500-tals källor till den gotiska historien

Utdrag ur den Gotiska Mosaiken Del 2 Kapitel 3

© Johansson Inger E, Den Gotiska Mosaiken, Linköping 1995/96 rev. Göteborg 2005

 

Cassiodorus

Teoderik den store hade vid sin sida romaren Flavius Magnus Aurelius Cassiodorus. Denne Cassiodorus är samme C. som omnämns av Jordanes m.fl. i Bruttii inom en välkänd romersk släkt(Flavius) med rötter hos tidigare kejsare. Flavius Magnus Aurelius Cassiodorus föddes ~487 i Bruttii inom en välkänd romersk släkt(Flavius) med rötter hos tidigare kejsare och dog ~583/585. Cassiodorus farfar hade varit tribune och notarius för Valentinian III. (Samme Valentinian III som mördats 455 och vars änka ”räddades” av Vandalernas kung Geiserich).[1]

Teoderik den store gick år 488 med på att invadera Italien för kejsar Zenos räkning.[2] I fyra år stod striden mellan Teoderik och Odovakar. Bland de romare som tidigt stödde Teoderik i kampen mot Odovakar, fanns Cassiodorus far. Cassiodorus d.ä. var romersk finansminister för Italien under Odovakars regim.[3] På grund av Cassiodorus släktskap med många av de ledande romerska familjerna innebar att det redan från början fanns det en viktig förutsättning för att östromerska riket skulle godkänna en gotisk stat i Italien.

Cassiodorus höga tjänster

Cassiodorus blev redan under ungdomsåren ”questor sacri palatii” hos Teoderik. En questor sacri palatii hade till uppgift att ansvara för rikets juridiska affärer. I arbetet ingick både att upprätta lagar samt kontrasignera Teoderiks dekret.[4] Tjänsten som questor motsvarade i stort samma funktion som fanns i andra romerska prefektorat.[5] Tjänsten som questor gav därför Cassiodorus stora möjligheter att få kännedom om de goter som besökte Teoderik och deras historia. Cassiodorus talar om att Herulernas kung Rodulf(död 515), var adopterad vapenson till Teoderik.[6] Det finns utifrån Cassiodorus tjänst som var ansvarig för kejsarens juridiska affärer, många skäl som talar för att Cassiodorus själv träffade kung Rudolf.[7]

Den unge Cassiodorus steg snabbt i graderna och år 514 blev han ”consul ordinarius”. En consul ordinarius hade att självständigt ansvara för den administrativa skötseln av ett honom tilldelat område. När Cassiodorus varit konsul en tid utsågs han till senator.[8]

År 524 blev Cassiodorus Magister Officiorum, som sådan tjänstgjorde han fram till 533 hos Teoderik den store och Athalaric.[9] En Magister officiorum kontrollerade alla ‘officia’i riket; han var ansvarig för Teoderiks säkerhet och som chef över kejsarens livvakt;  han var cermonimästare vid hovet och därför ansvarig för mottagandet av främmande ambassadörer och sändebud; han satt med som Romerske kejsarens representant vid Teoderiks förhandlingar med de främmande ländernas sändebud; han var chef över rikets post och postkontor. Samtidigt som dessa arbetsuppgifter var Cassiodorus senator i Roms senat.[10]

Cassiodorus blev under åren 533-534 ”Praefectus praetorio”[11] En pretorian prefect hade till uppgift att vara högste ansvarige i den administrativa och juridiska ledningen av Italien. En pretorian prefect av Rom ansågs även utanför romarriket som varande en hög och betrodd tjänsteman.[12] Cassiodorus var Teoderiks högste tjänsteman och med en makt som inte stod denne efter.

