De verkliga kvenerna

De verkliga kvänerna var den enda Nordiska folkgrupp som kan kallas ursprungsbefolkning av etnologiska, arkeologiska, språkmässiga och ur skriftlig dokumentation. I nedanstående tar jag inte upp de grava feltolkningar som en del arkeologer sysslande med samisk forskning gör sig skyldiga till. Personligen har jag  ingen egen anknytning till någon av de folkgrupper som bloggsidan handlar om. Det är bara det, att om det är något jag blir rosenrasande på, så är det när någon grupp i sentid/nutid försöker legitimera sig med falska kläder. Verkligheten är god nog även om den ibland är allt annat än trevlig att höra om.

Den första arkeologiska undersökningen som jag hänvisar till är en delundersökning i samband med utgrävning av RAÄ 183 Ramsele Kommun.

Utgångspunkt verkliga vattennivåer samt landhöjning. Ramsele kommun ligger idag med en höjd över havet varierande frpb 200-500 meter på fyndplatsen är medelnivån ovan havet drygt 350 meter. Vilket motsvarar nivån för boställe/temporära slaktstället inom 50-80 meter från närmaste vattendrag vid tidpunkter till vilka fynd i undersökningen dateras.  I delrapporten berättas om tre husgrunder.Två av dem dateras till slutet av/övergången Neolitikum till tidig Bronsålder.

Dateringarna från 2009 (sammanlagt 12 st) visade att den undersökta delen av anläggningen var i bruk under perioden 2500-1800 BC, med en aktivitetstopp mellan 2400-2300 BC. Fyndmaterialet från 2010 är likartat som från undersökningen 2009, och en datering till samma period är trolig även för årets schakt. Vare sig fynd eller C-dateringar indikerar aktiviteter under efterkommande perioder. Källa: Arkeologisk delundersökning av boplatsvall, Raä 183, Ramsele sn, Västernorrlands län 2010; Thomas B Larsson UMARK 58, Umeå Universitet 2010

En av de viktiga noteringarna som går att göra efter att ha läst delundersökningen av utgrävningsrapporten är att det under 700 år förekom jakt på älg där älgbenen som hittats är brända. Älgjakt i norr från Alta ner till Bodö och via vattenvägar ner i Västernorrland samt Västerbotten redan för 4500 år sedan.  Vängelälven som idag är en två mil lång fjällsjöälv bildades, se nedan, i samband med att landet i nordöst/öst stängde av stor del av utloppet ut mot det som senare blev inlandshav Östersjön. Vid tiden för älgjakten 2500-1800 BC låg inlandsisen fortfarande tjock från nuvarande Norra Ishavet vid Murmansk ner till det vi idag kallar Finska Viken.[1]

Liknande belägg för den verkliga urbefolkningen i norra Skandinavien finns i ett flertal studier av sedimentlager i och kring boställesvallar i norra Sverige och Norge. Det intressanta är att det i en del utgrävningsrapporter finns noterat fynd som tyder på ockraanvändning

 Undersökningen av boplatsvall A kunde påvisa stolphål i anläggningen och en skärvstenspackning i mitten, som sannolikt hänger samman med en inre golvyta. I vallen påträffades rödockra och kol.

Fosfatanalysen av ytan kring boplatsvall A visar på en tydlig fosfatanrikning direkt norr och söder om vallen. Denna anrikning fortsätter mot öst längst en axel som ansluter till boplatsvall C och D (Fig. 18). Utifrån fosfatanalysen är det troligt att området mellan boplatsvall A och E är en enda stor boplats. Nuvarande fornlämningsmarkering i FMIS omfattar endast anläggningarna C-E och det är angeläget att den ändras utifrån de resultat som framkommit i samband med undersökningen 2009.

Föremålsfynden, i form av förarbeten till slipade skifferspetsar, antyder en allmän datering till neolitikum, medan den färdiga spetsen av Sunderøy-typ (F 19, Fig. 9) indikerar en datering till senneolitikum eller rent av äldre bronsålder (Baudou 1978: 10; Käck 2009; Norberg 2008:24). Källa: Arkeologisk delundersökning av boplatsvall, Raä 471:1, Sorsele sn, Västerbottens län 2009; Thomas B Larsson (UmU), Radoslaw Grabowski (UmU), Göran Ericsson (SLU)

Notera gärna att fångstgropar som beskrivs i rapporten till stor del överensstämmer med de fångstgropar som finns längs norska kusten samt i senare tid även på Grönland. (Efter nordborna kommit dit) Finns en del mer att berätta om de olika typerna av fångstgropar, men det lämnas till annan bloggartikel.

