Goter och Romare När hände vad?

Goternas äldre historia

© Johansson Inger E, Kapitel ur manuskript den Gotiska mosaiken, Linköping 1996 rev. Göteborg 2003.

JORDANES:

”Soon they moved from here to the abodes of the Ulmerugi, who then dwelt on the shores of the Ocean, there they pitched camp, joined battle with them and drove them from their homes…Then they [goterna] subdued their neigbors, the Vandals, and thus added to their victories.” ”…. Filimer, son of Gadaric, reigned as king, ……. he decided that the army of the Goths with their families should move from that region[m.a.o. vid norra Oceanen, Östersjön]….. they came to the land of Scythia.”[i]

”We read that in their first abode the Goths dwelt in the land of Scythia near Lake Maeotis, in their second in Moesia, Thrace and Dacia, and in the third they dwelt again in Scythia, above the sea of Pontus.”[ii]

Nedanstående är en tidslinje utifrån flera källor varav Jordanes är en.

~49-44 f.kr	Caesar lade under sig större delen av den då kända världen samt ett antal tidigare okända öar. Men trots upprepade försök lyckades Caesar inte besegra goterna.[iii]
10 e.kr	Germanen Arminius(=Herman), vinnaren i slaget i Teutoburgerskogen, kommer i strid med Markomanernas Marbod. Marbod flyr till romerskt område
9 e.kr	I Teutoburgerskogen förintas 3 romerska legioner i ett slag med ‘germaner’. Efter den katastrofala förlusten avstår romarna från att utöka Romarriket norrut.
0-40 e.kr sägen	Dicineus lärde goterna etik, laglydnad, de 12 stjärnbilderna samt ”annan astronomi”.[iv]
~80 talet	Tacitus var questor under Titus och Praetor under Domitianus.
50 -160 e.kr	Under århundradet mellan år 50 och år 150  spreds den äldsta formen av kristendom snabbt i det romerska riket. Gallien fick sina första martyrer 167 [v] Arkeologiska under­sökningar visar att jordgravar och samlade kyrkogårdar efter en lång period av frånvaro återkommer både i Mellaneuropa och i Norden de första århundradena  I Europa förknippas kyrkogårdarna från denna tiden med kristendom även i de fall där de ibland innehåller gravgåvor. Kyrkogårdarna i Västeuropa ligger ofta i nära anslutning till platser  som tidigt hade kyrkor.
100-talets slut	Goterna dök i slutet av 100-talet upp vid Svarta havet och slog sig ned norr om det. Från ett område mellan Donau och Don gjorde goterna raider in i det romerska riket.[vi]
167	Britonske kung­en Lucius bad påve Eleutherius år 167  om att få hjälp att bli kristen.[vii] I Hinton St Mary (Dorset), Lullingstone (Kent) och St Martin´s i Canterbury finns kyrkor som byggdes under romartiden.[viii]
167	Gallien får sina första kristna martyrer 167 [ix]
235-238	Maximinus Thrax son till Micca, som brukar omnämnas som got, efterträdde efter intern maktkamp som slutade med Severus Alexanders död år 235 Severus Alexander som romersk kejsare. Det var inte vanligt att annat än de som kom ur det ledande skicktet inom Romarriket blev kejsare. Det var inte heller vanligt att någon av gotisk härstamning blev ledande i de militära kretsarna. I den romerska armen fanns det visserligen goter vid denna tiden, t.ex. längs med Hadrians Wall mot Picterna i nuvarande Skottland. Att en av got ändå kunde bli romersk kejsare berodde på Maximinus Thrax själv. Maximinus Thrax, som skall ha varit mycket lång och stark(enl. uppgift >8 fot lång d.v.s. över 240 cm, blev efter demonstration av sin stora styrka utvald  av Severus själv att ingå i Severeus livvaktsstyrka. Maximinus valdes av den romerska armen efter att denna blivit ombedd av Romerska senaten att kora en ny kejsare. Själv föll Maximinus efter en kupp av Dupienus vid Aquileia år 238. Detta år var samma år som Goterkrigen började.[x]
244-249	Krigen pågick under kejsar Philippus tid då Ostrogotha var goternas kung och besegrade Gepidi. Ostrogotha(~218-250) var goternas kung(244-249) då goterna besegrade Gepide. Ostrogotha styrde över både öst och västgoter. När Fastida, Gepidernas kung, krävde att Ostrogotha skulle ge upp delar av sitt land eller vara beredd på krig vägrade Ostrogotha att vika sig. Slaget mellan Gepider och Goter stod vid staden Galtis, nära ”Auha-floden”. Goterna fick snabbt övertag i striderna och kung Fastida fick snabbt återvända till sitt land.[xi]
250-251	Goterna under ledning av Cniva invaderade Moesia år 250.[xii] Cniva hade delat den  gotiska armen i två delar och sände en grupp att härja i Moesia. Själv skyndade sig Cniva tillsammans med 70.000 man till Euscia, även kallat ”Norae”.[xiii] År 251 besegrade goterna romarna och därefter låg stora delar i öster öppna för goternas attacker..[xiv]
252-268	Goterna fortsatte att göra raider i den östra delen av det Romerska riket. Under kejsar Gallienus tid anföll goterna upprepade gånger stora delar av Mindre Asien. Det tycks inte som om goterna mötte något större motstånd av romerska försvararna.[xv]
268-271	Motsättningarna mellan romerska armen och goterna ökade i omfattning. Claudius II lyckades efter stora strider köra ut goterna från romerska Balkan.[xvi]
277	Fram till år 277 fick germaner/goter som tjänstgjorde i romerska styrkorna i Eng­land fortsatt vara kvar i armén. Detta året hade motsättningarna blivit så stora att goterna inte längre ansågs önskvärda bland styrkorna, trots sin stora krigskunskap.[xvii]
284-305	Diocletian gjorde som romersk kejsare sig känd för sina våldsamma förföljelser av kristna.
293	Constantius utsågs 293 till Ceasar tillsammans med Galerius under kejsar Diocletian(285-305) och Maximian.[xviii]
300-talet	Ora Maritima från 300-talet beskriver en handelsväg från Marseilles till Tartessos(Spaniens Atlantkust) och vidare till ”the Oestrymuides” långt i Norr. Oestrymuides sägs ha haft handel med två stora öar Ierne(Irland) och Albion(England).[xix]