År 534 skrev Cassiodorus sen ”public eulogy” till Theodahad Athalarics efterträdare. Under Theodahad och Vitiges tid hade Cassiodorus åter tjänsten som ”Questor” i Italien.[13]

När östgoternas rike krossades 540 blev Cassiodorus munk och grundade ett kloster.[14] I detta kloster skrev sedan Cassiodorus ett stort antal teologiska och historiska böcker. Han skrev även böcker om utbildning och ortografi. Cassiodorus skrev sin gotiska historia i 12 volymer. Boken anses ha gått förlorad. Cassiodorus författade själv ett stort antal skrifter.  En av dessa, Variae  utgiven 537 återger delar Teoderiks och Athalarics officiella brev. Av breven framgår även att Cassiodorus själv finansierade de gotiska soldaternas uppehälle som bodde inom hans ”egna” ansvarsområde. Detta för att inte belasta den ansträngda statskassan med utgifterna.[15]

Cassiodorus tillförlitlighet

Tillsammans innebär ovanstående uppgifter att det fanns få samtida som hade så god muntlig som skriftlig kännedom om goterna som den Cassiodorus hade. Mommsens teori att Cassiodorus inte skulle ha kunnat haft en muntlig kännedom om goternas historia och legender faller således på Cassiodorus egna uppgifter i Variæ 9,25,9 samt på Cassiodorus arbetsuppgifter som Questor respektive Magister Officiorum. I förlängningen av detta faller även Mierows m.fl forskares analyser om Cassiodorus möjligheter till direkt kännedom om goterna och deras historia. Under åren 550-551 befann sig Cassiodorus i Konstantinopel.[16]

 

Prokopios

Prokopius(d ~560) är mest känd som en bysantinsk historieskrivare. Prokopius tjänstgjorde som sekreterare till Belisarius. Belisarius var en östromersk fältherre hos Justanianus I och en av 500-talets mer kända fältherrar. Bland dem Belisarius romerska armé besegrade var Vandalerna och Östgoterna. Vid fälttåget mot Vandalerna på 530-talet besegrade Belisarius arme dem år 533 vid Tricannanum. År 540 besegrade Belisarius arme Östgoterna i Italien. Belisarius tog bland andra goterkungen Teoderik den stores dotterdotter Mathesuentha tillsammans med hennes man Vitiges(östgoternas kung). Belisarius förde de kungliga fångarna till Konstantinopel. Efter Vitiges död gifte Mathesuentha om sig med Germanus som var en av kejsar Justinians nevöer.[17]

Prokopius uppgifter

Bland de många uppgifter som Prokopius lämnar om Skandinaviens invånare, både hur de bodde, var de bodde och hur de betedde sig när de var i södra Europa är en uppgift genomgående. Prokopius kallade dem alltid för barbarer. Han lämnar visserligen en uppgift om att goterna sedan 300-talet var kristna arianer. Här skiljer sig Prokopius från många av sina samtida. De andra berör enbart om omständigheterna så kräver goter och andra nordbors religiösa tillhörighet. Vad menade man på 500-talet kännetäcknade en barbar? Begreppet är ju vanligt i äldre texter som berättar om goterna och nordborna. Om man ser på hur Prokopius motiverar att Thules invånare var barbarer, kan en del av dåtidens synsätt anas. Barbarerna från Thule drack inte vin och åt inte av jordens frukter. Inte heller uppskattade de skönhet och vackra kläder. Samtidigt är det här värt att minnas att om det är något som är genomgående i alla äldre källor om goterna och nordborna, så är det att de knappast var några nykterister. Det var endast det sydländska vinet som de, åtminstone enligt Prokopius inte uppskattade.

Med andra ord så motsvaras inte vårt nutida begrepp barbar av vad 550-talets uppfattning om vad samma ord betydde i äldre tider. På den tiden var det som räknades som viktigast, att bo inom den civiliserade delen av världen. Romarriket eller i den äldre kulturvärlden som uppstått i och kring Medelhavet. Detta betydde, att det romerska sättet att leva var den norm utifrån vilken antika författarna värderade andra folk och folkgrupper.

Prokopius trovärdighet

Prokopios följde Belisarius på de olika fälttågen. Om Prokopios hela tiden följde Belisarius, så är det troligt att Prokopios kan ha fått förstahandsuppgifter från Vandaler och Öst­goter om deras historiska bakgrund. Om dessa uppgifter på något sätt varit nedtecknade är däremot omöjligt att avgöra. Prokopius böcker och Vandalerkriget och Goterkrigen har mot denna bakgrund större källvärde än vad de normalt brukar tillskrivas av svenska forskare.

Det vore orimligt att anta att Prokopius inte åtminstone kunnat få muntliga direktuppgifter via dessa källor. Det är därför troligt att Prokopius som följde med Belisarius kan ha fått goda kunskaper om goter, vandaler, heruler och nordeuroper.

