Landhöjning och Kulturell influens

2015/04/01

Kortfattat om landhöjningen

I slutet av den senaste istiden låg inlandsisen över norra Europa och sträckte sig ända bort till östra Sibirien samt hade sin motsvarighet över hela den norra hemisfären, dvs även över Nordamerika långt ner till de stora sjöarna. På sina ställen nästan avsmält på andra mer än kilometertjock is som tyngde ner landet under. På vissa ställen ända upp till 3000 meter tjock.

Det är i detta sammanhanget viktigt att komma ihåg att en föregångare till det vi idag kallar Golfströmmen fanns. Tack vare säsongvisa växlingar i temperaturer, jordens rotation, jordaxelns lutning och solen, så kom avsmält kallt vatten i kontakt med varmare vatten som cirkulerade i de dåvarande världshaven. Här i Norden innebar detta att Golfströmmens föregångare cirkulerade kallt vatten kom i stor fart från norr, mötte varmt vatten på sin väg mot ekvatorn och strömmar som förde varm luft samt plusgradigt vatten upp längs den norska kusten gjorde att det fanns öar längs kusten som var beboliga. Med ökande avsmältning samt tack vare att landet under reste sig helt i enlighet med Archimedes princip för hur föremål som tryckt undan vatten reser sig, så bildades alldeles efter senaste istidens pik en stor vik från Altaområdet ner mot Troms och Trondheim. Denna stora havsvik var vid tiden vi normalt räknar som slutet på senaste istiden började viken bildas och kom senare att omfatta ett stort antal postglaciära områden från Stäket upp mot det nederbördsområde som idag utgör underlag för vattnet som blir till älv söder om Akkajauri.

Vi börjar från början: All is som ligger på land tynger ner landet under. All is som ligger fritt i vatten trycker bort ”motsvarande mängd” vatten. För verkligt naturligt förlopp och mer vetenskaplig förklaring slå upp Archimedes princip.

Isen över norra Europa smälte söderifrån och landet började först resa sig i söder. Människor följde efter, liksom laxar, björnar och många rovdjur. När vi kommer fram till inledningen av äldre Stenåldern är en stor del av landet vi kallar Sverige, liksom Norge, Finland och österut fortfarande liggande under ett tjockt istäcke.

När väl landet rest sig, så följde människorna efter. Först säsongvis vilket vi kan finna i form av tomtningar på nuvarande och äldre öar ute i Västerhavet från Göteborg upp till Nordkap. Senare längre men ändå tillfälliga bosättningar. Blandsamhälle med fiske, jordbruk till husbehov samt ”handel” inom närområdet och tillslut mer fasta bosättningar med djur som sköttes. Kulturella seder, bruk följde bosättningarna långt in i nutid enligt samma vattenvägar som en gång bildades när inlandsisen smält.

Kulturella vägar in i Sverige fram till vikingatiden


Bygger på utdrag ur Johansson Inger E, Den Gotiska Mosaiken, kapitel 8 Var Ansgar först att kristna Sverige? manuskript 1995/96 reviderat 2010.

NORDISKA GRAVAR I ÖST-VÄSTLIGT LÄGE UNDER DE FÖRSTA ÅRHUNDRADENA
Många idag har svårt att tänka sig att nordbor tidigt blev kristna. Traditionellt anses handel, kulturutbyte och kommunikation mellan Skandinavien och länderna som om det alltid skett via flera led. Vad man då glömmer bort är att redan under stenåldern måste man ha haft båtar som klarat av längre sjöfärder längs kusterna.
En utveckling av båtbyggarkonsten i Norden är en förutsättning för handel. Det har krävts båttransporter på ena eller andra sättet för att alla de föremål som hittats vid utgrävningar och/eller nedlagda i jorden på åkermark/tomter skall ha kunnat komma hit. Mängden av fynd gör att det är orimligt att tro att allt handlat om handel i många led. Tar tid. Eller att fynden som gjorts enbart kommit hit genom slumpmässiga besök från andra kulturer.
Hur ser den arkeologiska situationen ut i Norden när det gäller ev. kristna gravar? Vad menas med kristna gravar?
Det allra första kravet är att gravarna är s.k. skelettgravar. Kravet inkluderar självfallet att gravarna tidsmässigt tillhör tiden efter Kristifödelse. Bakgrunden är att skelettgravar funnits långt tidigare, men att den seden övergetts till förmån för urngravar. Det andra kravet är att gravarna skall ligga orienterade i öst-västlig riktning. Detta senare ”krav” kan tyda på kristen begravning eller en kristen influens.

Något hände på norra Jylland in mot centrala delarna av jylländska halvön med början redan ~100 e.Kr. Under en lång period hade urngravar varit vanliga. Nu började något annat. En övergång till mer avgränsade begravningsplatser började. (Not 1) Kort efter den snabba övergången till nya seder började en nästan samtida förändrig i begravningsseder att ske bland annat i Skåne. Jordgravar återinfördes och tycks ha dominerat södra delarna av Skåne under 200-talet. (Not 2)

I Norge märks förändringen också tidigt. Från Osloområdet spred sig gravskicket med jordbegravning(med eller utan kista) in i Östlandet inom loppet av etthundrafemtio år. Under 300-talet blev jordbegravningar vanligt förekommande längs hela norska kusten ända upp mot Tromsö. (Not 3)

I Jämtland och Medelpad märks en kristen påverkan under 400-talet från norskt område. Fynd från Storsjöområdet har stora likheter i gravskick, gravformer och tidsperioder som i Norge. Här skiljer sig Jämtland och Medelpad från resterande ”mellansverige”. Hur kan ett kulturinflytande från väster ha spridit sig geografiskt till ”svenskt” område? En trolig inflytelseriktning är från Trondheimsfjorden -> Neadalen -> Vemdalen -> Stjørdalen -> Vattenstäket (nuv. gränsen mot Sverige) -> Storsjöns vattenområde -> Östersjön. Under samma tid spred sig de ”svenska” jordbruksbygderna vid Indalsälvens och Ljungans utlopp norrut via de båda flodområdena. (Not 4)

Det vill säga den kristna kulturella påverkan behöver inte betyda tidig kristendom men väl en förändring i seder och bruk. Påverkan följde i stort samma vattenvägar/vattensystem som inflyttning/bosättningen i stor del av mellersta-norra Sverige följt när landet reste sig ur havet. De kristna gravsederna kan ha spridit sig till delar av Sverige redan under tidig Folkvandringstid. Influenser märks på öar i Östersjön med början första århundradet efter Kristus in i Folkvandringstiden.
I norska inlandet övergavs skelettgravarna i stort sett under 400-talet, medan man i Vestfold och Telemarken höll sig till samma gravsed ännu på 500-talet.(Not 5) Här skilde sig Tröndelag och Nordnorge från övriga delarna av Norden. Skelettgravar företrädesvis i öst-västligt läge förekom i Tröndelag och Nordnorge under hela 600-talet samt större delen av 700-talet. De flesta funna och daterade gravarna från 700-talet i Tröndelag och Nordnorge innehåller skelett som lagts i träkistor.(Not 6)

I sin bok Vägar till Sveriges Kristnande behandlar framlidne Växjöbiskopen Jan Arvid Hellström de olika kristna inflytanden som från 700-talets slut fram till 1100-talet påverkat den svenska kyrkan. Där berörs bl.a. uppgifterna om kung Milred som skall ha sänt en missionsbiskop till Sverige.(Not 7)
Att kung Milred existerade i Northumbria runt år 800 är ställt utom allt tvivel. Om han var den förste engelske kungen som sände missionärer till Sverige är mer tveksamt. Otvivelaktigt är dock att Sverige och Norden kristnats från både väst, öst och syd inte bara vid ett utan vid flera olika tillfällen.
När den första kyrkan byggdes i Sverige är ovisst.