 

Det var inte några samer, eller för den delen något av de tre folkgrupper som romare och araber senare beskriver från 150 e.Kr till tidig Vikingatid som fanns längs kusten. Varken på den svenska eller finska sidan. De människor, de enda verkliga urinvånarna oavsett vilka FN efter påtryckningar från svenska politiker som fört fram samerna som ursprungsbefolkning. De enda riktiga ursprungsbefolkningen i norra Skandinavien var anfäder till de som under senaste istiden levt på öar och i kustområdet Alta ner till Bodö, Norge. De var i äldre tider och fram till inledningen mot Vikingatiden bosatta i stor del av norra Skandinavien. Äldre källor som refererar ännu äldre källor kallar dem Kvener.

 

Observera att såväl samer som finnar i sin strävan efter att finna legitimitet ofta försökt påstå att Kvenerna var deras anfäder. Finns inget som helst belägg för detta. Tvärt om beskrivs Kvenerna som långa, smala, tidigt bofasta bönder som fiskade till husbehov. Jagade älv som vildren, vilka en del kvener i västra Norge försökte ha som boskap fram till 900-talet. (Finns noterat i källor) Språket som numera endast talas av en liten folkrest nära Alta är till stor del besläktat med det språk som överförts till oss i nutid via King Alfreds Orosius text.

”He sæde ðæt Norðmanna land wære swyþe lang swyðe smæl……Ðonne is toemnes þæm lande suðeweardum, on oðre healfe þæs mores, Sweoland, oþ þæt land norðeweard; toemnes þæs lande norðeweardum Cwena land.”.[2]

Om de verkliga Kvenerna finns även noterat i en källa från 1130/40 talet.[3] Så länge fanns de verkliga kvenerna boende i stor del av norra Skandinavien, året runt. De var jordbrukare med allt från få bås i sina stallar till stora på den norska sidan. Intressanta språkstudier finns som visar att språket inte hade något som helst med samiskan eller finskan att göra. Lämnas utanför denna artikeln. Så gör också de romerska uppgifterna från 300-talet fram till Östroms fall där kvener finns med som handelsmän säljande i första hand viträvspäls och flodpärlor….

 

Observera också att det i andra källor från 250 e.Kr berättas om Kvenernas klädedräkt som helt skilde sig från de Skridfinnar som samerna brukar hänvisa till som ett av de skriftliga beläggen för sina anspråk. Klädedräkten för kvänerna var vävt tyg vars utformning bl.a. beskrivs i form av deras långbyxor(!) Man tar lika mycket tyg som dubbla avståndet från marken upp till axlarna. Delar tyget och syr byxben, vilket fashinerade speciellt araber, övre delen rullar man ner och håller uppe med rep som knytes i midjan. Överskottstyget kunde rullas upp för att lindra köld…..

 

Landhöjning är en  retarderad rörelse där det land som först kommer över vattenytan efter att ha varit nedtyngd av inlandsisen reser sig snabbt i början och sedan saktare och saktare. Vid Höga Kusten reser sig landet fortfarande snabbare än i inlandet och söderut. Vid tiden runt 1800 f Kr hade del av den yttre skärgården dvs flera mil in från det som idag är Höga Kusten kommit över vattenytan och började redan omkring 2000 f.Kr att snörpa av utloppet så att det bildades sen stenålders/tidig bronsålders sjö på stor del av nuvarande älvs bergssidor. Detta i sig framgår klart om man tittar på diagram över jordmån.

 

Finnarna finns för övrigt väl dokumenterade i tidig medeltida skrifter, original finns bevarade. De grupper som senare kom att utgöra finska befolkningen bodde före 600 e.Kr öster om sjön Ladoga. För övrigt verkar det utifrån dessa skrifter som en av skälen att de dokumenterats varit deras vana att bygga det senare kallas Sauna….. Det berättas i tidiga arabiska källor från arabiska geografer som runt 500 e.Kr. reste för att dokumentera ‘världen’ att dessa grupper hade för vana att gräva grop vid berghäll, bygga skydd över och runt samt elda inne i skyddet där de närmast beskrivs som avklädda bastande när det för araberna mycket märkliga förhållandet att man tog in vatten med ämbar och kastade på berghällen som blivit varm av eldandet i skyddet…..

Kvenerna idag runt Alta är INTE vilket en del fått för sig ättlingar till finnar som flyttade in på 18-1900-talet. Det finns få folkslag utöver kelter som har så långa anor och sådan kontinuitet i bosättningar, gravskick, funna artifakter lika väl som i skriftliga källor långt innan skriftspråket runor kom till Norden.

 

Slutsats: Det finns idag endast rester kvar av de ursprungliga kvenerna. Dessa hade inget som helst att göra med sentida samer och/eller finnar. Kvenerna som överlevt Inlandsisen med bosättningar längs norska nordvästkusten följde isen österut på samma sätt som människor från europeiska fastlandet följde isen norrut.

---

[1]        Korrekt bild av landhöjning, öppet vatten samt Inlandsisens utbredning ges i http://www.bxn.se/under-isen.htm Gå ner till bilden för Litorinahavet omkring 4500.

[2]        King Alfred´s Orosius, ed H. Sweet, London 1883, sid 18

[3]        Nicholas Bergthorsson,  Leidarvisir och borgaskipan