300-talets början	Presbytern Arius i Alexandria hävdade i början av 300-talet att Sonen var underordnad Fadern. Detta ifråga­sättande av Kristi Gudom var utgångspunkten för en flerhundraåriga kamp mellan arianer och den romersk-latinska kyrkan. Athanasius, samtida med Arius i Alexandria, hävdade gentemot arianismen att kyrkan själv gjorde sig skyldig till hedendom om man dyrkade Kristus och samtidigt endast såg honom som Guds första och främsta skapel­se.[xx]
305	När Maximian avgick som kejsare 305 efterträdde Constantius honom i det västromerska delen av riket. Samtidigt avgick Diocletian i det östromerska riket och efterträdes av Galerius.[xxi]
305-313	Maximin, dåvarande caesar i östrom, hade Egypten och Syrien som sina provinser år 305-313. Maximin tillämpade kejsar Dioletian lag om förföljelse av de kristna. De kristna led stora plågor.
306-314	Konstantin den store, romersk kejsare 306-337. Konstantin den store konverterade till kristendomen.
306-337 när????	Inte förrän Konstantin den store kom till makten träffades en överenskommelse med goterna om fredsvillkor. Dessa innebar bl.a. att goterna tillförsäkrades skattefrihet samt rätten att tjänstgöra som foederati i den romerska armen. Fredsavtalet/pakten, som träffades mellan Goternas båda kungarna Ariaricus och Aoricus och kejsar Konstantin, innebar vidare att goterna varje år åtog sig att tillhandahålla de trupper som  romerska riket behövde.[xxii] Geberich, som blev goternas följande kung, gick i krig mot Vandalerna för Romarrikets räkning.[xxiii]
310-337 västrom	Ablabius var under åren 310-337 Konstantin den stores ”praetorian prefect” d.v.s. samma tjänst som Cassiodorus sedan innehade hos goterkungen Theodorik.[xxiv]
314	År 314 deltog 3 biskopar från England vid kyrkomötet i Arles.[xxv] Arles var vid denna tid Konstantin den stores egen residensstad i Gaul. Här hade han redan som caesar haft sitt residens med Ablabius som ”Praetorian prefect”. Att mötet förlades till Arles kan ses som ett försök av Konstantin att med hjälp av den framväxande kristna kyrkan stärka sina anspråk på den kejserliga tronen.
325 Nicaea	Vid Konciliet 325 i Nicæa antogs formu­leringar som helt uteslöt det arianska synsättet. Detta god­tog den västliga kyrkan men godtogs inte inom den östliga kyrkan. [xxvi]
328	Bysans blev den nya huvudstaden i Romarriket år 328 under namnet Konstantinopel.
337	”To the Care of Ablabius he (Constantine I) left his son Constantius, who had been co-ruler with him and who shared his fathers Empire with his brothers Consantine and Constans”[xxvii]
342 Serdica	Vid synoden i Serdika ~342 deltog 19 västliga och 75 östliga biskopar i synodens möten som åter diskuterade Kristi Gudom. Skulle den romerska (latinska) eller den adrianiska (bysantinska) kristendomen gälla.[xxviii] Det fanns olika uppfattningar i denna frågan inom väst- resp östromerska riket. Delvis beror denna striden på de motsättningar som kom i dagen mellan patriarken/påven i Rom som ansåg sig för mer än de andra patriarikerna och striden mellan Konstantinopel och Rom om vem som egentligen var romarrikets huvudstad.
350-370???	Hermaneric, död ~370, östgotisk kung skapade ett välde från Östersjön till Svarta Havsområdet.[xxix] I Hermanerics styrkor ingick Heruler.[xxx] Detta berodde på att Hermaneric besegrat Herulerna. Efter denna seger tog han till vapen mot venderna.[xxxi] Hermaneric skapade sitt rike genom att(enl. Jordanes) i tur och ordning underkuva Golthescythia, Thiudos, Inanxis, Vasinabroncae, Meren, Mordens, Imniscaris, Rogas, Tadzans, Athul, Navego, Bubegerae, Coldae.[xxxii] Efter att Hermaneric besegrat Herulerna tog han till vapen mot venderna.[xxxiii]
354?	”While the East was endur­ing these prolonged misfortunes Constan­tinus in his own seventh and the Caesar’s third consul ship moved at the beginning of the warm season from Arles to Valence, intending to take the field against the brothers Gundomad and Vadomar kings of the Ala­manni, whose frequent raid were devasting the frontier regions of Gaul.”[xxxiv]
367	367 gick Pikterna från Pictland(nuv. Skottland) och Skottarna från Irland till an­grepp på de romerska styrkorna vid Hadrians Wall.[xxxv]
370 cirka	Hermaneric, östgotisk kung med ett välde från Östersjön till Svarta Havet dör.
378 augusti	Den 9:e augusti 378 stod slaget mellan västgoter, understödda av östgoter, och de romerska trupperna under kejsar Valens vid Adrianople(nuv. Edirne i den europeiska delen av Turkiet). Kejsar Valens dödades och de romerska trupperna besegrades.[xxxvi]
379 jan.	Theodosius den store, Valentinians son, blev östromersk kejsare år 379. Han var romersk general och född i Spanien. Theodosius utropades till kejsare den 19:e januari 379.[xxxvii]
379 till ~380	När goterna drivits tillbaka bortom de Balkan bergen, gick kejsare Theodosius den store med på att träffa en överenskommelse med dem. Enligt denna överenskommelse fick Östgoterna slå sig ned i Pannonia. Västgoterna fick slå sig ned i norra delen av Thrace; Goterna garanterades fullständig självständighet; Slapp beskattning; Goterna lovade ta tjänst i de militära styrkorna och  garanterades i gengäld hög sold; kunde ta anställning som foederati i kejserlig tjänst.[xxxviii]
380-390-talet	Västgoterna invaderade Romarriket i slutet av 300-talet och bosatte sig i Spanien. Skapade ett eget kungadöme i Spanien.
381	Vid 2:a Generalkonsiliet i Konstantinopel år 381  bekräf­tades Nicæaresulo­tionen: Att sonen var ”född av Fadern före tid” och ”född inte skapad”. Den västliga kyr­kan rättade sig efter resolutionen, i den östliga kyrkan fortsatte diskussionen.[xxxix] Den östeuropeiska kyrkan erkände aldrig påvens anspråk på överhöghet över de andra patriarkerna.[xl]