 

Jordanes

En av de mest kända historiska källorna till goternas och nordbornas äldre historia, är Jordanes Getica.

I Getica berättar Jordanes att Goterna lämnade Skanza med skepp och for över Östersjön. De slog sig först ner på Gothiscandza.[18] Efter en tid på Gothiscandza blev ön överbefolkad, då drog goterna vidare till ”Ulmerugi”. Rügerna var på den tiden bosatta i Östersjöns södra delar. Goterna bjöd Rügerna kamp. Rügerna drevs från sina hem av goterna.

Enligt Jordanes överföll goterna sina närmaste grannar Vandalerna efter att de drivit iväg Rügerna. På detta sättet ökade goterna på sin segerrad. Hur länge goterna bodde på den plats varifrån Vandalerna drevs bort, berättar inte Jordanes. Det kan vara så att denna delen av Jordanes berättelse härstammar från sagornas värld. Men, det går inte att utesluta att delar även av den äldsta goterhistorien bygger på ett litet korn sanning.

Kort diskussion kring några forskaruppfattningar om Jordanes

Forskarna har som visats i forskningsläget under åren ofta haft helt skilda uppfattningar om Jordanes och hans bakgrund. En av frågorna som ofta sysselsatt forskarna är : Var Jordanes Alan? Var Jordanes Got? Eller var han både och. Mommsen ansåg på sin tid, att det inte gick att ifrågasätta Jordanes ursprung med hänvisning till Jordanes egna ord.[19] Mommsen drog slutsatsen att Jordanes själv säger att han är Got och inte förnekar att han är Alan.[20] Många, andra historiker som Friedrich, Mierow, Svennung och Korkkanen, har diskuterat Jordanes texter och nu senast Nordin i samband med den nya översättningen av Getica. Det borde inte vara mycket som går att tillföra debatten. Ändå finns det i resonemangen som förts genom åren en, sett ur min synvinkel, alldeles för liten analys av de källor som Jordanes hänvisar till, och till dessa källors refererade källor? För att bringa lite ordning i de som eventuellt undrar över den källkritiska analysen av Jordanes och hans källor börjar jag med en kortfattad analys av Jordanes.

Jordanes egna uppgifter

Vad kan en ny analys av Jordanes egna uppgifter innebära för den historiska debatten? För den här bokens syfte har jag nöjt mig med att referera uppgifterna ur en engelsk översättning av Getica. Till grund för analysen ligger texten på latin.

”… and the last Vindobona. But the Sauromatae, whom we call Sarmatians, and the Cemandri and certain of the Huns dwelt in Castra Martis, a city given to them in the region of Illyricum. Of this race was Blivila, Duke of Pentapolis, and his brother Froila and also Bessa, a Patrician in our time. The Sciri, moreover, and the Sadagarii and certain of the Alani with their leader, Candac by name received Scythia Minor and Lower Moesia. Paria, the father of my father Alanoviiamuth (that is to say my grandfather), was secretary to this Candac as long as the lived. To his sister’s son Gunthingis, also called Baza, the Master of the soldiery, who was descended from the stock of the Amali, I also, Jordanes, although an unlearned man before my conversion was secretary. [21]

Jordanes berättar att Paria, Jordanes farfar var sekreterare hos den alanske ledaren Candac och att han själv varit sekreterare hos Gunthingis Baza. Härutöver berättar han att Gunthingis Baza var systerson till Candac. Inte något i detta resonemang tyder på att Jordanes känt släktskap med någon av dessa två När Jordanes uttrycker ”their leader” är det svårt att tro att Jordanes själv ansåg sig tillhöra Alanerna. Men mer om Jordanes användning av begrepp som deras och våra längre fram i detta kapitlet.

Gunthingis Baza

I sin översättning av Getica skriver Nordin att ”Jordanes måste ha varit ganska gammal man då han skrev sina båda verk Romana och Getica. Han var inte längre notarius, ty enligt honom själv var han ante conversionem meam, >> före min omvändelse<< .” Tidigare i texten skriver Nordin: ”I samma paragraf skriver Jordanes att han arbetade som notarius, alltså något slags sekreterare, hos en gotisk kung, Guntingis. Denne skulle ha varit av amalernas ätt, det vill säga östgoternas kungaätt.”

