GOTERNAS URSPRUNG

Kapitel 3

Goternas ursprung. Utdrag ur kapitel i Den Gotiska mosaiken
 © Johansson Inger E, manuskript till Den Gotiska mosaiken, 1997

Enligt Per Persson som översatt Tacitus Agricola, finns det skäl att anta att redan en av de äldsta forskningsresanden världen känner till, Pytheas från Massilia(Alexander den stores tid) besökte Thule som utifrån Pytheas beskrivningar bör härröra från ett besök i väst Norge.

Till detta skall Orosius uppgift i Seven books against pagans läggas: Precis som enligt gamla sägner om någon tidig kvinnostam som utvandrat från norr, flyttade germaner och goter in i Asien och på den Europeiska kontinenten från områden i Oceanen i norr. Enligt Orosius, som var född på 300-talet men också levde på 400-talet, var goterna och äldre tiders Getae samma folk. Orosius skrev att Alexander den store hade skrivit att den folkgruppen skulle man undvika att komma i strid med.[1] Orosius var som framgår längre ner inte ensam om att lämna dessa sina uppgifterna. Det finns dock andra mer väsentliga frågeställningar som bör diskuteras i inledningen av bokens tredje del: Vad finns det som talar för att goterna kom från Skandinavien? För att göra en komplicerad fråga så enkel som möjligt, är det bäst att gå till de olika källor som berättar om germanerna och goterna i äldre tider.

Ammianus Marcellinus noterade på 350-talet, att när han läste i tillgängligt äldre källmaterial, visade det sig att goterna var samma folkslag som vid upprepade tillfällen tidigare attackerat Romarriket. [2]

Flertalet källor som skrevs innan 500-talets slut är helt ense om en sak: Goterna kom från den norra delen av den västra Oceanen och spred sig därifrån både in i Asien och ner i Europa.[3] Då dessa uppgifter dessutom överensstämmer med senare skriftliga källor och med arkeologiskt material, är det även viktigt att komma ihåg att på 300-talet ansågs både Baltikum och Finland tillhöra Asien.

Enligt centraleuropeiska beskrivningar i äldre tider, t.ex. Orosius sträckte sig det europeiska fastlandet i norr fram till norra spetsen på Skagen, nordostgränsen gick vid floden Wislas mynning. Allt ovanför betraktades som liggande ute i den norra oceanen. Det är troligen denna begreppsfär som förvillat och gjort att Skandinavien i många källor anses vara en stor ö.

Sett ur den traditionella europeiska synpunkten så var det i äldre tider otroligt att Skandinavien hängde ihop med det som då betraktades som asiatiska områden. Danmarks övärld kan ha talat för att de som inte själva begav sig norröver hade denna bilden. Några få äldre källor, oftast arabiska, rapporterade om Skandinavien som en halvö med utsträckning norrut. Dessa arabiska källor refererar ofta till Ptolemaios som den som berättat detta.

 

Jordanes uppgifter om goter

Enligt Jordanes skall Goterna ha kommit från Skandinavien(Skandza)och utvandrat till kontinenten via Gothiscandza. Om detta Gothiscandza motsvarar våra dagars Gotland är utifrån nu känt källmaterial osäkert. Från detta Gothiscandza flyttade goterna vidare till Ulmerugi. Ulmerugi låg vid den aktuella tiden, om vi får tro Jordanes, vid kanten av Oceanen.[4]

Om vi en stund stannar till och funderar på vad Romare och andra centraleuropeer använde för begrepp på olika havsområden hamnar vi här antingen på västkusten, vilket knappast är troligt, eller på Jylland vilket inte går att utesluta. Det sistnämnda skulle om det är riktigt få konsekvenser av goternas eventuella släktskap med jutarna, de blivande danerna. Det som talar för att danerna kunde räkna sin släktskap tillbaka till goterna är att jutarna(danerna) bevisligen blev bofasta på norra Jylland. Liknande ugnar för järntillverkning har i mindre skala hittats på nordjylland som i Järnstad, Mjölby-Ödeshögområdet. Tillräckliga bevis för släktskapen saknas dock

En annan sak som talar för denna teori är att Jordanes, precis som många andra äldre källor beskriver hur goterna drev iväg sina dåvarande grannar vandalerna. Om vi en liten stund går tillbaka i tiden till de tider då de germanska stammarna började översvämma norra Europa under de sista tre århundradena före Kristifödelse, så finns det från den tiden ett antal uppgifter om att vandalerna bosatte sig på Jylland efter att först drivit iväg cimbrerna som tillsammans med teutonerna sedan drog ner i Europa.