382	382  gick Pikterna från Pictland(nuv. Skottland) och Skottarna från Irland till förnyat an­grepp på de romerska styrkorna vid Hadrians Wall.[xli]
393	År 393 lät Theodosius den store, sina söner Arcadius och Honorius bli medkejsare. Theodosius lät Arcadius styra östrom och den yngre sonen Honorius styra västrom.
393-408	Från det att Honorius först utsetts till medkejsare, och sedan ärvt riket 395 styrde germanen/goten Stilicho under mer än 10 år, fram till sin död 408, det  Västromerska riket i kejsar Honorius namn. General Stilicho rekommenderade att goternas ledare Alarik skulle bli romersk general med ansvar för Illyricum.[xlii] ”Alaric the tribal leader of the Goths whom Stilicho summoned to guard Illyricum for Honorius…”[xliii] Alaric fick uppdraget. ”While Stilicho was still alive Alaric received four thousand pounds Fel! Bokmärket är inte definierat.of goldFel! Bokmärket är inte definierat. to pay for his services.[xliv] Enligt Blockly säger Zosimus(5,28,7) att betalningen avsåg en marsch till Epirus.[xlv]
395	Theodosius den store avlider 395. Arcadius, ärvde östromerska riket 395. Honorius, som var minderårig vid faderns död, ärvde det västromerska riket. I Honorius ställe styrde goten Stilicho Västromerska riket tills Honorius blev vuxen.
395-408	Enligt Prokopius stod västgoterna i ett speciellt vänskapsförhållande till östroms kejsare Arkadius.[xlvi]
400-talet	På 400-talet häv­dade den irländske munken Pelagius att människan hade fri vilja att välja att göra gott eller ont. Predistina­tionstanken förkastades helt. Pelagius fick många an­häng­are. Hans lära stred mot den officiella romersk-latin­ska kyrkans syn på arvssynden. Påvestolen sände legater för att återföra de otrogna till den rätta läran. Pelagianismen som i mycket liknar en forntida protestantism återkom sedan under flera hundra år i delar av Västeuropa[xlvii]
400~410	De antigotiska stämningarna ökade i  början av 400-talet i det östromerska riket. Därför beslöt kejsaren, att goterna som grupp inte längre skulle anställas till de romerska styrkorna. Detta vållade stora problem då goterna var en dominerande grupp i de romerska styrkorna, speciellt bland de högre militärerna. Den planerade omorganisationen av armén misslyckades. Goterna rekryterades istället individuellt som mercenaries~lego-soldater direkt av de militära befälhavarna. Detta innebar att goterna fortsatt kom att ha stort inflytande över de romerska styrkorna.[xlviii]
408
408 östrom	Arcadius dör 408. Arcadius son kejsar Theodosius II ärvde som 7 åring det östromerska riket. Som förmyndare fick han sin syster Pulcheria, även kallad Augusta Pulceria.
408-410	”When a letter from Honorius outweighting the right of sanctuary sealed Eucherius fate, the barbarians as a result joined Alaric and urged him to make war on the romans.[xlix]
408-415
410	”At that time after the death of Stilicho, Alaric, the leader of the Goths, sent an embassy to Honorius to treat for peace, but achieved nothing. Therefore, he made for Rome and besieged it…”[l] Samma år dör Alarik och efterträds av sin svåger Ataulf. ”When Alaric died his brother-in-law, Ataulf, succeded hem.”[li]
423	Honorius som varit västromersk kejsare sedan 393 avled 423.
428	Godegisel Vandalernas kung som fört dem ner genom Europa avlider och hans son Geiseric blir vandalernas kung.
429	Bonifactius, den romerske militärguvernören i Afrika kom i motsatts ställning till den Romerske kejsare. Han sägs därför ha bjudit in Vandalerna till Afrika år 429 för att han få hjälp att upprätthålla sitt guvernörskap. Vandalernas ledare, Godegisels oäkta son Geiseric förde Vandalerna över Gibraltarsund till Afrika år 429. När Geiseric kommit över till Afrika så delades styrkorna, bestående av Vandaler och Alaner, i 1000-mannatrupper. Från början bestod Geiserics här av 50.000 man. Över dessa trupper styrde mer än 80 överstar (”chiliarchen”). [lii] Gaiseric gick samma år in i Mauretanien och Numidik.
430-440-tal	Geiseric härjade längs de afrikanska medelhavsländerna.[liii] Dessa områden hade tidigare tillhört det romerska riket. Därför såg den romerske kejsaren inte nådigt på Geiserics attacker. Rom planerade för en strid med Geiseric.
435	Ett avtal träffas mellan den romerske kejsaren i västrom och Vandalerna. Vandalerna fick tillstånd att bosätta sig i Afrika mot att de gick in i den romerska armen som foederati.
439 okt	Gaiseric anfaller Kartago och plundrar Sicilien
440(ca)-450-talet	Juterna Hengist och Horsa kommer till England.[liv]
440-442	Attila som genom brodersdråp blivit hunnernas kung plundrade med sina trypper hela Balkan innan de drog västerut. ”While the fleet was, as we have described, in Sicily receiving the envoys of Gaiseric and awaiting the commands of the Emperor, Attila, the son of Mundios, a Scythian and a brave man, killed his elder brother Bleda and became sole ruler of the kingdom of the Schythians (whom they also call Huns) and devasted Thrace. Particulary because of him Theodosius made treaty with Gaiseric and withdraw the fleet from Sicily”[lv]
440-451	”When Gaiseric, the king of the Vandals whom I have mentioned shortly before, learned that Attil’s mind was set upon laying waste the world, with many gifts he urged him on to war against the Visigoths, since he feared that Theodorid, the king of Visigoths, would avenge the injury to his daughter.”[lvi] Geiseric hade p.g.a. misstanke om att han var utsatt för förgiftningsförsök skurit näsa och öron av sin svärdotter(Theoderids dotter) och skickat henne tillbaka till Gaul. Theodorid dog 451
