Landhöjning och Kulturell influens

2015/04/01

Kortfattat om landhöjningen

I slutet av den senaste istiden låg inlandsisen över norra Europa och sträckte sig ända bort till östra Sibirien samt hade sin motsvarighet över hela den norra hemisfären, dvs även över Nordamerika långt ner till de stora sjöarna. På sina ställen nästan avsmält på andra mer än kilometertjock is som tyngde ner landet under. På vissa ställen ända upp till 3000 meter tjock.

Det är i detta sammanhanget viktigt att komma ihåg att en föregångare till det vi idag kallar Golfströmmen fanns. Tack vare säsongvisa växlingar i temperaturer, jordens rotation, jordaxelns lutning och solen, så kom avsmält kallt vatten i kontakt med varmare vatten som cirkulerade i de dåvarande världshaven. Här i Norden innebar detta att Golfströmmens föregångare cirkulerade kallt vatten kom i stor fart från norr, mötte varmt vatten på sin väg mot ekvatorn och strömmar som förde varm luft samt plusgradigt vatten upp längs den norska kusten gjorde att det fanns öar längs kusten som var beboliga. Med ökande avsmältning samt tack vare att landet under reste sig helt i enlighet med Archimedes princip för hur föremål som tryckt undan vatten reser sig, så bildades alldeles efter senaste istidens pik en stor vik från Altaområdet ner mot Troms och Trondheim. Denna stora havsvik var vid tiden vi normalt räknar som slutet på senaste istiden började viken bildas och kom senare att omfatta ett stort antal postglaciära områden från Stäket upp mot det nederbördsområde som idag utgör underlag för vattnet som blir till älv söder om Akkajauri.

Vi börjar från början: All is som ligger på land tynger ner landet under. All is som ligger fritt i vatten trycker bort ”motsvarande mängd” vatten. För verkligt naturligt förlopp och mer vetenskaplig förklaring slå upp Archimedes princip.

Isen över norra Europa smälte söderifrån och landet började först resa sig i söder. Människor följde efter, liksom laxar, björnar och många rovdjur. När vi kommer fram till inledningen av äldre Stenåldern är en stor del av landet vi kallar Sverige, liksom Norge, Finland och österut fortfarande liggande under ett tjockt istäcke.

När väl landet rest sig, så följde människorna efter. Först säsongvis vilket vi kan finna i form av tomtningar på nuvarande och äldre öar ute i Västerhavet från Göteborg upp till Nordkap. Senare längre men ändå tillfälliga bosättningar. Blandsamhälle med fiske, jordbruk till husbehov samt ”handel” inom närområdet och tillslut mer fasta bosättningar med djur som sköttes. Kulturella seder, bruk följde bosättningarna långt in i nutid enligt samma vattenvägar som en gång bildades när inlandsisen smält.

Kulturella vägar in i Sverige fram till vikingatiden


Bygger på utdrag ur Johansson Inger E, Den Gotiska Mosaiken, kapitel 8 Var Ansgar först att kristna Sverige? manuskript 1995/96 reviderat 2010.

NORDISKA GRAVAR I ÖST-VÄSTLIGT LÄGE UNDER DE FÖRSTA ÅRHUNDRADENA
Många idag har svårt att tänka sig att nordbor tidigt blev kristna. Traditionellt anses handel, kulturutbyte och kommunikation mellan Skandinavien och länderna som om det alltid skett via flera led. Vad man då glömmer bort är att redan under stenåldern måste man ha haft båtar som klarat av längre sjöfärder längs kusterna.
En utveckling av båtbyggarkonsten i Norden är en förutsättning för handel. Det har krävts båttransporter på ena eller andra sättet för att alla de föremål som hittats vid utgrävningar och/eller nedlagda i jorden på åkermark/tomter skall ha kunnat komma hit. Mängden av fynd gör att det är orimligt att tro att allt handlat om handel i många led. Tar tid. Eller att fynden som gjorts enbart kommit hit genom slumpmässiga besök från andra kulturer.
Hur ser den arkeologiska situationen ut i Norden när det gäller ev. kristna gravar? Vad menas med kristna gravar?
Det allra första kravet är att gravarna är s.k. skelettgravar. Kravet inkluderar självfallet att gravarna tidsmässigt tillhör tiden efter Kristifödelse. Bakgrunden är att skelettgravar funnits långt tidigare, men att den seden övergetts till förmån för urngravar. Det andra kravet är att gravarna skall ligga orienterade i öst-västlig riktning. Detta senare ”krav” kan tyda på kristen begravning eller en kristen influens.