Not 1 Klindt-Jensen Ole, Foreign influences in Denmark´s early ironage, Køpenhavn 1950, sid 176-179
Not 2 Strömberg Märtha, Järnåldersguld i Skåne, Lund 1963 sid 44
Not 3 Norsk Historie, bind 1 red. prof. Knut Mykland, Oslo 1976 sid 252-256
Not 4 Norsk Historie 1976 sid 252-256
Not 5 Norsk Historie 1976 sid 256 ff
Not 6 Norsk Historie, bind 1, sid 416-421 Fram till 1925 hade 193 järnåldersgravar grävts ut i Vest-Agder. 77 st av dem var skelettgravar.
Not 7 Hellström Jan Arvid, Vägar till Sveriges Kristnande, sid 36


Sveriges okända äldre historia del 2

2014/09/03

Sveriges äldre okända historia del 2

© Johansson Inger E, Göteborg 3 september 2014

Skall man tala om Sveriges äldre historia så långt tillbaka man kan, så får vi börja med senaste istiden. Landet reste sig från söder norrut allt eftersom istäcket ovanpå smälte. Landresning är en retarderad rörelse som går fort i början, saktar ner men ännu pågår i Sverige norr en linje från mellan Varberg/Halmstad över till Gamleby/Västervik.

Under senaste istiden när norra Europa, och österut långt bort till östra Sibirien, med motsvarighet på den nordamerikanska kontinenten, låg under ett kilometertjockt istäcke, på sina håll upp till 3000 meter tjockt, tyngdes landet under ner. Innan vi går vidare, så är det bäst att berätta att det fanns ett hav där vi kallar Atlanten som pga av en föregångare till dagens Golfström förde varm luft och plusgradigt vatten upp till öar utanför nuvarande Trondheim – Altaområdet. Där fanns det en stor havsvik in mot det som nu i söder har postglaciära områden från Stäket upp mot det nederbördsområde som idag utgör underlag för vattnet som blir till älv söder Akkajauri.

Det är därför som det finns en viss diskrepans som en del missförstår när de ser hur landet som kom upp ur vattnet sedan reste sig.

Vi börjar från början: All is som ligger på land tynger ner landet under. All is som ligger fritt i vatten trycker bort “motsvarande mängd” vatten. För verkligt naturligt förlopp och mer vetenskaplig förklaring slå upp Archimedes princip.

Vad detta betytt och än idag betyder för pågående landhöjning i Norden se: Fakta Landhöjning

Utdrag:
I min C-uppsats Vattenvägarna in till Roxen i äldre tider, Historia Linköpings universitet 1993 skrev jag:

Vattennivåer i forntiden
Generellt: När man skall beräkna tidigare havsnivåer måste man först klarlägga följande: Havsytenivåer är inget exakt värde. Havsytan varierar, man räknar på årsmedelvärden.

Under dygnet (mellan ett hög och ett lågmärke mindre markant här i Östersjön, men kan i vissa lägen ändå göra skillnad när man räknar på vattenvägars farbarhet) Under året, månen och solens läge i förhållande till jorden, ger i sig skillnad i form av spring- och nipflod. Säsongvisa variationer förekommer.

Exempel på detta är att Östergötlands Östersjökust har en skillnad på årshögsta-årslägsta som medför en skillnad i vattennivå med 1 m. Under en tusenårsperiod kan torra/regniga perioder variera. Detta tillsammans med olika jordarters och bergformationers varierande receptionsförmåga över tiden tillsammans med vindar, strömmar och andra naturfenomen kan få havsytenivån att variera högst avsevärt från den teoretiska havsyteberäkningen.

Som jämförelse kan nämnas att Kristina Ambrosiani skriver avseende havsytenivåskillnaden i Birka år 500 e.Kr. att landhöjningen + klimatanpassade variationer i världshaven talar för att havsytenivåskillnaden då var < 7m skillnad havsytenivå, år 800-1000 ~5 m skillnad och omkring 1100 ~ > 4 m skillnad samt att havsytan på 1200 talet skilde sig ~ <4 m från nuvarande havsytenivå

I arkeologisk och historisk litteratur kan man ibland finna uppgifter att kusten sett ungefär samma ut för 1000 år som idag. Inom undersökningsområdet skiljer sig landhöjningen mellan 4,8 m sett under perioden från 1000 e.Kr. till idag. Ur metodisk synvinkel går dessa båda ståndpunkter inte ihop. Tillsvidare vill jag bara peka på de metodiska problem som finns kring dessa resonemang. [Undersökningsområdet sträckte sig från Bråviken ner till Västerviksområdet. För att klarlägga hur vattenlinjen mot det vi kallar Östersjön sett ut i äldre tider, undersökningsperioden omfattade från peaken av Stenåldern fram till år 1000 e.Kr, så krävdes att världshavens ‘havsytenivå’ fastställdes för tidsperiod. Detta för att få rätt nivåer på landhöjning samt hur Östersjön förändrat sin strandlinje under årtusendena. Kontrollpunkter fanns längs norska kusten, södra Östersjön och sydvästra Finland.]


När isen smälte från söder till norr följde fiskar, landdjur och till slut människor efter från söder till norr. I södra delarna av nuvarande Sverige, på land som numera sjunker(!) finns till viss del flinta. Flinta var stenåldersmänniskornas bästa råvara för egen verktygsproduktion. Man kunde göra yxor, spjut, skrapor o.s.v. Problemet i stora delar av Mellansverige var tidigt att det land som reste sig inte hade flinta, ofta av berg som pga. Vattens kretslopp fått spricklandskap under. Vatten i alla former försöker komma så långt ner som möjligt. Vatten, snö och is har olika densitet. Vatten som smälter på ytan sipprade ner genom is och nyfallen snö (föll säsongvis utöver att inlandsisen under lång tid i princip stod stilla söder en linje från Skövde (den aktuella tidens västpunkt mot Västerhavet) mot nuvarande Nyköping nuvarande Moskva och österut. Liknande förhållande rådde, men pga solens infallsvinkel, vobbling etc inte exakt samma tid på andra sidan det vi nu kallar Atlanten.