442	Kejsar Theodosius II:s romerska arme hade fått problem med hunnerna. Hunnerna under ledning av deras ledare Attila härjade i Thrace. För att inte behöva splittra armen med två samtidiga strider, slöt kejsaren fred med Vandalernas kung Geiseric. Ett nytt fördrag träffas mellan vandaler och det västromerska riket. Vandalerna erkänns nu som självständiga och suveräna innehavare till större delen av det Romerska rikets Afrikanska provinser. Detta ger Theodosius II ökade möjligheter att samla sina styrkor mot hunnernas härjningar.
450	Kejsar Theodosius II sluter  fredsöverenskommelse med Attila. Attila och hunnerna lovar att upphöra med sin våldsdåd och röverier. Kort där efteråt lämnade Hunnerna Illyrien coh drog vidare mot Gaul. Kejsar Theodosius II avlider och efterträds av sin svåger Marcian.
450-451	Attila attackerade Gaul och besegrades på de Katalanska stridsfälten av Aetius 451.
451-452	Attila och hans hunner besegrades år 451 vid Chalous vid Marne av en samlad styrka ur romerska armén samt västgoterna under ledning av den romerske generalen Aetius. Hunnerna tvangs att lämna Gauls område och attackerade i stället Italien upprepade gånger under 452.[lvii]
453	Candac var ledare för alanerna när Attila dog 453.[lviii]
454	År 454 dog Attila plötsligt.[lix] Efter Attilas död valde hans yngre son Hernac som ledde en del av hunnerna som var kvar i östromerska sfären att bosätta sig med sina män i ”lesser Scythia”. Samtidigt bodde en del hunner kvar i Castra Martis, en stad i  ”Illyricum”, de hade inte ingått i de styrkorna som följt Attila västerut.[lx] ”… and the last Vindobona. But the Sauromatae, whom we call Sarmatians, and the Cemandri and certain of the Huns dwelt in Castra Martis, a city given to them in the region of Illyricum Hernac, the younger son of Attila, with his followers, chose a home in the most distant part of lesser Scythia….”[lxi] Samma år mördades Aetius. Aetius död ledde till att det politiska och militära läget snabbt blev oroligt i Italien.
455	Gaiseric fick veta att Aetius och Valentinian III hade blivit mördade. Enligt en del källor bar det Valentinians änka Eudoxia som bad Gaiseric komma till hennes hjälp för att förhindra ett för henne oönskat äktenskap. Enligt andra källor valde Gaiseric själv att gå till angrepp mot Rom därför att han fann tiden rätt för en attack. ”Gaiseric the ruler of the Vandals, heard of the deaths of Aetius and Valentinian and concluded that the time was right for an attack on Italy….. They also say that Eudoxia, the wife of Valentinian, out of distress at the murder of her husband and her forced marriage, secretly summoned Gaiseric who crossed from Africa to Rome with a large fleet and the people whom he led.”[lxii] ”Valentinian, the western Emperor, was through the treachery of Maximus (by who’s contrivances Aetius had perished) was killed on the Campus Martins by Optila and Thraufistila followers of Aetius who had already cut down the eunuch Heracleius. This same Maximus also seized the throne and in the third month of his usurpation was torn to pieces at Rome by the Romans. Then Gaiseric, the king of the Vandals, who had been summoned from Africa by Eudoxia, the Wife of Valentinian, entered Rome and, when he had despoiled the city of everything, returned to Africa taking with him the same Eudoxia and her two daughters.[lxiii] ”…Maximus learned that Gaiseric was encamped at Azestus (which is a place near Rome), he panicked, mounted a horse and fled….. This was the end of hisMaximus life, having usurped power for three months. Meanwhile Gaiseric entered Rome.[lxiv] Enl. Blockley kom Geiseric till Rom den 2 juni 455.
455 västrom	Cassiodorus farfar var tribune och notarius hos Valentinian III:e som mördades år 455[lxv]
455-456	”When Gaiseric had plundred Rome and while Avitus was Emperor, Marcian, the Emperor of the eastern Romans, sent envoys to Gaiseric, the ruler of the Vandals, telling him to keep away from the land of the italians and to release the royal women whom he held capritive, the wife of Valentinian and her daughters. The enwoys returned to the East empty handed, since Gaiseric paid heed to none of those sent from Marcian nor was he even willing to free the woman. To Gaiseric Marcian sent more letters and as ambassador Bleda, a bishop of Gaiserics own heresy (for the Vandals too, are of the Christian faith).”[lxvi]
457-460	Alanen Aspar utövade ett stort inflytande på det östromerska riket. Med hjälp av honom och goterna kommer kejsar Leo I till makten. Patricuis, Aspars som gifte sig med kejsare Leo I:s yngre/andra dotter (namn??).
457-461	Gaiseric och kejsar Majorian skall ha träffat en fredsöverenskommelse någon gång under åren 457-461.[lxvii]Gaiseric lovar att inte längre härja i Italien och på Sicilien samt att låta de kejserliga kvinnorna Eudoxia, Valetinians änka, samt hennes döttrar Eudocia och Placidia vara fria att lämna Vandalerna.
457-465 när?	Geiseric lät gifta bort sin son Huneric med Valentinian och Eudoxias dotter Eudocia.[lxviii]
460-talet	Romerska armen anföll på 460-talet Vandalernas kungadöme i norra Afrika. Vandalernas kung Gaiseric försvarade detta väl.
461-462	”Gaiseric ravaged Italy wishing Olybrius to be Emperor of the west because of his kinship by marriage”.[lxix]
461-466	”Althrough many embaassies were sent to him at various times, Gaieric did not free the woman until he had betrothed Valentinians elder daughter, whose name was Eudocia, to his son Huneric. Then he dissmed Eudoxia, the daughter of Theodocuys, and Placidia her other daughter who was married to Olybrius. He did not end his devastion of Italy and Sicily, but ravaged even more, since because of his kinskip by marriage he wished Olymbrius to be Emperor of the western Romans after Majorian”[lxx]