Något hände på norra Jylland in mot centrala delarna av jylländska halvön med början redan ~100 e.Kr. Under en lång period hade urngravar varit vanliga. Nu började något annat. En övergång till mer avgränsade begravningsplatser började. (Not 1) Kort efter den snabba övergången till nya seder började en nästan samtida förändrig i begravningsseder att ske bland annat i Skåne. Jordgravar återinfördes och tycks ha dominerat södra delarna av Skåne under 200-talet. (Not 2)

I Norge märks förändringen också tidigt. Från Osloområdet spred sig gravskicket med jordbegravning(med eller utan kista) in i Östlandet inom loppet av etthundrafemtio år. Under 300-talet blev jordbegravningar vanligt förekommande längs hela norska kusten ända upp mot Tromsö. (Not 3)

I Jämtland och Medelpad märks en kristen påverkan under 400-talet från norskt område. Fynd från Storsjöområdet har stora likheter i gravskick, gravformer och tidsperioder som i Norge. Här skiljer sig Jämtland och Medelpad från resterande ”mellansverige”. Hur kan ett kulturinflytande från väster ha spridit sig geografiskt till ”svenskt” område? En trolig inflytelseriktning är från Trondheimsfjorden -> Neadalen -> Vemdalen -> Stjørdalen -> Vattenstäket (nuv. gränsen mot Sverige) -> Storsjöns vattenområde -> Östersjön. Under samma tid spred sig de ”svenska” jordbruksbygderna vid Indalsälvens och Ljungans utlopp norrut via de båda flodområdena. (Not 4)

Det vill säga den kristna kulturella påverkan behöver inte betyda tidig kristendom men väl en förändring i seder och bruk. Påverkan följde i stort samma vattenvägar/vattensystem som inflyttning/bosättningen i stor del av mellersta-norra Sverige följt när landet reste sig ur havet. De kristna gravsederna kan ha spridit sig till delar av Sverige redan under tidig Folkvandringstid. Influenser märks på öar i Östersjön med början första århundradet efter Kristus in i Folkvandringstiden.
I norska inlandet övergavs skelettgravarna i stort sett under 400-talet, medan man i Vestfold och Telemarken höll sig till samma gravsed ännu på 500-talet.(Not 5) Här skilde sig Tröndelag och Nordnorge från övriga delarna av Norden. Skelettgravar företrädesvis i öst-västligt läge förekom i Tröndelag och Nordnorge under hela 600-talet samt större delen av 700-talet. De flesta funna och daterade gravarna från 700-talet i Tröndelag och Nordnorge innehåller skelett som lagts i träkistor.(Not 6)

I sin bok Vägar till Sveriges Kristnande behandlar framlidne Växjöbiskopen Jan Arvid Hellström de olika kristna inflytanden som från 700-talets slut fram till 1100-talet påverkat den svenska kyrkan. Där berörs bl.a. uppgifterna om kung Milred som skall ha sänt en missionsbiskop till Sverige.(Not 7)
Att kung Milred existerade i Northumbria runt år 800 är ställt utom allt tvivel. Om han var den förste engelske kungen som sände missionärer till Sverige är mer tveksamt. Otvivelaktigt är dock att Sverige och Norden kristnats från både väst, öst och syd inte bara vid ett utan vid flera olika tillfällen.
När den första kyrkan byggdes i Sverige är ovisst.

Not 1 Klindt-Jensen Ole, Foreign influences in Denmark´s early ironage, Køpenhavn 1950, sid 176-179
Not 2 Strömberg Märtha, Järnåldersguld i Skåne, Lund 1963 sid 44
Not 3 Norsk Historie, bind 1 red. prof. Knut Mykland, Oslo 1976 sid 252-256
Not 4 Norsk Historie 1976 sid 252-256
Not 5 Norsk Historie 1976 sid 256 ff
Not 6 Norsk Historie, bind 1, sid 416-421 Fram till 1925 hade 193 järnåldersgravar grävts ut i Vest-Agder. 77 st av dem var skelettgravar.
Not 7 Hellström Jan Arvid, Vägar till Sveriges Kristnande, sid 36


Vad är landhöjning, kära arkeologer?