Spricklandskap är ett resultat av erosion. Vatten som forsar fram under is får grunden under att erodera. Beroende på vilken grund som finns under isen samt att isen var tjockast uppe vid det vi nu kallar Höga Kusten, så är det inte så enkelt att sprickorna där vattnet rann söderut (pga. landhöjningens retarderade rörelse så avstannar landhöjningen sakteliga undanför undan där isen först smält över land) Spricklandskap finns med sprickor såväl söderut som västerut, sydväst och syd ost.

Landhöjning är inte alltid så enkelt att förklara. Tänk dig att du lägger en lång träskärbräda i djupt vatten där brädan hålls ner med tyngder. Om du flyttar en av tyngderna närmare den långt bort, så börjar den ände som inte längre har tyngd på sig sakta att resa sig. I det ögonblicket den bryter vattenytan går det betydligt snabbare, en stund.

Exempel från C-uppsatsen:
Notera: Östersjön förlorar varje år 10 miljarder kubikmeter vatten p.g.a. landhöjningen.(not 1) I dag reser sig landet inom undersökningsområdet Bråviken/Norrköping till Gamleby/Västervik med några få mm per år detta motsvarar 2-4 m i genomsnitt under senaste 1000 års perioden, i stora delar av Tjustområdet 2m per 1000 år (not 2) samt mer i norra delen av undersökningsområdet(not 3)

1 Horn Anna red., Från Arkösund till Kråkelund,, Oskarshamn 1978 sid 2
2 Modéer Ivar Uppsala 1936, sid 91
3 Länstyrelsen i Östergötlands län, Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Linköping 1986 sid 38
samt Asklund Bror, Östergötlands geologiska historia, Natur i Östergötland,Göteborg 1949 sid 29
– – – – – – – – Slut på exemplet – – – –

När människan så sakteliga började bosätta sig som minst säsongvis i södra delarna av Sverige, så behövde hon flinta eller liknande för att kunna leva i det nya landskapet som bestod av slätt, skog och kustlandskap.

FÖRUTSÄTTNINGAR I ÄLDRE TIDERS SKANDINAVIEN
I äldre tider förenade sjöar och hav de människor som bodde vid kusten med andra människor som bodde längs vattenvägen, sjön eller havet. Vattenvägar har haft stor betydelse för långväga transporter ända in i vår tid. Så sent som under de senaste årtionden har huvuddelen av alla transporter till och från Sverige skett via transporter över vatten. När vi studerar äldre tider är detta något som är värt att lägga på minnet.

Under stenåldern och bronsåldern bodde fångst- och jägarfolk i stora delar av södra Sverige. Dessa människor använde i sin vardag vapen och verktyg av flinta. Fynd av flinta finns i stora delar av Sverige. Men alla delar av landet har inte haft geologiska förutsättningar för att ha egen flinta. Flintan måste ha importerats till dessa områden från flintrika områden på andra ställen i Skandinavien eller från något område som ligger längs Östersjön.

Ett exempel på ett sådant område är Östergötland. Östergötland har ingen egen flinta. De närmaste flintaområden finns i Skåne samt på andra sidan Östersjön i de Baltiska staterna. Detta betyder att flintan måste importerats till Östergötland antingen som råmaterial eller som färdigt föremål. Under förutsättning att landtransporter inte var vanligare på stenåldern än vad vi nu tror, måste flintan transporterats hit över Östersjön.

Flint wasn't natural in Östergötland, Sweden during Stone Age

Flint wasn’t natural in Östergötland, Sweden during Stone Age

VATTENNIVÅER I ÄLDRE TIDER
Vattennivåerna i äldre tider har därför stor betydelse för historiska teoriers tillförlitlighet. Självfallet är den viktigaste förutsättningen att de områden som har haft kontakter utåt även har varit ovan vattenytan i äldre tider. Därför är det viktigt, att studera rimligheten i historiska teorier även utifrån landhöjningen. Varje ort måste analyseras utifrån sin landhöjning. Det går inte längre att, som äldre tradition bjuder, lägga en 7 meters nivåkurva på dagens karta när man analyserar 1000-talets kustlinjer, extrapolera bakåt i tiden och räkna fram en kustlinje för tiden runt år 0. Nivåuppgifter som tas fram på det sättet är rena fantasiprodukter.

LANDHÖJNING
Landhöjning är en retarderad rörelse. Landet som längst tyngts ner av den tjocka isen under istiden reser sig fortare än det land där isen tidigt försvann. Sverige höjer sig därför inte lika fort i söder som i norr, utan landet ”tippar”. Landhöjningen resulterade ~ 5.700 f.Kr. att Vättern tippade. Det svenska fastlandets ”tippning” har bidragit till att landområden mellan Skåne och Danmark lagts under vatten. Detta beror på att Östersjön minst 10 månader varje år tömmer ut stora mängder vatten i världshaven på grund av landhöjningen. F.n. töms 10 miljarder kubikmeter vatten ut via Öresund, Lilla och Stora Bält.

Landhöjningens konsekvenser:
Om man studerar de historiska konsekvenserna av landhöjningens variationer i olika delar av landet blir skillnaden utifrån den av många äldre historiker förväntade kartbilden mycket markant: Om landhöjningen i södra Uppland (vilket flertalet geologiska noteringar ger anledning att anta) är >60-80 cm/100 år, innebär detta att kustlinjen i södra Uppland år 0 i varje fall gick >12 m över den nuvarande.

Då är att märka att under samma tid har södra Södermanland rest sig ~9 m, Norra Östergötland omkring 8 m. Samtidigt har Tjust endast stigit ~4 m under motsvarande tid. Konkret medför detta att något ”svenskt” maktcentra i Uppland är helt orealistisk innan det aktuella området kommit upp över vattenytan. För att ytterligare belysa problematiken med landhöjning i äldre tider är följande värt att notera: Det är inte bara landhöjningen som man måste ta hänsyn till. Nu försvunna järnålderssjöar som en gång varit avsnörda havsvikar har innan de försvunnit även de påverkats av landhöjningen, jordförskjutningar och annat. Men det är en annan historia.

