Rysk-Ortodoxa kyrkans historia

Samtidigt som Ansgar var i Sverige andra (eller möjligen tredje gången) och som minst en som hette Erimbert (enligt Rimberts Vita Ansgarii) var över i området från Baltikum mot Staraja Ladoga/Gorodische, så levde Photius av Konstantinopel, som var den som skapade den stora klyftan mellan den östra kristna kyrkan och västliga kristna kyrkan som märks än idag.

Photius sägs vara utomäktenskaplig son till en förlupen nunna och en spatharios (livvakt) vid namn Sergio. Efter att han fötts togs han om hand och kristnades under namnet Photius av abboten på Maximine Orden. Phoitus födelseår är osäkert men han dog i februari 897. Phoitus hade den Östromerske kejsaren och hovet bakom sig i sin kritik av bibeltolkningar, texter samt anti-Rom religiösa inriktning. Photius blev excommunicerad två gånger, men detta ledde till en stor klyfta mellan de Ortodoxa i Östra Europa och den Påvestyrda kyrkan i Väst.

Ungefär vid samma tid som Rimbert skrev Ansgars Vitan (Ansgarskrönikan på svenska), dvs år 866-867 skrev Photius i sina epistlar för dessa år om kristnandet av Bulgarerna samt även de Rusiska prinsarna: Not only did this nation give up it’s former unfatihfulness for the faith och Christ, but so did even the ”Rhos”
Uppgiften bekräftas av:
* Johan Zonara Paralipomen (ung. 1118) som berättar att kristnadet av Rusiska prinsarna skedde under Photius tid.
* Nicetas Paphlagonitus, Vita Ignatii (se Migne op cit Vol 105 p 516)
* Kejsar Constantine Porophyrogenitus, i hans biografi om Kejsar Basil the Macedonian, berättar att partiarken av Bysans Ignatius sände en biskop till Ruserna under den aktuella tiden.

I västra delen av det rike som kom att växa fram till det historiska Ryssland så hade Slovenerna i Novgorod, Merius och Krivichs gjort uppror under 859. Vad saken enligt flera källor gällde var Varjagerna som kom från bortom havet och begärde tribut/skatt i form av ett harskinn samt ett ekorrskin per vuxen man och år. I den oro som vid tiden då Rurik (återkommer senare till honom) kallades över till östra sidan av det vi svenskar kallar Östersjön, det som för kallades Sveberhavet på gamla östliga kartor alternativt med Varjaghavet, så kom den nya kristna och då östligt ortodoxa kristna tron att få en stor samlande kraft för Ruserna som utvidgade sitt rike via Staraja Ladoga/Gorodische till Novgorod och senare Kiev.

För att förstå dagens Ryska händelser i en tid då den Rysk-Ortodoxa kyrkans makt åter får vara samlande och synligt kraftfull, så krävs att man känner till att denna maktfaktor varit stor och haft inflytande i Ryssland oavsett härskare eller statsskick ända sedan slutet av 800-talet. Glömmer man bort att ta reda på ett lands själ, då kan man inte landets historia och har svårt att förstå att historien, kulturen och traditionerna i andra länder än sitt eget har djupa rötter hos människor än idag.