2013/10/17

Börjar mer och mer bli orolig för att svenska studenter och de som läst vidare saknar de baskunskaper som en gång i tiden var det viktigaste av allt att ha med sig. Inlandsisen drog sig tillbaka i princip från söder norrut. Landhöjning började så fort isen smält över viss punkt. Detta innebär att land som tidigare kom över vattenytan, inte längre tyngdes ner av inlandsis och glaciärer, också började höja sig tidigare (Se: Archimes princip

Inlandsisen låg länge ”stilla” (dvs smälte på sommaren på yta och i söderläge men frös vintertid i stort sett på samma platser) längs en linje som sträckte sig från öppet vatten västerut från nuvarande Skövde via Nyköping över till Baltikum och bort till nuvarande Moskva. När inlandsisen åter började dra sig tillbaka mer konstant innebar detta att landet började tippa. Tippningen beror på att landhöjning är en retarderad rörelse som när den börjar går snabbare än när det gått lång tid. Vi ser detta än idag i Sverige om vi specialstuderar landhöjningskurvorna för olika punkter/platser i Sverige.

Detta betydde för Upplands del att Uppland fram till tämligen modern tid, långt efter vad en del arkeologer brukar vara medvetna om, bestod av en stor skärgård, i princip var en stor övärld. Samtidigt var det så att det norrifrån och från nordöst gick stora vikar in i det Uppland som reste sig över havsytan. Finns faktiskt en sen karta (sen och sen för er är det troligen okänt att det finns en karta som t.o.m. funnits på skrivblocks framsida där det står att den är kopierad från äldre karta för drygt 300 år sedan. Det intressanta är att kartans ‘havsnivå’-linjer stämmer exakt överens med det som var på 6-700 talet. Hur jag vet? I samband med att jag skrev min C-uppsats Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider Linköping 1993, så skrev jag ett dataprogram, systemprogrammerare från början 1971, och räknade ut vattennivåerna inte bara längs Östergötlands Östersjökust utan i princip runt hela jordklotet! Utöver det så specialstuderade jag från Kalmar hela vägen upp och ner i Finland till Åbo.

Nåväl för att göra en lång historia kort – det Ni nu hittat är vad som krävdes (och till råga på allt på exakt plats där det skulle behövts) en vattenpallisad som skyddar området runt Gamla Uppsala. När? från det att avsnörpta järnåldersjöar norr Gamla Uppsala började dränka området med vatten samtidigt som vattenled österut tillsammans gjorde att det hade varit tvunget att sitta med vatten upp till knäna om någon till äventyrs suttit på trappsteg till ett ev. tempel.

Stort fornfynd i Gamla Uppsala, SvD 17 oktober 2013
Pelarvägen i Uppsala är ett mysterium, DN 17 oktober 2013 Mysterium? Icke sa Nicke. Kan man geologi och landhöjning, så är det allt annat än ett mysterium! OCH det är INTE Tidernas största svenska fornfynd. Långt därifrån – avsevärt kortare om än liknande det i Götavirke!!!!! Sluta upp med drömmarna och gör en källkritisk analys utifrån SAMTLIGA kända fornfynd i Sverige. Vi har minst ett till som kommer emellan så Uppsala är först på TREDJE PLATS!
Stort fornfynd i Gamla Uppsala, Expressen 17 oktober 2013
Monumentala fynd i Gamla Uppsala, Uppsala Nya Tidning 17 oktober 2013

Observera:
* Detta innebär ingalunda att det är Sveriges längsta liknande anläggning! Glöm för all del inte bort att någon kilometer är betydligt kortare sträcka än Götavirkes 3,5 km! För mer kunskap om senare utgrävningar längs Götavirke i form av förundersökning innan dragning av fiberkablar se Rapport 2010:10
Arkeologisk förundersökning…..RAÄ 100, 231 m fl….Söderköpings kommun Östergötlands län Olle Hörfors 2010

* Detta innebär ingalunda att isländska sagornas Svitjod och Uppsalaforskares Svear hörde hemma i Uppland. Om man läser i icke nordiska språk, icke engelska eller medeltida europeiska språks berättelser från geografer som redan kort efter den datering som pålverket fått reste i det vi idag kallar Sverige, så finns det ett antal arabiska geografer som berättar om området längs svenska östersjökusten ända upp till den plats vi idag kallar Gävle, finns faktiskt nordlig breddgrad angiven (!)
Skall man leta efter en centralort så bör man leta söder om Mälaren. Att geografernas berättelser om världen inte finns översatta till svenska eller engelska förhindrar inte att delar av dem blev översatta på 1700-talet till franska samt andra på 1800-talet till tyska. Men det är en helt annan och icke arkeologisk fråga. Finns betydligt mer skrivet och bevarat från år 50 och framåt. År 50? Då var det en grek som slängdes ut och flydde norröver, tog sig över till det vi kallar Skandinavien. Återvände till sin hemstad Aten. Mer än 50 av hans tal finns bevarade. Inte heller översatta till svenska eller engelska…..