Östergötland under stenåldern
En av de mest kända fyndgravarna från stenåldern och bronsåldern upptäcktes vid Bergsvägen i Linköping. Den innehåller bl.a båtyxa, kruka, mans- och kvinnoskelett, hundskelett.(not 1) I Östergötland finnsflera fynd av importerad flinta samt av hemmagjorda grönstensyxor. Detta visar att stora delar av Östergötland var bebott av fångst- och jägarfolk för 3000 år sedan. En stort antal av dessa fynd, speciellt från yngre stenåldern, har gjorts inom undersökningsområdet.(not 2) I norra Östergötland var boplatser från yngre stenåldern oftast belägna 25 m över nuvarande Östersjöns vattennivå.(not 3)

Som tidigare nämnts finns närmaste flintaområde nere i Skåne, samt på andra sidan Östersjön.(not 4)

Exempel på fynd från denna perioden finns bland annat i Hammarkinds härad. Här undersöktes under åren 1905 – 1912 27 högar i Ljunga, Skönberga socken. Högarna gav fynd från flera olika tidsepoker. Bland stenåldersfynden var en båtformig skafthålsyxa och 3 flintyxor som daterades till omkr. 2500 f Kr.<(not 5)

1 Lindahl Anders, Människan kommer till Östergötland, ur Östergötland en läsebok om hembygden, Uddevalla 1958 sid 35
2 Cnattinius Bengt, Östgötskt forntidsliv, Stockholm 1947 sid 30ff
3 Lindahl Anders, Människan kommer till Östergötland, sid 33
4 Cnattingius Bengt, Östgötskt fornliv, Särtryck ur Sveriges Bebyggelse Landsbygden Statistisk beskrivning över
Sveriges städer och landsbygd, Östergötlands län del 1, Stockholm 1947 sid 30,
5 Danielsson Hilda,Östgötarna under forna tider, ur Östergötland, Stockholm 1937 sid 126-127

Norden under stenåldern
För att göra bilden fullständig, så krävs informationen att stor del av det vi idag kallar Atlanten var öppet över mot Island, Grönland. På andra sidan havet tyngde istidens täcke ner landet som reste sig när isen smälte. Bland det som bildades i Nordamerika är det vi idag kallar de Stora Sjöarna.

Längs norska kusten fanns det hela vägen upp till Alta små och medelstora öar som låg i dåtidens havsvatten. Detta sammantaget med att landet österut in mot Stora Kusten var djupt nedtyngt av inlandsisen som låg tjockast längst mot Stora Kusten-Norra Bottenviken, gjorde att det säsongvis, ibland längre tid ibland kortare, var öppet från Västerhavets norra del – utanför Alta genom spricklandskapets fjordar ända in i den fjällvärld som sträcker sig längs dåtida flodsystem, ibland bara kvar som rester i form av brons- eller äldre järnålders sjöar idag. Utöver att Sverige befolkades från söder till norr. Så befolkades landet delvis från väster. Finland-Treriksröset och norra Ryssland låg länge under is och glaciärer som undan för undan smälte undan.

Norden befolkades alltså inte från öster till väster, där låg inlandsisen nästan kilometerhög när de första söder- och västerifrån kom för att som minst ha fångst-/fiskeperiod. Detta får konsekvenser på vilka som i verkligheten om allt skall gå rätt till borde räknas som urbefolkning. Inte de som räknas dit idag. De kom flera tusen år senare.


Vad är landhöjning, kära arkeologer?

2013/10/17

Börjar mer och mer bli orolig för att svenska studenter och de som läst vidare saknar de baskunskaper som en gång i tiden var det viktigaste av allt att ha med sig. Inlandsisen drog sig tillbaka i princip från söder norrut. Landhöjning började så fort isen smält över viss punkt. Detta innebär att land som tidigare kom över vattenytan, inte längre tyngdes ner av inlandsis och glaciärer, också började höja sig tidigare (Se: Archimes princip

Inlandsisen låg länge ”stilla” (dvs smälte på sommaren på yta och i söderläge men frös vintertid i stort sett på samma platser) längs en linje som sträckte sig från öppet vatten västerut från nuvarande Skövde via Nyköping över till Baltikum och bort till nuvarande Moskva. När inlandsisen åter började dra sig tillbaka mer konstant innebar detta att landet började tippa. Tippningen beror på att landhöjning är en retarderad rörelse som när den börjar går snabbare än när det gått lång tid. Vi ser detta än idag i Sverige om vi specialstuderar landhöjningskurvorna för olika punkter/platser i Sverige.

Detta betydde för Upplands del att Uppland fram till tämligen modern tid, långt efter vad en del arkeologer brukar vara medvetna om, bestod av en stor skärgård, i princip var en stor övärld. Samtidigt var det så att det norrifrån och från nordöst gick stora vikar in i det Uppland som reste sig över havsytan. Finns faktiskt en sen karta (sen och sen för er är det troligen okänt att det finns en karta som t.o.m. funnits på skrivblocks framsida där det står att den är kopierad från äldre karta för drygt 300 år sedan. Det intressanta är att kartans ‘havsnivå’-linjer stämmer exakt överens med det som var på 6-700 talet. Hur jag vet? I samband med att jag skrev min C-uppsats Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider Linköping 1993, så skrev jag ett dataprogram, systemprogrammerare från början 1971, och räknade ut vattennivåerna inte bara längs Östergötlands Östersjökust utan i princip runt hela jordklotet! Utöver det så specialstuderade jag från Kalmar hela vägen upp och ner i Finland till Åbo.

Nåväl för att göra en lång historia kort – det Ni nu hittat är vad som krävdes (och till råga på allt på exakt plats där det skulle behövts) en vattenpallisad som skyddar området runt Gamla Uppsala. När? från det att avsnörpta järnåldersjöar norr Gamla Uppsala började dränka området med vatten samtidigt som vattenled österut tillsammans gjorde att det hade varit tvunget att sitta med vatten upp till knäna om någon till äventyrs suttit på trappsteg till ett ev. tempel.

Stort fornfynd i Gamla Uppsala, SvD 17 oktober 2013
Pelarvägen i Uppsala är ett mysterium, DN 17 oktober 2013 Mysterium? Icke sa Nicke. Kan man geologi och landhöjning, så är det allt annat än ett mysterium! OCH det är INTE Tidernas största svenska fornfynd. Långt därifrån – avsevärt kortare om än liknande det i Götavirke!!!!! Sluta upp med drömmarna och gör en källkritisk analys utifrån SAMTLIGA kända fornfynd i Sverige. Vi har minst ett till som kommer emellan så Uppsala är först på TREDJE PLATS!
Stort fornfynd i Gamla Uppsala, Expressen 17 oktober 2013
Monumentala fynd i Gamla Uppsala, Uppsala Nya Tidning 17 oktober 2013

Observera:
* Detta innebär ingalunda att det är Sveriges längsta liknande anläggning! Glöm för all del inte bort att någon kilometer är betydligt kortare sträcka än Götavirkes 3,5 km! För mer kunskap om senare utgrävningar längs Götavirke i form av förundersökning innan dragning av fiberkablar se Rapport 2010:10
Arkeologisk förundersökning…..RAÄ 100, 231 m fl….Söderköpings kommun Östergötlands län Olle Hörfors 2010

