Nestorskrönikan och Vita Ansgarii

Nestorskrönikan bekräftas av Rimberts Vita Ansgarii.
© Johansson Inger E Göteborg 26 februari 2012

Från Nestorskrönikan
THE THREE PRINCES.
During the years 6386, 6369, and 6370, [from 860-862] the Varangians crossed the Sea. This time the people who had already submitted to them refused to pay them tribute longer, and wished to govern themselves, but there was no sense of justice among them. One family raised itself against the others, and this foolishness brought frequent disaster. They therefore decided among themselves, ”Let us seek a Prince who will govern us and who will give us justice.” In order to find him, the Slavs crossed the Sea and sought him among the Varangians. The Chudes, the Slavs, the Krivichs and other peoples together spoke thus to the princes of Varangia: ”Our country is large and has everything in abundance except that we lack order and justice; come take possession and govern us.” Three Varangian brothers together with their families went, in effect, to occupy Slavonia. They settled among the Slavs, and in the country they built the city of Ladoga.

Jämför med

Vita Ansgarii Kapitel XXX
For a certain people named Cori* had in former time been in subjection to the Swedes, but had a long while since rebelled and refused to be in subjection.”
Full text of ”ANSKAR, THE APOSTLE OF THE NORTH. 801-865 : TRANSLATED FROM THE VITA ANSKARII BY BISHOP RIMBERT, HIS FELLOW MISSIONARY AND SUCCESSOR”

snabb förkortad översättning: ”…. För Cori hade i det forna tiden varit i lydande under svenskarna, men hade gjort uppror och vägrade att längre lyda under svenskarna. …..”
Engelsk översättning av Vita Ansgari finns även på Medieval Sourcebook: Rimbert, Life of Anskar, the Apostle of the North 801-865

Innan vi går vidare kan det säkerligen vara värt att notera :
* Enligt Rimbert som skrev Vita Ansgari någon gång mellan 865 och 867, så hade delar av Balticum och inåt sedan länge tidigare lytt under svenskar. (Observera här att vi inte talar om svear från Uppland. Var Ruserna hörde hemma i Sverige återkommer jag till nedan samt i nästa artikelinlägg som också bekräftar Nestorkrönikans uppgifter

HISTORISK BAKGRUND från Vita Ansgarii
Rimbert var inte bara Ansgars efterträdare utan också en som följde med honom samt i vissa fall uträttade tjänst i hans namn. Observera längst ner i kapitel XXX att den som där kallas Erimbert i vissa av de tidiga B-utgåvorna skrivs Rimbert. Vilket kan ha inneburit att Rimbert själv kan ha funnits på plats när de beskrivna händelserna inträffade i Baltikum in mot nuvarande Ryssland. Oaktat vilket, så var Rimbert samtida med händelseförloppet som ledde fram till Rysslands födelse.

Efter att Curerna (och ytterligare två folkgrupper) frigjort sig från svenskarna kom sedan danskarna och försökte ta det vi kallar Kurland och inåt mot Staraja Ladoga. För mer uppgifter om det sök på Staraja Ladoga arkeologi respektive historia. Där finns det mycket att få tag på via nätet framför allt källor till arkeologisk och historiska forskningsarbeten. Mina egna förslag var man kan börja är:
Chadwick Norah, The Beginning of Russian History, Cambridge 1946
Nikonian Chronicle, vol 1 from the beginning to 1132, ed. Princeton 1984
Kirpichnikov Anatoly och Nazarenko Vladimir, For tidens Staraja Ladoga, i Vikingarnes Rusland – Staraja Ladoga og Novgorod
Sedov VV, Srednevekovaja Ladoga, Leningrad Nauka 1985

HISTORISK BAKGRUND Rimbert
Rimbert anses av en hel del religionshistoriker vara flamländare född i Flandern 830. Katolska kyrkan reserverar sig för att den uppgiften kan vara felaktig och att det skulle vara möjligt att Rimbert i själva verket var norrman. Han utbildades i Turholt nära Brygge i Flandern och valdes senare av Ansgar som Ansgars följeslagare/ersättare när Ansgar själv inte kunde utföra missionsarbete. Efter att han blivit utsedd av påven till Ansgars efterträdare samt skrivit Vita Ansgari så kom han på ålderns höst att bli nära knuten till Friesland.