Om dessa äldre källor är tillförlitliga innebär detta att de stora folkomflyttningarna som skedde i äldre tider påverkade världshistorien mer än de som skedde under den s.k. folkvandringstiden. För det är i dessa äldre händelser flera av de strider och landbyten som haft betydelse in i modern tid tog sin början. Det finns många teorier om vandalernas ursprung. Ingen av dem berör utöver ovanstående resonemang goternas historia och lämnas därför därhän.

När det gäller teutonerna finns det en märklig omständighet som sällan tas upp i diskussionen om teutonerna kom eller inte kom från Tjust/norra Småland-södra Östergötlands området. Av någon märklig anledning, så går det som jag själv visade i min C-uppsats (Historia) Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider att visa att längs vattenvägarna från Tjust Östersjökusten in mot Roxen, så fanns det lång kontinuerlig bebyggelse som upphörde i stor omfattning och där närliggande bosättningar fortsatt brukades utan att öka eller minska precis före den tid då Teutonerna först börjar nämnas i de skriftliga källorna.

Det som också är intressant att lägga till diskussionen är att vid inventeringen i Östergötland av Natur och Miljö som Länstyrelsen i Östergötlands Miljöenhet gjorde, samma skedde i övriga landet, så hittade man på några få platser ogräsen Klibblim och Vejde i sin ursprungliga vilda form. Det är så att dessa platserna ligger något över den vattennivå som rådde när förändring i åkeranvändning skedde i Östergötlands kärnområde under 200 f.Kr-450 e.Kr. Det som hände i området från Tjust in mot Roxen var att övergång till 2 sädesrotation och början av koncentrationer av bebyggelse till små byar som i övriga Sverige skedde från 700-1200 e.Kr började så mycket tidigare i Östergötland.[5]

Klibblim och Vejde

Östgoternas vandringar

Klibblim och Vejde växer  här isolerat från sina vanliga utbredningsområde på stäpperna i sydöstra Europa och inre Asien. Inte nog med det. Klibblim och Vejde är också kända ogräs för de nya sädesarterna som kom till området vid denna tiden. Ännu mer intressant är att det går att hitta romerska källor som berättar om goter som kommit ner längs de stora floderna från ön (!) i norra Oceanen. Dessa goter fick guld för sina tjänster men de måste vara barbarer. Inte bara det att de inte drack vin, vilket förvånade flera historiker, de köpte också säd respektive myrmarker för det guld de hade. Samma säd som kom till Östergötland runt Kristifödelse och före 200 e.Kr.

Ogräsen klibblim och vejde växer i den östgötska skärgård. De växer på jord i markområden som låg över vattnet före folkvandringstidens början. Varken klibblim eller vejde påträffas annars någonstans längs Östersjön eller i Östersjöns tillrinnande flodsystem. Klibblim och vejde växer i normala fall på stäpperna i sydost Europa samt i det inre Asien.[6] Dessa växter kan ha kommit till Skandinavien som ogräs vid övergång till odling med nya sädesslag. Säd som transporterats hit från Ungern, Donau och Svarta Havsområdet under den tidsperiod då goterna börjar nämnas i de romerska, grekiska och arabiska källorna.[7] Konkret innebär växtlokalerna för klibblim och vejde, att nordbor från Östergötland kan ha fått sina odlingskunskaper/impulser vid resor i södra Europa redan före Kristi födelse. De ”östgötar”? som har varit ute och rest har i så fall fört hem nya sädeslag i slutna kärl, omlastat/delat upp innehållet när de kom till den östgötska kusten.