* Detta innebär ingalunda att isländska sagornas Svitjod och Uppsalaforskares Svear hörde hemma i Uppland. Om man läser i icke nordiska språk, icke engelska eller medeltida europeiska språks berättelser från geografer som redan kort efter den datering som pålverket fått reste i det vi idag kallar Sverige, så finns det ett antal arabiska geografer som berättar om området längs svenska östersjökusten ända upp till den plats vi idag kallar Gävle, finns faktiskt nordlig breddgrad angiven (!)
Skall man leta efter en centralort så bör man leta söder om Mälaren. Att geografernas berättelser om världen inte finns översatta till svenska eller engelska förhindrar inte att delar av dem blev översatta på 1700-talet till franska samt andra på 1800-talet till tyska. Men det är en helt annan och icke arkeologisk fråga. Finns betydligt mer skrivet och bevarat från år 50 och framåt. År 50? Då var det en grek som slängdes ut och flydde norröver, tog sig över till det vi kallar Skandinavien. Återvände till sin hemstad Aten. Mer än 50 av hans tal finns bevarade. Inte heller översatta till svenska eller engelska…..


Utdrag ur Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider

2013/05/07

Utdrag ur Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider,
Johansson Inger E,
C-uppsats Historia Linköpings Universitet 1993,
kapitel 7.0 Sammanfattning

© Johansson Inger E, Vattenvägarna in mot Roxen i äldre tider, Linköping 1993

[Kommentar 7 maj 2013
Undersökningsområdet var vattenvägarna in mot Roxen från söder Bråviken och ner till Västervik i äldre tider./IEJ]

Finns det någon tidsepok som i känt material är mindre representerat?
Det finns tecken som tyder på att en utvandring från vissa av undersökningsområdetsorter kan ha skett runt tiden för Kristi födelse och folkvandringstid. Detta framgår av att två närliggande områden tycks ha haft helt olika utveckling under tiden från Kristi födelse och fram till Vikingatidens början. Det finns förhållandevis få kända järnåldersfynd söder om linjen Källsåker i Törnfalls socken och Locknevi. Vi har även ett antal orter inom övriga Tjust där vi inte
har några gjorda fynd från yngre järnåldern. Detta innebär inte att det inte finns järnåldersfynd/ -boplatser/ -fossila åkrar. Bara att vi för närvarande inte känner till något om detta. För att kunna uttala sig om en ev. ”ödebygd” under yngre järnåldern behövs en analys av skillnaden mellan ett större antal tätorter söder och norr om denna linje avseende kända äldre skrifter, naturförhållanden, jordbruksmetoder, antalet gjorda utgrävningar m.m. En sådan undersökning kan eventuellt i framtiden ge svar på gåtan om den synbara fyndfattigdomen som tycks finnas söder om denna linje.

Kan man finna likheter mellan avstånd till vattenvägar/naturförhållanden och kända gravfält, gravfynd, fornborgar inom detta området?
Fasta fornminnena och fynd inom undersökningsområdet kommer främst från områden som legat < 1 km från vatten-väg vid den tidpunkt fornminnen och/eller fynd dateras till. Närheten till vattenlederna märks inte minst i att det stora flertalet av borgarna har sin sträckning i klar anslutning till vattenlederna.

Fynden längs de olika vattenvägarna kommer företrädesvis från områden som låg längs Oder, Weissel över Ungerska steppen mot Donaus vattenleder. Materialet tyder således både avseende lösfynd, gravsätt och byggnationer på att det förekommit täta kontakter med Europa även före Folkvandringstid. Undersökningsområdet tycks även tidigt ha haft kontakt med Svarta Havsområdet och Grekland. Det är intressant att notera att flera föremål kommer från de områden där några av våra ovanligaste växter har sitt normala hemlandskap. Denna iaktagelse har diskuterats med Alpo Sörman*, som under många år arbetat på Naturvårdsenheten i Östergötland. Han omtalade att två av växterna kan ha kommit med som ogräs vid övergång till nya sädeslag.

Fynden visar även att kontakterna med centraleuropa som startade under bronsåldern fortsatte under senare tidsperioder. Mycket talar för att kommunikationsnät i någon form då kan ha varit tämligen väl utarbetade. Materialet tyder på att kontakterna ökat i västlig riktning först i samband med Romarrikets delning. Tendenserna för denna förändring är tämligen stark, men materialets storlek är inte tillräckligt stort för att säkerhet fullständigt skall kunna uppnås.

De ogräs som ofta följt med säd och som växer på samma vattennivå över havet och platser där de under den tiden vanligaste vattenvägarna in mot Roxen mötte Östersjön har en mycket markant spridning i Östra Europa:
Goternas vandringar

Jämför dem med Ostrogoternas rörelser:
Klibblim och vejde

* Klibblim och vejde, ogräsen som Alpo Sörman, Naturvårdsenheten i Östergötland diskuterade med mig finns omnämnda var de i originalform växer och var de egentligen hör hemma i den stora genomgång som Länstyrelsen i Östergötland presenterade i Länstyrelsen i Östergötlands län, Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Linköping 1986 , Naturvårdsplan och kulturminnesprogram, Linköping 1986


Vilka var Tacitus suioner?

2013/03/03

Något som ofta brukar påstås, speciellt av de som än idag hävdar Uppsalaskolans rätt till att Uppland, som till större delen utgjordes av öar långt in i vikingatiden (tänk på landhöjningen som är en retarderad rörelse och där land norröver än idag reser sig snabbare än land i söder) är att Suioner skulle avse boende i Svitjod/Svitiod som enligt de isländska sagorna låg runt och norr Mälaren. Det begrepp jag här hänvisar till tittade jag närmare på redan när jag skrev min D-uppsats i Historia.

Utdrag från som till stora delar bygger på källmaterial jag tog fram när jag skrev uppsatsen. Själva logiska analysdelen fanns med redan när jag hade uppsatsen uppe 1995:

Analys av ett fåtal av Tacitus uppgifter om suionerna

Tacitus lämnar många konkreta uppgifter om suionerna: ”Suionum hinc ´civitates, ipso in Oceano, practer viros armaque classibus valent….quia subitas hostium incursus prohibet Oceanus.”[i]Trans Suionas aliud mare, pigrum ac prope immotum, quo cingi claudique terrarum orbem hinc fides, quod extremus…. tantum natura, ergo iam dextro Suebici maris litore Auesiorum gentes adluuntur, quibus ritus habitusque Sueborum,lingua Britannicae propior.”….”Suionibus Sithonum gentes continuantur, cetera similes uno differunt, quod femina dominatur: in tantum non modo a libertate, sed etiam a servitute degenerant.”[ii] 

Om Tacitus är tillförlitlig, finns i texten ett antal uppgifter om dåvarande ”Sverige”:

P1.    Suionerna bodde på en ö(?) ute i havet.