462	Fredsavtal mellan Vandalerkungen Geiseric och Leo I
462-472 när?	”Since Gaiseric no longer kept the treaty which he had made with Majorian, he sent a force of Vandals and Moors to ravage Italy and Sicily……Although many embassies were sent to him at various times, Gaiseric did not free the woman until he had betrothed Valentinians elder daughter, whose name was Eudocia, to his son Huneric. Then he dismissed Eudoxia, the daughter of Theodosius, and Placidia her other daughter who was married to Olybrius. He did not end his devastation of Italy and Sicily, but ravaged even more, since because of his kinship by marriage he wished Olybrius to be Emperor of the western Romans after Majorian”[lxxi]
465-471 östrom	På slutet av 460 talet växte de antigotiska stämningarna i det östromerska riket. Detta ledde till att Aspar och hans son Ardabur mördades år 471 samt att Patricius fick se sitt äktenskap upplöst och tvingades i landsflykt. Samma år tvingades Patricius skilja sig från kejsare Leo I:s dotter och fly utomlands.[lxxii]
466	Leo I:s äldsta dotter gifte sig med Zeno. Enligt Ostrogotsky försökte Leo I att komma ifrån sitt beroende av alanerna och goterna genom att låta Isauriernas chef Tarasicodissa få ett grekiskt namn, Zeno, och gifta sig med Leo I:s äldsta dotter Ariadne år 466.[lxxiii]
466-467	”The Emperor Leo sent Phylarchus to Gaisric to announce to him the sovereignty of Anthemius and to threaten war if he did not evacuate Italy and Sicily. He returned with the report that Gaiseric refused to accept the Emperors commands and that he was engaged in preparation for war on the ground that the treaty had been broken by the eastern Romans”[lxxiv]
466-472	Geiseric lät gifta bort sin son Huneric med Valentinian och Eudoxias dotter Eudocia.[lxxv] Därefter härjade Geiseric längs de afrikanska medelhavsstäderna. ”Since Gaiseric no longer kept the treaty which he had made with Majorian, he sent a force of Vandals and Moors to ravage Italy and Sicily……Althrough many embaassies were sent to him at various times, Gaieric did not free the woman until he had betrothed Valentinians elder daughter, whose name was Eudocia, to his son Huneric. Then he dissmed Eudoxia, the daughter of Theodo, and Placidia her other daughter who was married to Olybrius. He did not end his devastion of italy and Sicily, but ravaged even more, since because of his kinskip by marriage he wished Olymbrius to be Emperor of the western Romans after Majorian”[lxxvi]
471	Aspar och hans son Ardabur mördades 471, p.g.a. de antigotiska stämningarna i det östromerska riket. Aspars son Patricius fick snabbt fly från Konstantinopel och kejsar Leo:s dotter skiljde sig från honom.[lxxvii]
471-472?	”Gaiseric ravaged Italy wishing Olybrius to be Emperor of the weat because of his kinskip by marriage”.[lxxviii]
472	Olymbrius aspirerar på att bli romersk kejsare, han stöds avvandalernas kung Gaiseric, far till Olymbrius svåger Huneric
476	Västroms siste kejsare störtas av Odovakar, ledaren för de samlade germanska styrkorna i Italien. Theoderic I son till goten Valamir ledde östgoterna som samma år trängde in i Italien.[lxxix] Odovakar tar makten i Italien.
493	Odovakar störtas av Theoderik och dödas. Adamantius(?vem var han) sände därefter en kejserlig kurir en  s.k. ”magistrian” med klagomål på Theoderics framfart i det Romerska Italien.[lxxx] Den kejserlige kuriren hade med sig en präst ”whom the Christians call a ‘presbyter’,” Theoderic var kristen, och att kejsaren i det östromerska riket antog därför att en präst skulle kunna påverka  förhandlingarna med Theoderic.[lxxxi]
500(ca)-514	Flavius Magnus Aurelius  Cassiodorus född ~487 i Bruttii blev han ”questor sacri palatii” hos Theoderik den store. Cassiodorus hade redan tidigare utnämnts till patrician. Vid denna tid  var den östgotiska staten godkänd av östrom – såväl senat som övriga administrativa romerska funktioner upprätthölls under kung Theoderics tid. Detta talar för att ”questor” och andra tjänster, som Cassiodorus upprätthöll i det östgotiska riket, i stort motsvarade de funktioner som fanns i andra romerska prefektorat.[lxxxii] En questor sacri palatii hade till uppgift att ansvara för rikets juridiska affärer. I arbetet ingick både att upprätta lagar samt kontrasignera Theoderiks dekret.[lxxxiii] Eftersom herulernas kung Rudolf(d.515) varit Kejsar Theoderics vapenson och adopterats av Theoderic, så är det troligt att Cassiodorus som ansvarig för kejsarens juridiska beslut åtminstone vid något tillfälle direkt träffat Herulernas kung Rudolf.
514-523 Italien
515-518	Herulernas kung Rudolf dör i strid och Herulerna delar sig i två styrkor. Huvudstyrkan drar till Thule under Kejsar Anastasius tid (d.v.s. före 518) och bosätter sig nära Gauterna.[lxxxiv]
518 Östrom	Justian I kejsare 518-527. Onkel till Justinian I, kejsare 527-565
524 Italien	Cassiodorus utses till Magister officiorum. Cassiodorus tjänstgjorde som ”Magister Officiorum” hos Theodorik den store.[lxxxv] En Magister Officiorum var kejsarens högste administrative tjänsteman och hade som en av sina uppgifter att ha kontroll av alla ”officia” i riket. Han var vidare  ansvarig för kejsarens säkerhet och chef för kejsarens livvakt. Magister officiorum var också cermonimästare och därför högste ansvarige när främmande ambassadörer kom till hovet för att möta Theodorik. I denna sin roll hade Cassiodorus som en av sina viktigaste uppgifter att sitta med vid alla förhandlingar med främmande länders sändebud. Dessutom var Cassiodorus som Magister officiorum även chef över rikets post och postkontor, (cursus publicus).[lxxxvi] Detta innebär att det fanns få samtida, i Europa, som hade så god muntlig som skriftlig kännedom om goternas historia så som den var känd av . de goter som vid denna tiden sedan länge fanns i den romerska armen eller de goter som besökte Theoderik.
