 3-400 åren har det funnits en diskrepans mellan kännedom om arkeologiska fynd och skriftlig dokumentation avseende Grönland och Grönlands historia. Anledningar till detta kan vara många. Orsaken kan finnas t.ex. på grund av att:

* Nya artefakter som hittats på Grönland och i Kanada alltid setts i ljuset av de isländska sagorna eller till några få dokument (av flera hundra existerande) som Professorer och blivande Fil.Dr. använt i sina vetenskapliga arbeten, artiklar, essäer eller avhandlingar.

* Endast ett fåtal forskare genom århundradena har haft kunskap nog att kunna läsa gamla och medeltida Skandinavien (nordisk, danska och svenska) kännedom om gjorda arkeologiska fynd samt tid att dokumentera sina resultat i vetenskapliga tidskrifter så att ny kunskap kommit till ‘allmän’ kännedom.

De isländska sagorna kan användas till många saker. De beskriver hur människor på Island ville presentera sin egen ”Grönland historia”; att presentera tankar som fanns till hands på Island under sagorna skriva. En hel del tid har gått åt till att diskutera Landnámabók (slutet av 12-talet) och sagor skrivna på Island som behandlat såväl Isländska förhållanden som det som skett på annan plats. ”Historiska fakta” som presenteras i Landnámabók har självfallet mindre värde när det gäller händelser som skett på annan plats och/eller under annan tid. Det är inte alltid forskare, som hänvisar till Isländska sagor eller Landnámabóken ställt sig den viktigaste frågan: Är dokumentet skrivet nära i tid och nära platsen för omtalade händelseförlopp?

Under åren har diskussionen om vad som egentligen hände med grönländarna efter den så kallade ”senast kända” dokumentera ett bröllop mellan en isländsk kvinna och en grönländaren ägde rum runt 1410. (Datum har i olika källor varierat. 1408-1411). Det är sorgligt med tanke på att vi har skriftliga källor fram till 1520-talet som kan användas. Det går inte att avgöra om senare tiders forskare varit omedvetna om dessa skriftliga källorna eller känt till dem och ändå valt att luta mot isländska sagorna och Isländska Annaler.

En ofta citerad uppgift som diskuterats är från 1347:
Tha KOM di SKP af Grænlandi / Minna på vexti enu SMA Islandz för. Att KOM I Straum / fjord inn Yttra. Som var akkeris Laust Thar Võru en xvij menn ok hofðu farit till Marklandz enn this page vorðit hingat hafreka.
Källa: Jansen Henrik M, en kritisk grund av de skriftliga och arkeologiska källor ”bevis för den nordiska bosättningar på Grönland, Meddelelser OM Grönland 182:4, 1972 med ref. till ”Islandske annaler til 1578” 1888 sidan 213 under 1347 AD (Skalhóltann)
Jansen översättning från Old-Norse: ”Då ett fartyg, liten storlek, kom från Grönland till Island. Det kom till Straumfjord. Det hade förlorat sin ankare, de var 17 män och de hade seglat till Markland men därefter drevs de hit (dvs Island) ”

I mitt manuskript om Grönland och Grönlänningarna har jag tagit med en hel del, flera hundra dokument som än idag finns tillgängliga i engelska, skotska, danska och nordiska arkiv. Dokument som bara väntar på att berättas. Utöver det också påvliga diplom, klosterannaler, donationsböcker till kloster och kyrkor, skeppsdokument i Lübecks, Hamburgs, Lynns, Faero Island och Londons olika arkiv.

Exempel på handling som sällan eller aldrig diskuterats är det som i andra handlingar visar fram mot det första fiskekriget mellan England och Sverige/Norge/Danmark under Unionstiden i Isländska och Grönländska vatten:

