Okänd svensk historia från Folkvandringstiden

ERMANERIK/HERMANERIK
© Johansson Inger E, omarb. avsnitt i Den Gotiska Mosaiken, manuskript 1995 reviderat 1997,1999, 2003, nu 2013

HISTORISK BAKGRUND
Hermanerik finns väl dokumenterad i europeiska källor från sin egen tid fram till 800-talet. Mest känd är troligen Zosimus Historia Nova . Zosimus daterades tidigare till början av 400-talet, numera finns det historiker som antar att han dött efter 501. Hermaneriks period hämtade Zosimus i stora drag från Eunapius .

Eunapius var en känd retoriker och historiograf född i mitten på 340-talet(Sardis, Lydia) död omkring 420 samt ett antal andra mindre kända sophister på de grekiska öarna. Gruppen som Hermanerik anförde sägs av flera äldre historiker ha kommit över vatten mot det område vi idag kallar Baltikum. Hermaneriks män var kända för att slåss med bra dubbelsidiga(!) svärd och härjade i stort sett på samma sätt som senare tiders vikingar gjorde. Ett undantag – fick Hermanerik inte det tribut han önskade sig, var han känd för att ta ledande män ur den besegrade eller belägrade gruppen. Han gjorde dem till slavar och en del såldes senare efter Hermaneriks död nere i östra Europa.

Var Hermanerik kom ifrån kan diskuteras. Till viss del styrks källuppgifter från 400-800 talet av den för oss svenskar mer kända Gutasagan. Hermanerik lär ha varit en av de som försökte inta Gotland men i stort for Gotland förbi. Finns vissa uppgifter i senare källor som tyder på att det fanns gotlänningar som anslöt sig till Hermanerik. Detta är dock högst osäkert.

Hermanerik finns även omnämnd t.ex. i Widsith: Widsith rad 18 och 19 ‘Attila ruled the Huns; Eormanric The Goths, Widsith poemet finns bevarat i ‘The Exter book’. Poemet antas vara från 600-talet.

Nu finns det historiker in i våra dagar som går och tror att Hermaneriks rike föll med Hermaneriks död. Så var inte fallet. Några av de som tog hand om huvudgruppen finns kända, fler ökända, som ledare av gotergrupper efteråt från England i väst till Konstantinopel i öst. Enda skälet att detta nämns är att flera nordbor finns noterade som bosatta i olika områden i Europa där det än idag råder oro som ofta skylls på långt senare östliga grupper som bildade Osmanska riket.

Oaktat vilket finns det några speciellt intressanta faktauppgifter att lägga på minnet. Det finns ett samband i tid och vattennivå som inte bara går att spåra utifrån artifakter på svenska fastlandet och Gotland. Sambandet mellan nuvarande svenskt område och Ostrogoterna går även att spåra från det ofta berättade påståendet att Goterna inte var så förtjusta i guld. Samtidigt finns de historiker som önskat se Gotland som utgångspunkt för Goter. Sambandet är i det fallet betydligt svagare än vad det gäller Gotland och Rusernas ursprungshem.

Goterna finns från slutet av 200-talet omtalade i sydöstliga källor för att de för guld de fick genom handel och/eller som tjänstgörande i Romersk sold, köpte myrmarker(!) i område från nuvarande Grekland upp till Ukraina. Där tillverkade de järn av samma kvalité, nästan stål, som framställts i t.ex. Järnstad (mellan Ödeshög och Mjölby) detta sålde de, ofta som färdiga vapen, och köpte utsäde.

Klibblim och vejde

Ogräsen klibblim och vejde växer i den östgötska skärgård. De växer på jord i markområden som låg över vattnet före folkvandringstidens början. Varken klibblim eller vejde påträffas annars någonstans längs Östersjön eller i Östersjöns tillrinnande flodsystem. Klibblim och vejde växer i normala fall på stäpperna i sydost Europa samt i det inre Asien. Dessa växter kan ha kommit till Skandinavien som ogräs vid övergång till odling med nya sädesslag. Säd som transporterats hit från Ungern, Donau och Svarta Havsområdet under den tidsperiod då goterna börjar nämnas i de romerska, grekiska och arabiska källorna. Konkret innebär växtlokalerna för klibblim och vejde, att nordbor från Östergötland kan ha fått sina odlingskunskaper/impulser vid resor i södra Europa redan före Kristi födelse. De ”östgötar”? som har varit ute och rest har i så fall fört hem nya sädeslag i slutna kärl, omlastat/delat upp innehållet när de kom till den östgötska kusten.
Ogräsen utgör tillsammans med källor som berättar att långa ljushyade nordmän spred sig ut över Europa, gick in i den Romerska armén som soldater eller arbetade som handelsmän mot Romarriket, en stark indikation på stora kontakter ut mot Europa långt före folkvandringstiden.

Östgoternas vandringar enligt källorna

Kommentar: Goternas ursprung brukar diskuteras. Men så vitt jag vet är det ingen som förr visat på ovanstående samband före min C-uppsats Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider, Linköpings Universitet 1993.

Redan Herodotes talade om ”sagofolken vid Atlanten”. Tacitus berättade i Germania att människor som i äldre tid ville byta land kom över havet. Utifrån var Tacitus placerar sin uppgift är det underförstått att dessa människor kom från Nordeuropas västliga delar. I Seven books against pagans skrev Orosius att germaner och goter ”flyttade” in i Asien och till den europeiska kontinenten från områden som låg i norra Oceanen. Orosius berättade att goterna och äldre tiders Getae var samma folk. Orosius skrev att Alexander den store hade skrivit att den folkgruppen skulle man undvika att komma i strid med.
Goterna vars folkvandringar oftast beskrivs utifrån Jordanes Getica, var alltså väl kända av de ledande inom Romarriket och längs Medelhavets länder. Kända långt innan Hermanerik lade under sig stor del av Europa.

Annons