Goternas vidare härjningar

Kapitel 8

ANFALLEN PÅ ATEN INLEDS

Utdrag ur den Gotiska mosaiken del 3

© Johansson Inger E, Den Gotiska Mosaiken, Linköping 1995 rev Göteborg 1997

 År 262 anföll goterna i stället Grekland och intog Aten. I öst återtog Odaenatus städer som den persiske kung Sapor ockuperat. Bland goterna fanns nu både västgoter, östgoter, heruler och peuci.[1] Under attacken på Aten år 267 spelade herulerna en viktig roll.[2]

År 268 ökade motsättningarna mellan den romerska armen, som då innehöll ett större antal gotiska soldater och de goter som inte gått över till romarna. Pamfylien härjades liksom många öar som Kreta, Cypern och Rhodos av goterna.[3] Striderna började med att goter, heruler och deucierna samlades vid floden Tyra. Floden rinner ut i Svarta havet. Goterna och de andra lät bygga 6000 skepp enligt Zosimus.[4] Enligt Ammianus Marcellinus var det bara 2000 skepp. I styrkorna deltog både väst- och östgoter.[5] Det är i sig ointressant hur många skepp som verkligen ingick i den gotiska flottan, det är viktigare att notera att både västgoter och östgoter fanns ombord på skeppen. Ett annat viktigt faktum är att denna flottan, var den enskilt största armén som gått till anfall mot Romarriket innan de stora striderna år 378 e.Kr. Det räcker med att notera detta, samt att det finns ovanligt många källor som berättar om striderna. Från Dexippos som själv deltog bland de frivilliga atenarna som året innan besegrat en skara heruler som attackerat och försökt ockupera Aten[6] samt kejsar Claudius själv[7] fram till 500-talets historiska skrivare som  Jordanes[8]  med flera.

 

 Upprepade anfall till sjöss och till lands

Den gotiska armen seglade tvärs över Svarta Havet och attackerade den befästa staden Tomi. Flottan blev bortkörd. Styrkorna fortsatte då till Marcianopolis i Moesien. På grund av alltför svag vind kunde de inte gå i land trots att de länge låg ute på redden. Vinden tvingade dem att segla vidare. Vinden orsakade även den gotiska flottan andra och allvarligare problem. Vid inloppet till Propontis uppstod ett omfattande kaos goternas båtarna kolliderade med varandra. Detta ledde till att många goter drunknade när båtarna fick överges.[9]

Goterna fortsatte till Cyzicus men blev bortmotade. De seglade därför vidare genom Hellesponten. Den gotiska flottan anföll och härjade längs hela kusten fram till Mount Athos. Där gick goterna iland och reparerade sina båtar. När detta var klart fortsatte de gotiska soldaterna till städerna Cassandra och Thessaloniki som belägrades. Precis när goterna skulle sätta in det avgörande anfallet fick de kännedom om att kejsaren själv var i antågande. Det var Gallienus som ledde de romerska styrkorna vid striderna mot goterna. I stället gick den gotiska armén till attack mot Doberus och Pelagonia. Stora områden runt städerna härjades. I slaget mot Dalmatinska kavalleriet vid Naissus i Moesien förlorade goterna 3000 man.[10]

Trots stora förluster i manskap lyckades goterna hålla den romerska armén stången. Många soldater föll på båda sidor av fronten. Romerska armén förlorade i det avgörande slaget, men lyckades enligt Zosimus döda 50.000 man på den gotiska styrkan. Om det är så att Zosimus uppgifter om antalet stämmer, vilket är osannorlikt, är det troligt att det var goternas slavar och fångar ingick bland dessa män. Den gotiska armén skingrades och många goter miste livet.[11] Även detta slag finns väl dokumenterat: den samtida Dexippos[12], Ammianus Marcellinus(född 70 år efter slaget)[13], Zosimus och många andra historiker.

 

Goterna härjar längs Greklands gränser

Ett antal av de goter som överlevt striderna i Moesien seglade vidare till Thessaloniki. De härjade längs den grekiska kusten men undvek anfall mot de romerskbefästa städerna. När goterna besegrat en stad tog de med sig lokalbefolkningen som slavar och satte dem att ro de gotiska skeppen.[14]

Andra överlevande från slaget vid Naissus drog vidare till Makedonien. I tätet lät de slavar gå dragande goternas kärror som var fyllda av krigsbyte. Orsaken till att de lät slavarna gå först var att de ville låta dem ta en eventuellt första stöt om romarna gick till anfall.[15]


[1]       Zosimus,  1:39-40

[2]       Ridley Ronald T, i Zosimus, New history, not I:76

[3]        AMA 31:5

[4]        Zosimus 1:42-43, 1:45-46

[5]        Amminaus Marcellinus 31.5.15-17

[6]        Dexippos fragment 29J

[7]        SHA Clausius 6-12

[8]        Jordanes Romana 288 samt Getica 108

[9]        Zosimus 1:42

[10]      (Enligt Ridley skall slaget ha stått vid Naissuo i Meosien)

[11]       Zosimus 1:43f

[12]       Dexippos fragment 28-29

[13]       Ammianus Marcellinus 31.5.15

[14]       Zosimus 1:43

[15]       Zosimus, 1:44-45

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s