Aar 1431. den tid Doctor Villem Spreen, og Her Hans Gremmersby først vaare her inde, da faaresætte Kong Erich dennem disse Klage paa de Norske hans Vndersaattis vegne, at det
holdis effter Norgis Rigis gammel Rettighed, Frihed, aff oc arrild Mands minde, huor imod intet kand siges, huilcken Norgis Rigis Frihed, Kong Erich oc haffuer soret at holde, da han antog hans Kongelig Krone, at icke de Engelske eller nogen Vdlendig oc Fremmede, vden Liffs oc Godsis Fortabelse, haffuer aldrig verit tilsted, eller maat løbe til Norgis Lande oc Indsler, som ere, Island, Grønland, Ferrø, Hetland, Ørckenøer, eller andre Øer, Norgis Rige tilhørendis, til at kiøbslaa, vden til Bergen allene, som den almindelig Stappel, er aff Kiøbmend. Dette Forbunt haffue de Engelske freentlich offuertræd, nu vdi 20. Aar oc mere, Kongen, Riget, oc hans Vndersaatte sammesteds boendis, oc den handterendis Kiøbmand, icke vden stor Skade, oc som mere er, da haffuer de Engelske offuer dette Hoffmod oc forbunt, fientlig offuerfaldet mange Stæder vdi Norge, hans Vndersaatte met Roff, Brand, Ild, De haffue borttaget mange Skibe, met Fisk, oc andet Gods, visse Personer tilhørendis, mange haffue de drucknet oc omkommet Skibene tilhørde, Oc alligeuel de offte oc i mange Aar haffue giort de Norske stor skade, saa er det dog mere, end som nu optegnet er, naar det bliffuer offuerregnet, oc offuerueyet aff dennem som Skaden haffuer fanget,, … … … ..”

Källa Diplomatarium NORWEGICUM BAND 20 NR 794, COPENHAGEN 1331.
Texten till Diplomatarium Norwegicum band 20, 794 är här från texten i ”Danmarckis Rigis Krønicke” transkriberad av Arrild Huitfeld, kvartutg. III 1603, 486-88 och Pholiat upplaga 1652, I, 761

Kort sammanfattning:
Kung Erik [Norge och norska ”skattland” de atlantiska öarna, Danmark, Sverige, Pommern och ¾ av Finland] klagar på uppdrag av sina medborgare till den engelska kungens representant Dr William Sprever och William Grymesby att engelsmännen utan tillstånd hade seglat till den Norska områden som ”Island, Grönland, Färöarna, Shetlands öarna, Orkney öarna, och andra öar” de senaste 20 åren.

Kung Erik presenterar exempel på vad engelsmännen har gjort. ”Roff, Brand, Ild, De haffue borttaget mange Skibe, met Fisk, oc andet Gods, visse Personer tilhørendis, mange haffue de drucknet oc omkommet Skibene tilhørde”. På svenska: Gjort räder, satt eld på, stulit många skepp med fiskoch annan last som tillhört andra personer som drunknat eller dödats när deras skepp stormats. [invånare från någon av Kalmarunionens länder och öar] Av den resterande texten framkommer att Kung Erik begär att England, och engelske kungen som var hans egen svåger, skall betala” 217348 Nobbel” – vilket var en avsevärd summa pengar på 1400-talet.

VAD INNEBÄR DET TEXTEN BERÄTTAR?
Först och främst att handeln mellan Europa och Grönland fortsatte som minst fram till 1431. Att flera fartyg reste fram och tillbaka, men också utifrån summan pengar att många fartyg råkat ut för engelska skepp.

För det andra vet vi från den text att engelsmän gjorde räder in på fornnordiska bosättningars områden. Grönland nämns i texten. Vi kan alltså anta att grönländarna som bodde kvar i östra bosättningen inte skulle ha varit att angelägna om att visa sig för främlingar som anlände till exempel engelska båtar. Eftersom texten tydligt talar om 20 år av räder och diplomet skrevs 1431 har vi också en trolig anledning till att Europa utanför Skandinavien kanske inte har hört talas om grönländare i andra officiella dokument efter 1411.

För det tredje texten berättar att lasten skickas från Norska ”skattland” (Nordiska ”öar” i Atlanten som betalade skatt till kungen av Norge). 1431 fortfarande stod dessa ‘öar’ för en stor del av den nordiska kronans inkomster. Således kan vi också konstatera att de engelsmännen inte bara seglade för att fiske torsk utan även gav sig på och tog nordiska fartyg samt deras last.
Om vi tittar på andra källor för vad engelsmännen seglar till den nordiska Atlantöarna landade i England kommer vi att finna att de landade pälsar och slavar. Slavar tagits från fartyg de hade plundrat.