HISTORISK BAKGRUND Nestorskrönikan
Nestorskrönikan anses författad/sammanställd av Nestor munk i Kiev. Nestor levde i Kievområdet född c. 1056 död 1113. Klostret som Nestor var munk i stod Kiev-Ruserna nära och fick såväl ekonomiskt som annat stöd av dessa.

Nestorskrönikan/Primary Chronicle

”THE ANCIENT ROAD.

There is a road which runs from Varangia to Greece, and another which goes from Greece to the Lovat; and one which returns from the Lovat by a route across the Great Lake Ilmen. From this [inland] sea flows the Volkhov which enters into the great lake of the Neva. The Neva empties into the Sea of the Varangians [the Baltic]. From this sea one can go to Rome and from Rome, also by sea, even to Constantinople. From Constantinople, one can go by way of the Black Sea into which flows the River Dnieper. The Dnieper rises in the forests of Volkhov and flows to the south; while the Dvina which has its source in the same forests flows to the north and empties into the Varangian Sea; from these same forests, the Volga flows to the west. From this sea one can go from Russia to Bulgaria by way of the Volga; to Varangia by wayof the Dvina; from the Varangians to Rome, and from Rome to the farthermost possessions of Chain. The Dnieper with its three mouths empties into the Black Sea, which is called the Sea of the Russians.

THE THREE PRINCES.
During the years 6386, 6369, and 6370, [from 860-862] the Varangians crossed the Sea. This time the people who had already submitted to them refused to pay them tribute longer, and wished to govern themselves, but there was no sense of justice among them. One family raised itself against the others, and this foolishness brought frequent disaster. They therefore decided among themselves, ”Let us seek a Prince who will govern us and who will give us justice.” In order to find him, the Slavs crossed the Sea and sought him among the Varangians. The Chudes, the Slavs, the Krivichs and other peoples together spoke thus to the princes of Varangia: ”Our country is large and has everything in abundance except that we lack order and justice; come take possession and govern us.” Three Varangian brothers together with their families went, in effect, to occupy Slavonia. They settled among the Slavs, and in the country they built the city of Ladoga. The eldest of the three, Rurik, set up his residence along the banks of the river of that name. The second, Sineous, set up his house in the regions of the Blanc. The third, Trouvor, at Isbosk. That part of Russia was later called Novgorod by the Varangians, but the residents of that country, before the arrival of Rurik, had been known only by the name of Slavs. ”Nestor, Fordham.edu/halsall/source/Nestor

Snabb förkortad översättning med kommentarer.
Först en beskrivning av den väg från Varjagernas land, över Varjagerhavet som Östersjön kallades i forna tider i österut, ner till Grekland och tillbaka.

kommentar: I stort en av de vattenvägar som är kända från Bronsåldern och framåt utöver Weisel och Oder ner till Svarta Havet och medelhavet. För mer läsning om de äldre tiderna rekommenderas: Tallgren Aarne Michael, Die Kupfer- und Bronzezeit Nord- und Ost Russland, Helsingfors 1911 samt i verk skrivna av arabiska geografer från 600-talet fram till 1100-talet.

Varjagerna korsade havet 860-862. De människor som länge vägrat att fortsätta betala skatt/tribute till Varjagerna och velat styra sig själva hade upplevt att det inte gick att få rättvisa utan att självstyret resulterat i uppror och oreda. Delar av texten i Nestorskrönikan kommer mer eller mindre ordagrant från Rimberts Vita Ansgarii. Cori som det skrivs om i Ansgarsvitan var namnet på de som bodde i det vi svenskar mest känner från långt senare svenska stormaktstiden som Kurland.
Det är värt att notera att samtidigt som ryska krönikor från medeltiden nämner namn på person, plats och tidpunkt som den siste Varjagen kastades ut från Ryssland, så är det en svensk jarl, son till en biskop av Linköping tillhörig det som ofta kallas Folkungaätten.