Ogräsen utgör tillsammans med källor som berättar att långa ljushyade nordmän spred sig ut över Europa, gick in i den Romerska armén som soldater eller arbetade som handelsmän mot Romarriket, en stark indikation på stora kontakter ut mot Europa långt före folkvandringstiden.[8]

Åter till Jordanes berättelse om Goternas utvandring. Från Ulmerugi fortsatte goterna till Skytien. Nu finns det två tolkningar som kan göras av detta. Antingen avsågs det Rugi som vi numera känner som ön Rügen, eller så avsågs det Rugiland som senare fanns där nuvarande Österrike ligger.[9] Ön Rügen ligger väl till i förhållande till de platser där vi först finner goterna etablerade – längs Oder och Weissels närområde. Om Rügen är den plats som Jordanes avsåg, vet vi självfallet inte med säkerhet.

 

Därmot är det ytterligare en sak som talar för nordisk direktkontakt i äldre tider med Romarna. Efter en romersk myntreform som skedde skulle vikten på visst mynt vara 3,8 gram. Det intressanta är att de vikter man funnit i Norge från folkvandringstiden tycks ha samma 3,8 gram som basenhet. Detta betyder att folkvandringstidens norska viktsystem möjligen skulle kunnat utgå från vikten på ett romerskt mynt efter en myntreform gjord år 215.[10] I sig pekar ovan nämnda fynd på att det inte bara var goter som kom ifrån det nordiska området. För att fynden skall passa in i en helhetsbild krävs antingen att handeln med kontinenten allmänt varit större än vad vi för dagen antar, eller att nordbor utgjort majoriteten av de människor som i äldre tider enligt källorna översvämmade Central- och Sydeuropa.

Jordanes beskriver i sin uppräkning av folkslag i Norden under 500-talet bland andra två oväntade folkgrupper: skridfinnar(screrefennae) och suehans. De förra odlade inga grödor utan levde på kött från vilda djur och fågelägg för på hedarna där skridfinnarna levde fanns det tillräckligt med mat för djuren att leva av. Suehans å sin sida var kända för sina utomordentliga hästar.[11] Skridfinnarna finns beskrivna av ett flertal andra 500-tals källor bland dem Prokopius.[12] Att dessa folkgrupper överhuvudtaget finns omnämnda i äldre källor talar för att kontakterna mellan Norden och Romarriket varit allt annat än sporadiska. För denna slutsats talar även Jordanes uppgift att safirfärgade skinn exporterades från norra Skandinavien till Romarriket.[13] En kvalificerad gissning utifrån färg och övrig beskrivning är att det handlar om fjällrävsskinn.

Utdrag ur

© Johansson Inger E, manuskript till Den Gotiska mosaiken, 1997

 

---

 

[1]        Orosius, Seven books against pagans, 1:16

[2]        Ammianus Marcellinus 31:6

[3]        Orosius, Jordanes, Prokopius, Ammianus Marcellinus m .fl.

[4]        Jordanes Getica IV:25

[4]        Widgren Mats, Settlement and farming systems in the early Iron Age, Stockholm 1983, sid 8ff

[6]        Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Länstyrelsen i Östergötlands län, Linköping 1986 , sid 59

[7]        Natur Kultur Miljöer i Östergötland, sid 70

[8]        Cassiodorus, Variae; Diaconus Paulus, Langobardernas historia, Hydatius, Hydace Chroniquee; Jordanes, Getica;; Gregorius de Tour, Frankernas historia;; Prokopius, Gotenkrieg och Vandalenkrieg; Tacitus, Germania; ;  mfl.  Jämför 700-tals källan Paulus Diaconus 1:7; med Guta-sagan eller med Jordanes, Getica 24-25. Härutöver finns det fragment av texter skrivna av Eunapius, Malchus, Marcellinus Ammianus, Olympidors,  Sozomen , Priscus,  John of Antioch, Zosimus, Philostorgius och andra historiker, skrivare, kyrko- och statsmän  som ger små pusselbitar om Norden och Nordbor.

[9]        Odovakar germansk kung som år 476 störtade västroms siste kejsare. År 493 besegrades Odovakar av Theoderik den store och dödades.