526 Italien	Theodoric den store dör och efterträds på tronen av sin sonson Athalaric. Cassiodorus fortsätter sitt arbete som ”Magister Officiorum” hos Athalaric, Theoderics barnbarn och efterträdare.[lxxxvii]
526-533 Italien	Cassiodorus arbetar för Athalaric som ”Magister officiorum.” under åren 526-533.  En Magistrer officiorum innehade den ledande administrativa tjänsten i centrala administrationen.
527 Östrom	Justian I avlider 527 och efterträds av sitt syskonbarn Justinian I, kejsare 527-565
527-565 Östromerska riket	Justinian I efterträdde sin onkel Justian I som kejsare 527. Justinian I var östroms kejsare under åren 527-565. Under hans tid kommer Konstantinopel, bl.a. på grund av sitt läge att bli ett ”handelshus” för handeln mellan Europa och Asien. Det bysantinska riket hade handel med Kina och Indien. I lugna tider var det inget problem att perserna kontrollerade sjö och landtransporter till Kina och Indien. Det var inte alltid förbindelserna mellan det bysantinska riket och Perserna var stabila. Kejsaren ville få bättre handelsförbindelser med dessa länder och gärna lära sitt land tillverkning av siden. Därför försökte Justinian I att få i gång en ny handelsväg utöver den gamla sidenvägen. Denna handelsväg tänkte han skulle gå via Cherson – Bosporen – Krim – Lazica och Kaukasus. Dessa knutpunkter skulle säkras med fort där soldater/handelsmän som arbetade för den bysantinske kejsaren tryggade handelsvägarna för att göra östrom oberoende av persernas välvilja. Handelsvarorna bestod av textilier, juveler, skinn till pälsar, läder och slavar. Handelsvarorna skulle transporteras med hjälp av steppfolk.[lxxxviii] Justinian regerade till 565.
533	Cassiodorus skrev för Athalric´s räkning ett brev till den romerska senaten.[lxxxix]
533-534	Belisarius seglade tillsammans med 18.000 män till Afrika och besegrade år 533 Vandalernavid Tricannanum. Gelimer som då var vandalernas kung, erkände sig slutligen besegrad.  Belisarius återkom år 534 till Konstantinopel med Gelimer som fånge. För denna bravaden fick Belisarius ett triumfartat mottagande[xc]
533/534-540	Cassiodorus arbetade för Athalaric som ”Praefectus praetorio” och har under denna tiden samma ansvar för Italien som de romerska motsvarigheterna i östrom, Illyrien resp. Gaul har för sina prefekturer. Cassiodorus samlar under denna tid makten över den administrativa och den juridiska ledningsfunktionen i hela det östgotiska riket i sina händer. En pretorian prefect av Rom ansågs vara en hög och betrodd tjänsteman även i de östromerska delarna av Romarriket.[xci]
534 Italien	Athalaric östgoternas kung, Theodoric den stores sonson avlider 534. Han efterträds på den östgotiska tronen av Theodahad. Cassiodorus skrev en ”public eulogy” till Theodahad.
535-540 Östgoterna Italien	535 anföll Belisarius östgoterna i Italien. Belisarius marscherade via Dalmatia, och Sicilien. Neapel och Rom föll. Striderna fortsatte norröver mot Ravenna. 540 besegrades östgoternas kung Vitiges av Belisarius och fördes tillsammans med sin fru som fånge till Konstantinopel.
536	Theodahad östgoternas kejsare avlider och efterträds av Vitiges.
537	I Variæ utgiven år 537, återgav Cassiodorus 32 brev som de östgotiska kejsarna Theoderic och Athalaric skrivit. Bland breven finns brev från kejsar Theodoric till Austi (Ester bosatta inom nuvarande Estlands område).  Brevet handlar om esternas bärnstenshandeln. Det finns även ett brev till Herulernas konung efter att Herulernas huvudstyrka återvänt(?) till Skandinavien.[xcii]  Av breven framgår att Cassiodorus, för att inte belasta den ansträngda statskassan, själv finansierade de gotiska soldaternas uppehälle som bodde inom hans ”egna” ansvarsområde.[xciii] För nordiska förhållanden (Herulerna) är det intressant, att Cassiodorus talar om att Herulernas kung Rodulf, Rodulf som härstammade från Ranriki (norra delen av nuv. Bohuslän upp till Halden)  var vapenson till Theodoric. Kung Rodulf adopterades av Theodoric.[xciv]
540	Vitiges östgoternas kung besegrades av Belisarius 540. Vitiges och hans fru Mathesuentha fördes som fångar till Konstantinopel.[xcv] Östgoterna reste sig under Totila och bjöd starkt motstånd mot romarna. När östgoternas rike krossades blev Cassiodorus munk och grundade ett kloster.
550-551	Cassiodorus besöker Konstantinopel samtidigt som Jordanes är där på besök.
550-talet	På 550-talet bevakades ”Caspian Gates” för Romarrikets räkning av ”the Lazi guard”.[xcvi]
554	En stor styrka ur den Östromerska armen fördes sjövägen till Spaniens syd östra kust för att återta romerska rikets områden i Spanien.[xcvii]
555	År 555 lyckades romerska armen  äntligen slutligt besegra de östgotiska styrkorna i Italien.[xcviii]
565 Östrom	Justinian I avlider. Han har varit kejsare sedan 527
568 Italien	Lombarderna invaderade Italien.
572-573	Västgoterna i Spanien reste sig mot den romerska armen. Goterna vann slaget om Cordova år 572. Förlorade Cordova året därpå.[xcix]
584	Västgoterna vann tillbaka staden Cordova(i Spanien) från romarna år 584.
624	År 624 förlorade romarna sina sista fästen i Spanien till Västgoterna.[c]
711-712	Västgoternas välde i Spanien varade tills det år 711-712 slogs ner av Morerna.

