GRÖNLAND Export och kolonier

© Göteborg Inger E Johansson 1 august 2003.

Bakgrund:
Hans Egede kom till Grönland 1705 första gången. Han föddes i Harrestad (1686) Norge och som så många norska studenter i hans fylke han studerade han i Köpenhamn. Egede blev präst och planerade att konvertera de skandinaviska grönlänningarna till att bli protestanter i stället för katoliker. Han fick stöd av ”Bergen Company” till Grönlandsresan och fick av dem i uppdrag att försöka förnya gamla handeln mellan Norden och Grönland.

Då handeln i äldre tider skedde hade grönlänningarna tillhört den katolska kyrkan. Handeln Grönland – Europa tog en ny rutt efter 1341 då stora vulkanutbrott på och väster om Island kylde klimatet och gjorde den norra farleden farlig större delen av året.. Innan dess hade nästan alla segling gått via Bergen som så sent som 1420 inte bara hade full handel med Grönland, oavsett vad
akademiker i dag ha trott det är bekräftat i påvliga dokument och kan indirekt även sägas bekräftat av ett norskt diplom från 1431.

Hans Egde skrev: ”Vad Landes og jorden Frugtbarhed i Særdeleshed er angaaende, da kand det nogenledes eragtes af de Gamles beskrivningar, hvor I der meldes på paa Colonierna føddes av fantes allehaanda Qvæg og Chreaturer, hvor af de Fik Melk, smør, Ost etc i saadan mängd, saa på der af og en stor deel blev fortet över til Norge, og for sin synderlig Bonite blev lagt til Kongens
Mensal eller modefluga-Bord, som det kaltes, INDTIL Dronning Margretes Tid ”. Källa: Egede Hans, Det gamle Grønlands nye perlustration, redigerad av Bergen Bolaget 1729.

Det första man kan notera är att det talas om kolonier, inte Grönlandskolonin. Sedan uppkommer frågan: Var fick Egede sin information om den gamla Grönlandshandeln från? Möjligen från isländska Annals där under år 1285, 1289 och 1290 det nämndes om ”Nya landet” sydväst om Island. Det nya landet som Gustav Storm trodde att det måste ha varit Östra Grönlands obebodda landsområde som avsågs. Samma trodde många andra historiker under 18- och 1900 talet. Det man bland annat missade var att Östgrönland var välkänt under medeltiden. Det var där en biskop och en ung kungason tillsammans med andra på ett fartyg som under 1000-talets mitt hade gått i kvav när de seglat för långt norrut efter att passerat Island. När de hittades, så visade det sig att några av de skeppsbrutna överlevt en tid. Tillräckligt nog för att begrava sina döda. Det var något som var väl känt fram till 1400-talet.

Om man läser Historiae Norwegiae noga, vilket förmodligen flera av forskarna gjorde men utifrån gällande paradigm som litade mer på de Isländska sagorna missade att det det ”Nya landet” där sades ligga bortom Island och Grönland på väg till Biarmaland.

Historia Norwegiae sägs vara skriven av en okänd munk. Men läser man noga de äldre historieforskarnas avhandlingar, så är munken identifierad. Oaktat om munken var eller inte är okänd, så är de foliat av texten som finns tillgängliga idag från 1400-1510. Dock finns det kvar i dessa foliat delar som bekräftas av Þórir munkr:s Historia de Antiquitate Regum Norwagiensium skriven någon gång mellan 1177-1188. Andra delar bekräftas av ett antal norska diplom i Diplomatarium Norwegicum, det norska Diplomatariet.

Det som är intressant med uppgiften om Biarmaland är att det område som under vikingatiden kallades Biarmaland oftast avsåg området runt Vita havet norr om dagens Murmansk. Det var inte ett okänt territorium för norrmän och engelsmän som alla som har läst King Alfred’s Orosius information om Skandinavien vet. Den nämnda informationen om Biarmaland skulle aldrig någonsin skulle kunna misstas för att segla norrut längs norska kusten.

Äldre norska källor, t.ex Ivar Bardson skrev runt 1370, (Ivar Bardson Det gamle Grønlands beskrivelse af Ívar Bárðarson (Ivar Bårdssön), ed. Finnur Jónsson (København, 1930) skrev: ”Kunnuge Menn Hev sagt, på ein skal igla i SV till Nyaland fraa Fjellstrandi vid Krisuvik ” och talar då om seglats i Grönländska vatten söder eller väster om Grönland. Krisuvik låg söder om dagens Reykjavik. Vilket gör det troligt att man med nya landet avsåg något område längs Nordamerikanska kusten.
Det ställer onekligen till det jämfört med den historieskrivning vi fått i skolor och på universitet om den Nordamerikanska historien.

Ännu mer ställer uppgifter i de påvliga arkiven att Ivar Bardson som under del av 1330-talet in på 1340-talet och sedan återvände med kungens sändebud Pål Knutsson för att under början av 1360-talet kräva in tiondet till kyrkan och andra skatter, finns noterad att inte bara år 1364 betalt in tiondet från Grönland utan också från två (!) Grönländska kolonier….. varav en i handskrifterna har samma namn som Leif Eriksson, Erik den rödes son, gav sin bosättning.

© Johansson Inger E, Göteborg august 2003

Annonser

One Response to GRÖNLAND Export och kolonier

  1. […] Grönland, Export och kolonier samt Greenland, Vinland och Nicholas Bergthorsson […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s