1.0 Inledning

 
Debatten om hur Sverige såg ut på 800-talet utgår oftast från två källor: Adam av Bremens Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar[1] samt Rimberts Vitari Ansgari.[2] Utifrån Adams och Rimberts uppgifter har Sveriges tillkomst stötts och blötts. Det har förvånat mig att dessa källor, som inte gör anspråk på att vara geografiska framställningar, ofta används för detta ändamål. I ett stort antal avhandlingar och uppsatser används källornas seglingstider för att beskriva geografiska avstånd mellan olika orter. Som varje seglare vet, går det inte att tala om någon normal segeltid. Avståndsuppgifter som dagsresor till sjöss är lika tillförlitliga som en tre veckors väderprognos. Rimberts och Adam av Bremens avståndsuppgifter till sjöss går därför inte att använda för att exempelvis fastställa var Ansgars Birka låg.

Finns det då andra och mer tillförlitliga källor? Ingen historia ramlar ner på ett folk eller ett land från ovan. Varje historiskt skeende är beroende av händelser som skett före den observerade händelsen. I denna uppsats har 800-talet valts som studieobjekt.

800-talet var en tid då Europa förändrades på många sätt: Nordbor for i öst- och västerled på vikingatåg och nya riken bildades. Isländska sagor och Landnámabóken berättar att Island började bebyggas i slutet på 800-talet. Nordbor kan ha rest i väst och österled långt före vikinga­tiden. En begränsad inflyttning på Island skedde redan under merovingertiden.[3] Den långvariga kontakten mellan Sverige och Bysans styrks av arkeologiska fynd i norra och centrala Ryssland.[4] Totalt har fler skandinaviska fynd gjorts i Ryssland än alla de skandinaviska fynd som hittats i hela Västeuropa.[5] Nordbor kallas sveoner, norðmen, och vikingar i västeuropeiska källor samt ruser, bojarer(~jarlar), varjager, alaner och mycket annat i östeuropeiska och arabiska källor.

800-talet var också en tid då flera ”olika” kristna grupper stred om makten. Bysans stred om makten över kristenheten med påvekyrkan i Rom. Den ”tyska kyrkan” protesterade och ville bli betraktad som likvärdiga med påvekyrkan, och inte underordnade Rom. Striderna inom den kristna kyrkan på 800-talet hade sitt ursprung i 300-talets kyrkopolitiska strider. Detta innebär att 800-talets historia är mycket mer än det som vi i vanliga fall tänker som 800-talets historia.

Under många år har jag intresserat mig för det äldre Sverige och Skandinavien. Detta intresse har inneburit att jag samlat uppgifter om källor, både välkända och relativt okända. Flertalet av de källor som jag funnit under åren kommer från östeuropeiskt eller arabiskt område. Utifrån olika uppgifter som sällan använts i den svenska 800-tals debatten, har jag mer än en gång ställt mig frågan: Känner svenska historieforskare inte till källorna? Eller har de enbart avstått från att undersöka dem? För att få en bättre bild av hur den svenska 800-talsforskningens källanvändning sett ut och hur den gjorts, har jag valt att göra min studie utifrån ett europeiskt perspektiv. Området är stort och denna uppsats liten till omfång. Därför har jag begränsat studien till Lars Gahrns avhandling, Sveariket i källor och historieskrivning. Lars Garhrn har i avhandlingen sagt sig vilja studera källorna till den svenska historien.[6] Gahrns auktoritet inom området är dessutom väl etablerad sedan denna avhandling.

1.1        Syfte

Att ur ett europeiskt perspektiv studera de tendenser och rimlighetsresonemang i svensk 800-talsforsknings källanvändning som de kommer till uttryck i Lars Gahrns avhandling Sveariket i källor och historieskrivning.


[1]        Adam av Bremen, Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar, Stockholm 1984

[2]        Rimbert, Vita Ansgarii, Hannover 1884

[3]        Hermanns-Auðardóttir Margrét, Islands Tidiga Bosättning, Umeå Universitet 1989, kapitel 4 resp 7.2.2 Merovingertiden avser tiden 450-750.  Begreppet används ofta inom den europeiska forskningslitteraturen.  

[4]        Tallgren Aarne Michael, Die Kupfer- und Bronzezeit Nord- und Ost Russland, Helsingfors 1911, sid 145-150.

[5]        Birkbæk Frank, Förord till Vikingernes Rusland – Staraja Ladoga og Novgororod, Roskilde 1993 sid 5-6 samt  Sedov VV, Srednevekovaja Ladoga, Leningrad Nauka 1985, sid 8ff

[6]        Gahrn Lars, Sveariket i källor och historieskrivning, Göteborg 1988

forts 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s