© Johansson Inger E, Kapitel ur manuskript den Gotiska mosaiken, Linköping 1996 rev. Göteborg 2003.

 

 

---

[i]                     Jordanes, Getica 26

[ii]                   Jordanes, Getica 38

[iii]                  Jordanes, Getica 68

[iv]                  Jordanes, Getica 69-71

[v]                   Kremer Josef, Studien zum frühen Christentum in Niedergermanien, Köln 1993, sid 18-21

[vi]                  Irma Korkkanen, The Peoples of Hermanaric  Helsingfors 1975, sid 29f

[vii]                the Anglo-Saxon Chronicle, övers. prof. GN Garmonsway, London 1967, sid 8-9; Laud Chronicle E62 resp Parker Chronicle A62 se även Bede, The Greater Chronicle, Ed. Oxford 1994 sid 312

[viii]                  Laing, 1979, sid 95

[ix]                      Kremer Josef, Studien zum frühen Christentum in Niedergermanien, Köln 1993, sid 18-21

[x]                       Jordanes, Getica,  83-88

[xi]                      Jordanes, Getica,  89-100 resp 218-250

[xii]                     Jordanes, Getica, 101

[xiii]                   Jordanes, Getica, 98-99

[xiv]                   Jordanes, Getica, 101

[xv]                     Jordanes, Getica, 107-109

[xvi]                    Collins Roger, Early Medieval Europe 300-1000, London 1991, sid 6

[xvii]                   Laing Lloyd and Jennifer, 1979, sid 28

[xviii]                  Collins Roger, 1991, sid 8f

[xix]                    Normalt brukar Oestrymnides identifieras med England. Med det är enligt mitt förmenande knappast troligt att det  i en dåtida text skulle stått att England haft handelsförbindelser med den stora ön England. Däremot går det inte att utesluta att Oestrymnides legat inom nuvarande Friesland, Danmark eller i Skandinavien.

[xx]                      Nylund Bo, Teologi genom seklerna, Uppsala, sid 7-14

[xxi]                     Collins Roger, 1991, sid 8f

[xxii]                    Jordanes, Getica,  112

[xxiii]                   Jordanes, Getica,  115

[xxiv]                   Blockley Roger C,  The fragmentary classicising historians of the later Roman empire,1983, not 188, sid 150

[xxv]                    Nennius, sid 74. S:t Patrick levde c 389- c461 e.Kr.

[xxvi]                   Obs. att till de östliga biskoparna räkna­des här även de galliska biskoparna.