P2.    Suionerna var sedan gammalt kända för att ha hög klass på sina vapen

P3.    Suionerna bodde vid Sueberhavet. På den högra kusten av samma hav bodde esterna (Austi)[iii]

P4.    Sitonerna skilde sig från Suionerna genom att Sitonerna tillämpade matriarkat.

P5.    Suioner och Sitoner bor nära varandra.

P6.    Suionerna anslöt sig i viktiga frågor till Sitonerna.

P7.    Efter Suionernas och Sitonernas område slutar Suebernas land

P1 tyder på att Tacitus beskrev Skandinavien. Tacitus ger däremot inga klara geografiska uppgifter om var suionerna bodde. Däremot lämnas uppgifter som, om de är tillförlitliga, går att analysera för att få mer kunskap om dåtidens Skandinavie:  Suionerna bodde på ena sidan Sueberhavet och att Esterna bodde på andra sidan samma hav. P1 och P3 medför därför att vi  vet något konkret om Suionerna:

P1.    Suionerna bodde ute i havet. (på en ö, en halvö eller fast land?)

P3.    Suionen bodde vid Sueberhavet. På den högra kusten av samma hav bodde esterna (Austi).

S1     Suionerna bodde på andra sidan Sueberhavet(Östersjön) i förhållande till esterna.

För att P1 och P3 samtidigt skall kunna vara sanna, måste Suionerna bott på Östersjöns västra kust. Med andra ord, om Tacitus är tillförlitlig, så bodde Suionerna någonstans längs Östersjökusten från Skåne i söder och upp till mellersta Sverige. P4 tyder på att Suioner och Sitoner är två folkgrupper. 

P5.    Suioner och Sitoner bor nära varandra.

P6.    Suionerna anslöt sig i viktiga frågor till Sitonerna.

S2     Suioner och Sitoner tillhörde åtminstone inte samma folkgrupp.

Om P5 är sann, ger Germania skäl att anta att sitonerna bodde bortom suionerna. Om P6 är sann, går det inte att utesluta, att Skandinavien(= suioner och sitoner) under Tacitus tid hade ett  försvarsförbund. P5 och P6 bekräftar, förutsatt att Tacitus uppgifter är sanna, att suioner och sitoner inte tillhör samma folkgrupp.  Under förutsättning att Sitonerna går att knyta till Mälardalen runt år 0, så bodde Suionerna på Tacitus tid någonstans från Skåne upp till och med Södermanland. Var sitonerna var bosatta runt Mälaren är därmed inte klarlagt. Tacitus uppgifter får, om de är tillförlitliga, långtgående konsekvenser för synen på Sveriges äldre historia.

Suionernas vapen

Uppgiften att suionerna var välkända för sin höga klass på vapen, implicerar att suionerna själva kunde tillverka högklassigt järn. Detta innebär att om ett område skall identifieras som Suionernas område på Tacitus tid, krävs det att området utifrån arkeologisk kunskap går att bevisa att det hade hög kvalité på järnföremål som tillverkades. lokalt. Den inhemska produktionen pekar på att kvaliten i järnet skilt sig mellan olika områden. Fosforhalten varierar starkt i fynd från olika delar av Sverige. Hög fosforhalt gör järnet mer lättarbetat t.ex. till vassa eggar/dubbelsidig slipningar m.m. Fynden från Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän och Dalsland har högre fosforhalt än liknande fynd från Skåne, Mälarlandskapen och Dalarna.[iv] Om järnkvalité beaktas, så borde innevånare på Öland, Gotland, och i Östergötland, Västergötland, Bohuslän – Dalsland haft större förutsättningar att tillverka högkvalitativa vapen än vad järnåldersmänniskorna runt Mälaren hade. Detta innebär att Tacitus texter, vattennivåer i Östersjön samt järnkvalitén i olika delar av Sverige talar mot teorierna att svearna bodde runt Mälaren på Tacitus tid.

 

Suebernas land, Sueberhavet

Tacitus berättar att Suebernas område slutar efter Suionernas och Sitonernas område. Östersjön kallas för Sueberhavet. En logisk semantisk analys ger därför ytterligare uppgifter.

P7.    Efter Suionernas och Sitonernas område slutar Suebernas land

S1     Suionerna bodde i havet på andra sidan Sueberhavet(Östersjön) i förhållande till esterna.

S3     Suebernas land omfattade Suionernas och Sitonernas område

Om Tacitus är tillförlitlig, kan Suebernas land ha omfattat delar av södra och östra Skandinavien. Inom Suebernas område levde i så fall minst 2 folkgrupper: Suioner och Sitoner.


[i]         Tacitus, Germania 44

[ii]        Tacitus, Germania 45

[iii]       ” … ergo iam dextro Suebici maris litore Auesiorum gentes adluuntur…”

[iv]       Serning Inga, Prehistoric Iron Production, ur Iron and Man i Prehistoric Sweden, Stockholm 1979, sid 53

 

D-uppsats Historia: Johansson Inger E, Källorna till svenskt 800-tal i europeiskt perspektiv, en kritisk granskning av Lars Gahrns avhandling Sveariket i Källor och historieskrivning; Linköpings Universitet Institution Tema Avdelning för Historia 1995


FÖRUTSÄTTNINGAR I ÄLDRE TIDERS SKANDINAVIEN

2012/11/06

Utdrag ur första versionen av den Gotiska Mosaiken
Den Gotiska Mosaiken del 1 inledningen kapitel 5

© Johansson Inger E, Den Gotiska Mosaiken manuskript från 1995-1998 Göteborg 2012
Förutsättningar i äldre tiders skandinavien

I äldre tider förenade sjöar och hav de människor som bodde vid kusten med andra människor som bodde längs vattenvägen, sjön eller havet. Vattenvägar har haft stor betydelse för långväga transporter ända in i vår tid.[1] Så sent som under de senaste årtionden har huvuddelen av alla transporter till och från Sverige skett via transporter över vatten. När vi studerar äldre tider är detta något som är värt att lägga på minnet.

Under stenåldern och bronsåldern bodde fångst- och jägarfolk i stora delar av södra Sverige. Dessa människor använde i sin vardag vapen och verktyg av flinta. Fynd av flinta finns i stora delar av Sverige. Men  alla delar av landet har inte haft geologiska förutsättningar för att ha egen flinta. Flintan måste ha importerats till dessa områden från flintrika områden på andra ställen i Skandinavien eller från något område som ligger längs Östersjön.

  Ett exempel på ett sådant område är Östergötland. Östergötland har ingen egen flinta. De närmaste flintaområden finns i Skåne samt på andra sidan Östersjön i de Baltiska staterna.[2] Detta betyder att flintan måste importerats till Östergötland antingen som råmaterial eller som färdigt föremål. Under förutsättning att landtransporter inte var vanligare på stenåldern än vad vi nu tror, måste flintan transporterats hit över Östersjön.