Eftersom islänningarna i deras handlingar klagat på att det knappast kom några nordiska skepp till Island 1410-1430-talet (jag återkommer till detta i boken), trots att pälsar fortfarande och officiellt landades på Orkeney eller Shetland samt med fartyg i engelska hamnar under samma period, kan knappast skeppen som trots allt kom fram kommit från Island på nordiska fartyg.

Eftersom merparten av skeppen enligt samtid skeppshandlingar ägts av nordbor på Orkney och Shetlandsöarna, tyder detta då djuren ifråga inte finns på dessa öar, i vissa fall inte på Grönland heller bara på den amerikanska kontinenten men till det återkommer jag, och skeppen inte gått att hitta i norska eller svenska skeppshandlingar från utlaster, att skinnen torde komma från andra nordiska Atlant- ”öar”.

Detta innebär att nordiska sjömän hade varit tvungen att hämta sina last någon annanstans. För renskinn är Norge är en trolig om inte det enda svaret på frågan varifrån. För myskoxar vi måste se på den västra arktiska regionen, möjligtvis norr om Disco Bay. Å andra sidan är det knappast troligt att vithövdade örnar kunnat tas tillfånga eller jagas på Grönland, Island, Färöarna eller i Norge. Islands falk och Grönlands falkens ursprung kan diskuteras, men något annat som inte brukar noteras är att elfenben fortfarande landades i ett antal engelska och skotska hamnar på nordiska skepp kommande via Orkney långt senare än så.

SLUTSATS:
1430 var skeppsfarten mellan Norge och norska Atlantöarna samt Grönland mer regelbunden och vanligare än vi har fått höra talas om. Engelska räder i den nordiska bosättningar på de atlantiska öarna och angrepp på nordiska skepp som färdades fram och tillbaka gjorde Kung Erik förlorar en förmögenhet varje år.

En trolig anledning till att engelska inte har skrutit över sina räder och attacker och varför grönländarna oavsett var de bodde på västra halvklotet blev mindre benägna att kontakta ankommande främlingar kan hittas i detta och andra diplom i nordiska diplomatarium.

Det finns fortfarande många detaljer som behöver diskuteras, analyseras och värderas. Mer än 150 skriftliga dokument som rör Grönlands 1400-tals historia finns fortfarande till hands för de som tar sin tid att leta efter dem. Bland dessa även en uppgift om landstigning 1477/1478 med nordiskt skepp som besökte ett kloster i Mellanbygden och där hämtade en annal till vilken jag refererar och berättar om i boken. En av de intressanta uppgifterna är att som minst fanns Columbus bror och hans navigatör med på detta skepp. Skeppet fick övervintra på land söder om Grönland sedan det vid nästa planerade landstigning jagats ut till havs av en grupp som enligt beskrivning tycks ha varit de vi nu kallar Inuiter.

Inger E Johansson
© Johansson Inger E, Göteborg februari 2002.

5 kommentarer till Grönland, en skriftlig källa från 1431

  1. michael ahlberg skriver:

    Inger, jag hoppas verkligen på ett fortsatt stort historiskt engagemang från din sida och att du offentliggör historiska fakta som ej är allmänt kända.
    Du är en skatt!

    Gilla

  2. Michael skriver:

    Mmm, sinnesgodis…

    Gilla

    • norah4you skriver:

      Pst Michael,
      sista skeppet från Danmark via Bergen som hade kontakt med Grönlänningarna, sedan år 1435 ‘nödfart’ seglade över till fastlandet (nordamerika) seglade från Köpenhamn 1521. Det var enbart via skeppsdokument om transporterade varor till Bergen, båtnamn samt motsvarande uppgifter från Bergen och vart jag fick tag på den uppgiften. Tyvärr finns inga kända dokument om att skeppet kom tillbaka eller något senare dokument som talar för det genom att de personer som fanns nämnda i de dokument jag fick tag på har gått att spåra. Inte ens via de källor som jag fått hjälp att spåra i Vatikanen. Vet däremot i detalj vad de (Vatikanen) skickat med för reliker och kyrkliga föremål för ersättning för sådana som gått förlorade på 1490-talet…….

      Gilla

  3. Taylor skriver:

    I just wanted to comment and say that I really enjoyed reading your blog post here. It was very informative and I also digg the way you write! Keep it up and I’ll be back to read more in the future

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s