Den sistnämnda tolkningen får stå för Nordin. Sant är att Jordanes refererade chef Gunthingis/Baza vållat historieforskningen många gråa hår. Mierow antog t.ex. med referens till Friedrich, att den Gunthingis/Baza som Jordanes tjänstgjorde som sekreterare hos vara en gotisk ledare Godegisel som nämnts av bl.a. Procopius.[22] Det kan förefalla märkligt, men varken Friedrich eller Mierow drog konsekvenserna av en sin identifikation. Jordanes skrev sitt verk ~550. Procopius Godegisel levde på kejsar Honorius tid 395-423 och dog enligt samtida källor år 429!!! Med andra ord är det helt omöjligt att Gunthingis Baza kan avse Procopius Godegisel.

I och för sig fanns det en Godegisel även på Jordanes tid. Denne Godegisel var samregent med sin bror Gundomad som var kung över Burgunderna. Gundomad mördade sin bror omkring år 500. P.g.a. ett giftermål mellan Teoderik den stores dotter och en av de burgundiska kungarna, fanns det bland burgunderna goda kunskaper om Skandinavien och om östgoterna.[23]

Gunthram Boso

Vad finns det för andra samtida källor som möjligen kan användas till att sprida någon klarhet i Jordanes bakgrund? Det finns en nästan samtida källa som inte brukar nämnas i sammanhanget: Gregorius de Tours Frankernas historia. Gregorius de Tour föddes i Clermont – Ferrand ~539. Han berättar i Frankernas historia om hertig Gunthram Boso.

Hertig Gunthram Boso var en stor intrigmakare på 570-talet i Gaul. Han stödde Gundovald som gjorde anspråk på att vara son till Chlothar(Frankernas kung d. 561) och halvbror till kung Chilperik. Gundovald ansåg sig ha arvsrätt till den franska tronen.

Gundovald hade kommit i onåd hos sin far som klippt hans hår(en stor skymf) och skickat iväg honom. Gundovald flydde till Rom, gifte sig och flyttade till Konstantinopel. Dit kom Gunthram Boso(~561) för att övertyga Gundovald att han var Frankerrikets rätte arvinge. När Gundovald återkom till Gallien på 570-talet ville Hertig Gunthram Boso inte längre vill stödja Gundovald.[24] Hertig Gunthram Boso hade även en biskop som ibland kallas biskopen av Baza.

Got eller Alan – en analys av Jordanes egna ord

Finns det andra uppgifter i Jordanes texter som kan ge ledtrådar? Om Jordanes överhuvudtaget är tillförlitlig måste hans egna ord i samtliga passager där han på något sätt berör sitt förhållande till goterna analyseras. T.ex.: ”I have followed the writings of my ancestors[25]

Vad skriver Jordanes? Han har följt noteringar som hans egna förfäder har skrivit ner. Vilka  dessa förfäder eventuellt är utöver Jordanes far och farfar framgår inte. Men Jordanes har fler uppgifter: ”We read that in their first abode the Goths dwelt in the land of Scythia near Lake Maeotis and in their third they dwelt again in Scythia above the sea of Pontus. Nor do we find anywhere in their written records legends which tell of their subjection to slavery in Britain or in some other islands, or of their redemption by a certain man at the cost of a single horse. Of course if anyone in our city says that the Goths had an origin different from what I have related, let him object. For myself, I prefer to believe what I have read, rather than put trust in old.”[26]

En kort analys av texten ger några viktiga uppgifter. ”Vi läser att”…….”Inte heller finner vi någonstans i deras skrivna källor legender som” Jordanes gör således en distinktion mellan vi och dom. Denna distinktion mellan ”vi” och ”dom”  är relativt genomgående. Ett annat exempel på detta är: ”We learn from old traditions that their origin was as follows: Filimer king of Goths, son of Gadaric the Great.”[27] Med andra ord: ”Vi hör från gamla traditioner att deras ursprung.” I sin användning av 1:a och 3:e person pluralis ger Jordanes här möjligen en antydan om att han kan ha gotiska inslag i sin släkt. Men så vitt jag kan finna räknar sig Jordanes knappast som got själv.

