Kejsar Valens mördad av Athanarik

 

Romerske kejsaren Valens mördad av Terovingernas kung Athanarik

 

Inledning

Slaget mellan kejsar Valens trupper och goterna vid Adrianople(nuv. Edirne i den europeiska delen av Turkiet) som inleddes den 9 augusti 378 e.Kr. och som slutade med mordet på kejsar Valens, var droppen som fick bägaren med goter och andra germaner att rinna söderut genom Europa.

Romarriket kände på kejsar Valens tid till den stora fara som nordborna utgjorde. Många germanska och gotiska plundrings och härjningståg finns beskrivna från äldre tider och framåt. Ända sedan Marcus Aurelius tid hade germanska grupper attackerat Romarriket från områden långt borta i den norra Oceanen. Redan Herodotes talade om ”sagofolken vid Atlanten”.[1] Tacitus berättade i Germania att människor som i äldre tid ville byta land kom över havet.  Utifrån var Tacitus placerar sin uppgift är det underförstått att dessa människor kom från Nordeuropas västliga delar.[2] I Seven books against pagans skrev Orosius att germaner och goter ”flyttade” in i Asien och till den europeiska kontinenten från områden som låg i norra Oceanen. Orosius berättade att goterna och äldre tiders Getae var samma folk. Orosius skrev att Alexander den store hade skrivit att den folkgruppen skulle man undvika att komma i strid med.[3]

Goterna vars folkvandringar oftast beskrivs utifrån Jordanes Getica, var alltså väl kända av de ledande inom Romarriket och längs Medelhavets länder. Att det var goter som redan år 365 e Kr., kort efter Valens utnämning till kejsare, orsakade honom stora bekymmer kan knappast ha förvånat kejsar Valens. Att det bakom Valens största bekymmer låg en nordisk goterkung som inte bara orsakade den romerske kejsarens död, utan också senare begravdes i den byzantinske kejsarens gravkor är kanske mer förvånande. Men historien skall berättas från början.

Ingenting sker utan en förhistoria eller en omvärldshistoria. I inledningen följer därför först en kort presentation av Romarriket år 365 e.Kr. och norra Europa. Därefter följer en kortfattad analys av möjligheterna för de primära och sekundära källornas författare att veta vad de talar om. Slutligen får källorna själva tala om händelserna från kejsar Valens sista tre år. Händelser som för alltid förändrat världshistorien och som kastar sina skuggor ända in i nutidens oroshärdar i Sydosteuropa.


[1]           Herodotes 4,184

[2]           Tacitus Germania 2:1 jämför med Ammanianus Marcellinus 31:5

[3]           Orosius, Seven books against pagans, 1:16

Forts

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s