Många föremål som hittats i vårt land från bronsålder och äldre järnåldern är inte tillverkade i Sverige. De har istället tillverkats på olika håll i södra Europa. Eftersom varje föremål som inte är tillverkade på en plats med nödvändighet måste ha transporterats dit på ett eller annat sätt, innebär det att dessa föremål måste ha kommit till Sverige över vattnet. Detta betyder att merparten av dessa fynd måste ha kommit över Östersjön eller Nordsjön. Kontakterna över vattnet har troligtvis skett i båda riktningarna. Antingen har det skett via direktkontakter mellan människor över stora avstånd, eller handelskontakter i flera olika led. Tacitus skrev i inledningen till Germania att de som i äldre tider önskade flytta söderut i Europa inte kom landvägen utan från havet i norr.[3]

 

Vattennivåer i äldre tider

Vattennivåerna i äldre tider har därför stor betydelse för historiska teoriers tillförlitlighet. Självfallet är den viktigaste förutsättningen att de områden som har haft kontakter utåt även har varit ovan vattenytan i äldre tider. Därför är det viktigt, att studera rimligheten i historiska teorier även utifrån landhöjningen. Varje ort måste analyseras utifrån sin landhöjning. Det går inte längre att, som äldre tradition bjuder, lägga en 7 meters nivåkurva på dagens karta när man analyserar 1000-talets kustlinjer, extrapolera bakåt i tiden och räkna fram en kustlinje för tiden runt år 0. Nivåuppgifter som tas fram på det sättet är rena fantasiprodukter.[4]

 

Landhöjning

Landhöjning är en retarderad rörelse. Landet som längst tyngts ner av den tjocka isen under istiden reser sig fortare än det land där isen tidigt försvann.[5] Sverige höjer sig därför inte lika fort i söder som i norr, utan landet ”tippar”. Landhöjningen resulterade ~ 5.700 f.Kr. att Vättern tippade.[6] Det svenska fastlandets ”tippning” har bidragit till att landområden mellan Skåne och Danmark lagts under vatten. Detta beror på att Östersjön minst 10 månader varje år tömmer ut stora mängder vatten i världshaven på grund av landhöjningen. F.n. töms 10 miljarder kubikmeter vatten ut via Öresund, Lilla och Stora Bält.[7]

 

Landet reste sig från söder och norrut. Människorna följde efter från söder. När de första människorna nådde norra delen av Mellansverige, låg fortfarande landet norrut under tjock is. Detta betyder i korthet att människorna vandrade in från söder, inte från öster. Där var det inlandsis ända ner till område i nuvarande Finska Viken och bort österut  mot våra dagars Moskva och vidare åt öster när t.ex. Jämtland – Hälsingland nått vattenytan. Det skedde under Bronsåldern. Lite varierat var men helt klart är att det varken var samer eller dagens nordbor som var här först.

 

Om man studerar de historiska konsekvenserna av landhöjningens variationer i olika delar av landet blir skillnaden stor. Speciellt om verklig landhöjning jämförs med  många äldre historiker förväntade kartbilden:

Om landhöjningen i södra Uppland (vilket flertalet geologiska noteringar ger anledning att anta) är >60-80 cm/100 år, innebär detta att kustlinjen i södra Uppland  år 0 i varje fall gick >12 m över den nuvarande. Då är att märka att under samma tid har södra Södermanland rest sig ~9 m, Norra Östergötland omkring 8 m. Samtidigt har Tjust endast stigit ~4 m under motsvarande tid.[8] Konkret medför detta att något ”svenskt” maktcentra i Uppland är helt orealistisk innan det aktuella området kommit upp över vattenytan.  För att ytterligare belysa problematiken med landhöjning i äldre tider är följande värt att notera: Det är inte bara landhöjningen som man måste ta hänsyn till. Nu försvunna järnålderssjöar som en gång varit avsnörda havsvikar har innan de försvunnit även de påverkats av landhöjningen, jordförskjutningar och annat. Ett exempel: Väster om Högby, Vreta socken har en järnålderssjö försvunnit någon gång före 1600-talet. Strandkanten är ännu synlig vissa delar av året. Här visar kartanalyser, markutnyttjande, lerlager etc. att järnålderssjön innan den bröt igenom och rann ut fanns runt 50-53 meter över havsytan. Samma gäller järnålderssjöar i t.ex. Uppland.


[1]        Jfr. med bakgrunden till byggandet av Göta Kanal och timmerflottning i Norrland  m.m.

[2]        Cnattingius Bengt, Östgötskt fornliv, Särtryck ur Sveriges Bebyggelse Landsbygden Statistisk beskrivning över Sveriges städer och landsbygd, Östergötlands län del 1, Stockholm 1947 sid 30ff

[3]        Tacitus Germania 2:1, jfr  i del 2  kapitel 1 av denna bok med indirekta bevis för dessa kontakterna i form av ogräs.

[4]        Exempel på detta är när Kristina Ambrosiani anser, att  vattennivån i Birka år 500 e.Kr. låg < 7 m  högre än idag eftersom landhöjningen + klimatanpassade variationer talar för att havsytenivåerna  i världshaven då stod < 7m  högre än idag. (Ambrosiani K,  Arkeologi; Gamleby 1989 sid 81),  Dessa, och andra  uppgifter om den svenska landhöjningen som Ambrosiani  m.fl. framför saknar relevans. Högre vattennivåer i  världshaven har i sig ingen som helst betydelse för Östersjövikarnas inre delar. Östersjöns problem är snarare att det stadigvarande flyter ut stora mängder vatten ur Östersjön.

[5]        Jfr. om man tynger ner en kork. D.v.s. vad vi får är ett fysikaliskt fenomen. Den kraft som får ett tidigare nertyngt föremål att höja sig ur vattnet är relaterat till den nedåt riktade kraft som tyngt ner det. Ju större tryck neråt, ju snabbare reser sig föremålet.

[6]        Håkansson Lars, Ahl Thorsten; SNV PM740 NLU Rapport 88 , Uppsala 1976, sid 12 ff

[7]        Horn Anna red., Från Arkösund till Kråkelund,, Oskarshamn 1978 sid 2

[8]        Modéer Ivar, Färdvägar och sjö­märken vid Nordens kuster Uppsala 1936, sid 91; Asklund Bror, Östergötlands geologiska historia, ur  Natur i Östergötland,Göteborg 1949, sid 29 samt Natur Kultur Miljöer i Östergötland, Linköping 1986,


The Natural processes Al Gore forgotten about

2009/05/16

PHOTOSYNTHESIS
Simply put, it is the oxygen we need to breathe that the green plants, the earth’s lungs, produce using CO2 and sunshine. Many more persons than Al Gore seems to have forgotten that there comes major problems when building in places where trees have been growing or chopping down trees and vegetation. whether this chopping is done in virgin forests, the northern hemisphere coniferous and deciduous forests or small trees and shrubs in urban city parks this cause problems. For CO2, only 2% of all that we call air, is what the plants ‘eat’and leave us oxygen and themselves sugar carbon …. Coal is also the energy for the plants.