Jordanes tillförlitlighet

Om det var så att det var hos den Burgundiska kung Godegisel(d.500) som Jordanes tjänstgjorde innan sin konvertering, måste Jordanes haft lika goda kunskaper om goterna som de mest välinformerade i sin samtid, undantaget Cassiodorus. Det skulle dessutom innebära att Jordanes tjänstgöring hos kungen fram till 500 medför att Jordanes minst var 71 år när han skrev Getica. Om det å andra sidan var så att hertig Gunthram Boso är samme person som Jordanes Gunthingis Baza, kan Jordanes inte ha tjänstgjort hos hertigen före 520-talets slut. Jordanes kan utifrån alla nu kända analyser  antas ha skrivit Getica på 550-talet. Om det är så att Jordanes växt upp i Gaul inom hertig Bosos område, hertigen betecknas inte som franker utan som german(~ german => aleman => alan), är det troligt att Jordanes själv var Alan. Det går inte att utesluta att Jordanes själv räknade sig som got. Om det var som Mierow trodde att Jordanes kan vara samma person som Biskop Jordanes of Crotona som besökte Konstantinopel tillsammans med Påve Vigilius år 551, innebär även det att Jordanes på grund av sin anknytning både till den påvliga kyrkan och till Crotona med nödvändighet måste ha haft relativt goda kunskaper om goterna åtminstone under sin egen levnadstid. Under alla förhållanden ger samtliga dessa alternativ större tyngd till Jordanes ord och person än vad forskningen normalt brukar räkna med.

Jordanes källor

Jordanes skrev Getica på 550-talet utifrån bl.a. Cassiodorus ‘förlorade’ gotiska historia. Om Cassiodorus kan ni läsa om nedan. I Getica räknar Jordanes upp ett antal folkslag som bebodde Scythia.[28] Jordanes ger många intressanta uppgifter som sällan brukar relateras historie-forskare. Men viktigast av allt för värderingen av Jordanes uppgifter är hur tillförlitliga hans kända och möjliga källmaterial är. För om det är så att Jordanes uppgifter är sanna, då började den verkliga folkvandringen flera hundra år innan den tid som vi nu kallar för folkvandringstiden. Jordanes uppgifter har ofta ifrågasatts. En orsak kan vara, att nutida forskare i nutiden har svårt att förstå forntiden. Det är inte uteslutet att många forskare även tidigare har haft svårt, att förstå att forntidens människor var vana vid kontakter över långa avstånd.

 

Gregorius de Tour

Gregorius de Tour föddes ~539 i Clermont-Ferrard in i en av Gauls främsta adelsfamiljer. 13 av de tidigare 16 biskoparna i Tour hade tillhört släkten när Gregorius blev biskop av Tour. Gregorius de Tour skrev om frankernas, eller rättare sagt i första hand om Merovingernas historia. Som Gregorius själv noterar finns det få uppgifter om vilka frankernas första kungar var. Merovingernas kungaätt inleddes sin tid på tronen med att Klodvid(d. 511) grundade frankernas riker. Grundandet av staten liksom kungaättens vidare tid på tronen fram till 751 e.Kr präglas av blodiga inbördes strider inom kungafamiljen och riket.

Gregorius de Tours tillförlitlighet

I Frankernas historia beskrivs händelser i med olika århundraden före 550 blandade i en enda salig röra.De uppgifter som Gregorius kan om händelseförlopp under hans egen livstid är mer pålitliga. För nordiskt och svenskt förhållande kan Gregorius inte användas annat än som en källa som kan bekräfta hela eller delar av andra skriftliga källor från samma tidsperiod.


[1]           se vidare om Valentinian III nedan.

[2]           jfr med Alarik ”Alaric the tribal leader of the Goths whom Stilicho summoned to guard Illyricum for Honorius...” Olympidorus 6  Bibl. Cod.80 pp167f, ”While Stilicho was still alive Alaric received four thousand pounds Fel! Bokmärket är inte definierat.of goldFel! Bokmärket är inte definierat. to pay for his services. Olympidors 7:2 (Bibl. Cod. loc.cit) På general Stilicho rekommendation blev Alarik romersk general med ansvar för Illyricum Olympidors 1:2 källref. Sozomen 9,4,2-4 m.fl

[3]           Collins Roger, Early Medieval Europe 300-1000, London 1991, sid 101

[4]           Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 36

[5]           I del 3 av denna boken framgår bakgrunden till detta bland annat vara att Teoderik de facto hade den östromerske kejsarens uppdrag att slå ner Odovakars rike och därefter vara ställföreträdande kejsare för Zeno i Rom vid alla tillfällen då Zeno själv inte var närvarande.