[xxvii]                 Eunapius fragmenta, bok 3, 20, 2

[xxviii]               Kremer Josef, sid 39f

[xxix]                  Jordanes, Getica, 79

[xxx]                   Jordanes, Getica, 118

[xxxi]                  Jordanes, Getica 119

[xxxii]                Jordanes, Getica 116

[xxxiii]              Jordanes, Getica 119

[xxxiv]             Marcellinus Ammianus, Res gestae, bok 14 kapitel 10

[xxxv]              Duncan AAM, Scotland the Making of the Kingdom,Vol.1, Edinburgh 1978, sid 28

[xxxvi]             Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 52

[xxxvii]           Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 52

[xxxviii]          Ostrogorski G, Oxford 1968, sid  52- 53

[xxxix]             Nylund, sid 14-15

[xl]                    Bodin Per Arne,Ryssland och Europa sid 34

[xli]                  Duncan AAM, Scotland the Making of the Kingdom,Vol.1, Edinburgh 1978, sid 28

[xlii]                 Olympidors 1:2 källref. Sozomen 9,4,2-4

[xliii]                Olympidorus 6 källref. Bibl. Cod.80

[xliv]                Olympidors 7:2 (Bibl. Cod. loc.cit)

[xlv]                 Blockley, sid 159

[xlvi]               Procopius, Vandalenkrieg 1,bok 2

[xlvii]              Nylund 18-25

[xlviii]             Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 55

[xlix]                Blockley,  sid 161. Blockley refererar till ”6(Philostorgius 12,3) men antar att texten kommer från  Olympidors arbeten

[l]                       Blockley , sid 159. Blockley hänför texten till Olympidors med ref till Sozomen  9,6, 1-5 och 7

[li]                      Blockley, sid 171 hänför texten till Olympidors,  (Bibl.Cod80 pp 168f)

[lii]                     Prokopius Vandalenkrieg 1:5ff

[liii]                    Prokopius Vandalenkrieg 1:5

[liv]                    Bede, The Ecclesiastical History of the English People I.15

[lv]                     Priscus Text 9

[lvi]                    Jordanes, Getica,  35,184 antas komma från Prissus 20,2

[lvii]                   Uppslagsverk. Däremot antar Mierow,sid 31 att Cassiuodorus och Jordanes har fel när de skriver att Attila blev slagen av goterna.

[lviii]                 Mierow sid 3f

[lix]                    Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 57

[lx]                     Jordanes, Getica 265-266

[lxi]                    Jordanes, Getica 265-266

[lxii]                   Priscus 30 ; John of Antyioch. Fr. 201= Exc. de Ins 85.

[lxiii]                  Jordanes Romana 334

[lxiv]                  Priscus 30

[lxv]                   Cassiodorus, Variae IX,25

[lxvi]                  Priscus 31 (Exc.de Leg. Rom.7)

[lxvii]                 Priscus 38 (Exc. de Leg. Rom. 10)

[lxviii]                Prokopius Vandalenkrieg 1:5

[lxix]                   John of Antioch Fr 204 = Exc. de Ins 88, antas av Blockley komma från text av Priscus

[lxx]                     Priscus 38 (Exc. de Leg. Rom. 10)

[lxxi]                    Priscus 38 (Exc. de Leg. Rom. 10)

[lxxii]                   Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 61-62

[lxxiii]                  Ostrogorsky G, sid 61f

[lxxiv]                  Priscus 52( Exc. de Leg Rom 13),  avtalet med Leo träffades 462. Enl. Blockley gick Gaeiseric till anfall i öst år 467.

[lxxv]                   Prokopius Vandalenkrieg 1:5

[lxxvi]                  Priscus 38 (Exc. de Leg. Rom. 10)

[lxxvii]                Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 62

[lxxviii]               John of Antioch Fr 204 = Exc. de Ins 88, antas av Blockley komma från text av Priscus

[lxxix]                 Malchus 20,110

[lxxx]                  Malchus 20,121

[lxxxi]                 Malchus 20,140

[lxxxii]                Cassiodorus, Variae IX,25

[lxxxiii]              Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 36

[lxxxiv]              Prokopius Gotenkrieg II:14-15 berättar om herulerna som var bosatta vid mellersta Donau. Efter att kung Rudolf dog drog denna grupp av Herulerna norrut.   Kung Rudolf sägs i samtida källor härstammat från Ranriki som låg ute i Norra Oceanen.    Han antas av flertalet forskare ha dött i strid 515. Om utvandringen skedde under Kejsar Anastasius tid, vilket kan antas vara tillräckligt nära i tiden för Prokopius att veta något så när, får vi en begränsad tid när Herulernas uttåg kan ha skett. D.v.s någon gång mellan år 515 och 518.

[lxxxv]               Mierow J, sid 23

[lxxxvi]              Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 36

[lxxxvii]            Mierow J, sid 23

[lxxxviii]           Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 69f

[lxxxix]             Cassiodorus Variæ 9,25

[xc]                     Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 70

[xci]                    Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 35

[xcii]                   Brevet finns omnämnt i flera samtida källor. Torde därför existerat. Innehåll delvis känt.

[xciii]                  Cassiodorus, Variae, 9,25,9 De gotiska soldater som avses var bosatta inom det område som Cassiodorus själv hade ansvar för.   D.v.s. i Cassiodorus omedelbara närhet. Det gör det rimligt att anta att Cassiodorus bör ha haft någon form av direkt kontakt/umgänge med dessa gotiska soldater.  Vid Theoderics hov och av den Romerska statsledningen ansågs goterna i romersk tjänst, vilket de gotiska soldaterna de facto var även inom det östgotiska riket i Italien, tillhöra romerska arméns elitgardén.   Jämför även  med vikingatidens Väringar.

[xciv]                   Cassiodorus, Variae, 4,2,2-3 (brevet brukar dateras till år 507, kung Rodulf dog ~515), Om det är så att Cassiodorus ansvarat för utskriften av detta brev, så var han endast 20 år när han tillträdde sin första höga tjänst.

[xcv]                  Jordanes, Getica,  81

[xcvi]               Jordanes, Getica 50

[xcvii]             Ostrogorski G, Oxford 1968, sid 71

[xcviii]           Ostrogorski G, Oxford 1968,sid 70-71

[xcix]             Ostrogorski G, Oxford 1968,sid 79

[c]                   Ostrogorski G, Oxford 1968,sid 79