[I am not very fond of Wikipedia, but I can’t find a proper English text for photsynthesis, thus I had to use the Wikipedia text for the English ref here]:

Phosynthesis English text, Wikipedia
Fotosyntes, svensk text från slu.se

WATER CYCLE
Water, just plain water sang many singer in earlier days. But raining, strinling water is just a little bit of a closed chain circulation of the water’s phases. In principle, we have as much total water on earth today as we had 10,000 years ago or earlier in history of the Earth. Water has many different forms, but whether there is water in a person’s body or water/snow that falls for example on the surface of land or sea; or rain and snow that has fallen on the frozen Arctic or Antarctic surface, there is one thing that all forms of water strive for, to get as fast as possible ‘down’as low as possible.

My deceased father told me sometimes of an experiment they put forward for fun while working on VA Office (Water Supplier’s Office) in Gothenburg during the WWII. They was kidding with a girl. She was told that they all had been instructed to drink a glass of water per hour during evening and thus checking the water quality, keep detailed notes, etc. Late at night she phoned one of the others and said, I must now interrupt the water tests. I sit on the toilet and it runs right through me…

Well water you drink, you sweat out, you urinate and same water is also in your breath. What comes out through the toilet goes to a treatment plant where the ground water, surface water, etc. pass before being cleaned. Depending on what treatment, biological or chemical that is needed, it takes time before the water finally reaches of rivers transporting water to the sea same way as the snow that fell in the mountains or in the Arctic finally ends up in sea. All water reaches the sea, sooner or later in the water cycle.

Water that falls over land is infiltrated into the base, soil or stoneground, it’s all the same but it takes different time for the water to end up in a lake, a stream or river.

When the water end up in lakes, streams rivers and so on. The water goes on trying to find the lowest point, which in most cases, excluding the Dead Sea and some smaller lakes, means that the water finaly will end up in the sea, our Oceans. When the sun heats the sea surface than water vapor and cloud formates filled with water steam. Clouds reaching land, coming in over the country, will be trying to rise above the highest point of land, and release their water molecules during that phase. So, we have the chain/water cycle shown in full.

Total amount of water if we assume that even we humans are largely the same millennium after millennium. Circulating around in water cycle’s phases.

SEA LEVEL
But,some one might say: the sea coast has always been almost the same the last 10,000 years?
NO. That’s not true.

First you can start by looking at the sea and the Baltic Sea on our ‘doorstep’ changed from the Ice Age up to now:
Yoldia Sea, Wikipedia

Explaining this, which is what many fail to understand, is essential:
While land uplift due to melting of the ice, the Baltic Ice Lake was filled and overflow due the amount of icewater. Finally the Baltic Ice Lake was overfilled thus the water ran in extremely high amounts over current Sweden and the Oresund Strait was formed. It was so large amounts of water quickly pouring out into what’s now is called the North Sea, that during those days had a seabed far under today’s water, making it possible for people to walk(!) from Scotland to southern Bohuslän [the district south of Norway along the Swedish coast down to Gothenburg] as well as to Norway and over land to Denmark. On this land, today seabed people lived in settlements was on the places under today’s sealevel where today oil is being drilled in the North Sea.

That large OUTPOURING of water caused tsunami waves in the areas around and drowned parts of Norway, but also thanks to the power and speed of water that arose dduring the outflow reached down through the current English Channel, where people previously had been able to live all way down to the Mediterranean Sea. At the same time or close to, the rivers of northern mainland Europes turned south from the southern part of the Baltic Ice Lakes and the water ended up in the Black Sea and Mediterranean Sea via rivers as well as via the English Channe to Gibraltar.

This process that drowned land in many places in Europe as well as in around the Mediterranean Sea, began in 8300 BC. As I previously written in ”Basic Geology for Climate fans”, It ended when Lake Vättern was formed 500 years later at the same time breaking the ‘water’ connection over what’s now Sweden. From that time onwards, it is through the Oresund Strait a large amounts of water flowed out. Very little water circulation in relation to what would be needed has thus caused the Baltic Sea to be what we call broken, partly salt but mostly ‘fresh water’ supplied.

The same process happened over the North American continent. Where scientists have only recently begun to understand the full scale of the Stone and Bronze Age Lakes formed, which in many cases disappeared long before our days.

Please observe that the Sea level only has risen by 51 meters since the last ice age peak. This is due to the effect of landrise.

ARCTIC
If Al Gore had remembered what he learned in school, NO ONE visited the North Pole in the early 1900s. It would take until 1959 before the first serious weather station was built in the Arctic inland. Only then, and then only in places where station(-s) existed the measurement was possible to be done.
But someone might say: the ice-cores then?

Have you already forgotten that all forms of water, liquid and ice and water molecules in air are always will try to get reach/find the lowest points. This is due to the gravitation and the centrifugal force effecting all and everything on Earth.

If you put a stick with GPS in a place in the Arctic, it is precisely the same as when a plane crashed on a Alp peak glacier during WWII and finally came out in the valley below the still existing glacier a few years ago. Glaciers are frosen water acting and behaving altogether like water. In other words a stick will not be in same spot, give same GPS readings over a particularly long time. Iceshield in water it’s not in same places over time at all. Or you could look Nansen’s ship Fram’s Icedrift up in any Encyclopedia.

Please look at this url’s picture 5th page, where ice drifts explained simply:
www.rymdstyrelsen.se/fa_sem_07_13_tomasjansson.ppt 
 (a Power point presentation from the Swedish National Space Board’s homepage.)

Thus when this year’s rain and snow falls in the Arctic on ground in one place and you put a stick down, While the stick remain in ice next year it will not be in same longitud, latitude locatin next year far less 1000 years from now or 1000 years before you placed the stick down. When you drill straight down in order to take a icecore, you get data from many places in the Arctic circle in earlier days. That’s due to wind and water erosion, dry freeze, gravitation, centrifugal force etc. The erosion in Arctic tends not to be identical throughout the Arctic. So hardly any correct/fair readings could have given from an Ice Core as a reliable indication of how the weather was for example 1000 years ago. The only thing that can be dated is the stoft from vulcanic eruptions. But that doesn’t say where your ice-core example was located in the Arctic water when the eruption happened. You would have had to take samples each 800-meter from one side of the Arctic to the other…

But there is more to be told to the so-called scholars that the UN and the IPCC refers to and Al Gore gave voice for. For it is much more that they managed to miss the basic courses that they should be gone before they spoke a single millimeters outside their own area and then let politicians TWIST his figures.

Please look at these urls as well:

Archimedes Principle
Basic knowledge for a climate scientist