[6]           Cassiodorus, Variae, 4,2,2-3 (brevet brukar dateras till år 507, kung Rodulf dog ~515), Om det är så att Cassiodorus ansvarat för utskriften av detta brev, så var han endast 20 år när han tillträdde sin första höga tjänst.

[7]           Trots att kung Rudolf beskrivs som en  Herulernas ledare finns  det i olika källor uppgifter om att han ursprungligen skall ha flytt från sitt eget hemland Ranariket.

[8]           Diaconus Paulus, Langobardernas historia, 1:25

[9]           Mierow J, sid 23

[10]          Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 36

[11]          Cassiororus, Variae IX,25

[12]          Jfr. med Ablabius och andra bland de äldre historikerna som innehade detta ämbete.

[13]          Wagner Norbert, Jordanes, Getica,  untersuchungen zum leben des Jordanes und zur frühen Gesichte der Goten, Berlin 1967, sid 66-71

[14]          Diaconus Paulus, Langobardernas historia 1:25

[15]          Cassiodorus, Variae, 9,25,9 De gotiska soldater som avses var bosatta i Cassiodorus omedelbara närhet och ansågs tillhöra elitgardén.     Jfr  med vikingatidens Väringar.

[16]          Wagner Norbert, Jordanes, Getica,  untersuchungen zum leben des Jordanes und zur frühen Gesichte der Goten, Berlin 1967,sid 66-71         se även Wagners not 37 sid 72.

[17]          Jordanes, Getica  81f

[18]          Jordanes Getica 24-25 Jfr. med Gutasagan

[19]          Korkkanen Irma Helsingfors 1975 ref. till Mommsen, Prooem VI, VII. Vem var då Mommsen? Theodor Mommsen (1817-1903) var tysk historiker, jurist, filosof och Nobelpristagare i litteratur 1902. Mommsen var speciellt kunnig i den romerska historien och anses som en av de ledande forskarna genom tiderna.

[20]          Korkkanen ref till Mommsen Th, Jordanis Romana et Getica, MGH Auct. ant V, Berlin 1882, VII

[21]          Jordanis, The Gothic history of Jodanes, Princeton 1915, översatt av Charles Christopher Mierow,sid 3f

[22]          Jordanis, The Gothic history of Jodanes, Princeton 1915,översatt av Charles Christopher Mierow Ph.D.,sid 3f

[23]          Giftermålet finns omnämnt i PLRE volII pp 63f

[24]          Gregorius de Tour, 4.50; 5.4; 5.14; 5.18; 6.24; 7.32; 7.33; 7.36 och 9.10

[25]

[26]          Jordanes Getica, 38

[27]          Jordanes Getica 121 XXIV

[28]          Jordanes, The origin and deeds of the Goths, ed. Ch.G.Mirow, Princeton 1862 samt Iordanis Romana et Getica rec Theodor Mommsen, Berlin 1882 samt Svennung J, Jordanes und Scandia. Uppsala 1967

Annonser

5 Responses to 500-tals källor till den gotiska historien

  1. […] 500-tals källor till den gotiska historien « norah4history25 jun 2011 … I förlängningen av detta faller även Mierows m.fl forskares analyser om Cassiodorus ….. [9] Mierow J, sid 23 …. sonja sandin on Svensk historia … […]

    Gilla

  2. Hannah skriver:

    I just wanted to comment and say that I really enjoyed reading your blog post here. It was very informative and I also digg the way you write! Keep it up and I’ll be back to read more in the future

    Gilla

  3. Todd Hinahon skriver:

    hi-ya, I like all your posts, keep them coming.

    Gilla

  4. […] hände vad Goternas källor t.o.m. 200-talet Andra källor till gotisk historia före 500-talet Utdrag ur kapitel 500-tals källor till den gotiska historien Goterna […]

    Gilla

  5. […] hände vad Goternas källor t.o.m. 200-talet Andra källor till gotisk historia före 500-talet Utdrag ur kapitel 500-tals källor till den gotiska historien Goterna Namnregister samt Teoderik/Theoderic den store Från Tacitus till Tâhirs […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s